Nu e lunchen avklarad

Efter en fantastisk lunch av svärdfisk och gris. Vad går då upp mot en ostbricka med ett glas reserva 2001. Om några timmar väntar en lyxmiddag på ett gods på toscanska landsbygden. Och just nu är jag sjukt mätt. Och lätt berusad. Ikväll rattar frugan cabben. Skål.

Toscana

Just nu är vi här. I toscana. Ute på landet. I en cab. På väg till en grym restaurang i en liten by kallad sinalunga som vi kanske ska prova senare ikväll. Vi steker vidare. Vad gör ni?

Pieve a salti

Kommande vecka finns vi här. På vår efterlängtade honeymoon. På en skön vingård i Toscana. Bara så ni vet.

Kanske kommer jag att sitta i baren på bilden och sippa ett glas rött. Kanske kommer jag att tänka på att ni då sitter framför era burkar och glor. Kanske ler jag lite för mig själv samtidigt som jag sippar på mitt vin och förnöjt skrockar för mig själv och tänker, i dag är det måndag. Och det är en underbar dag.

Il Ciak

På lördag kväll landar vi i Rom där vi ska spendera en natt innan vi fortsätter ut på den Toscanska landsbygen. Efter landning kliver vi in i vår hyrda cab. Knappar in Hotel Sheraton på gps:en. Gör korstecken. Drar på oss Jofa-hjälmarna, blåser upp airbagsen och kastar oss ut i Roms hysteriska trafikmyller. Vi gör ett snabbt ombyte på hotellet för att kasta oss in en taxi och med lite tur hinner vi till vår favoritrestaurang som ligger i Trastevere.
Restaurangen heter Il Ciak och deras specialité är Toscanskt kött och vilt. Det första man möts av när man kliver in i den spartanskt inredda restaurangen är en vindögd, lätt puckelryggig slaktare/grillmästare som står och hugger ut finfina men enorma biffar och styckar djur och fåglar för att sedan kasta dom på den enorma öppna eldstaden/grillen vid restaurangens entré.
Detta är inget för vegosar. Detta är inget för fegisar. Det här är restaurangen för oss som gillar mat. Mycket mat. Med toppklass kvalité dessutom. Den minsta T-bone steken börjar på 1 kg och uppåt, det säger det mesta. Allt sköljs såklart ned med stora mängder vin och grillat bröd.
Efter att jag klämt ner mina 3-4 rätter och sitter djupt nersjunken i min stol och bara njuter av sällskapet och det italienska kvällssorlet runt omkring. Då dyker plötsligt ägaren upp och ställer ett par flaskor sprit och några glas på bordet. Kanske en Grappa av den bättre kvalitén. En flaska likör. Det bjuder huset alltid på. Sen är det bara att hälla i sig några matsmältare allt medans omgivningen blir allt mer suddig. Sorlet känns plötsligt långt bort. Vi sitter bara och bubblar. Pyser. Jäser. Vi börjar fundera på hur vi ska kunna resa oss ur stolarna. Men till slut lyckas vi och vinglar ut i den romerska natten. Jag tänder upp en nödraket. Och börjar genast drömma om nästa middag.

Bro Hof golfklubb

Så här ser inte klubbhuset ut på vår hemmaklubb. Och det serveras inte våfflor med sikrom på dukat bord och vita dukar vid den obligatoriska pausen efter 9:ans hål heller. Men en fantastisk golfbana. Med fantastiskt mycket vatten. Där de flesta av mina bollar nu ligger och vilar på botten. Tillsammans med mitt sargade självförtroende.

Buon giorno!

Jag vilar mig i form. Framförallt inför golfrundan i morgon på Bro Hof. Ingen träning idag. Jag är lätt förkyld. Käkar esperitox som en instängd pundare på ett apotek skulle vräka i sig allehanda piller och mediciner från hyllorna. Att bli sjuk nu skulle inte vara bra tajming. Så jag stoppar huvudet i sanden och stoppar mig full med piller. Hela tiden upprepar jag för mig själv. Jag är frisk! Jag är inte sjuk! Det är veckans mantra. Så. Varannan minut ett piller. Varannan minut mantrat.

Samtidigt som jag gör detta arbetar jag som vanligt och lyssnar på en expresskurs i italienska. Jag har nu 5 dagar på mig att lära mig åka tåg, gå på banken, uppträda korrekt i passkontrollen, åka taxi, köpa kondomer, köpa bindor, fråga om vägen och tusen andra användbara fraser på italienska.

Tänkbart scenario:

Jag: Per favore, dove si trova la farmacia?
En italienare: Prenda a destra al prossimo semafore.
Jag: Grazie.
En italienare: Prego.
Jag: Vaffanculo. Vattelo a pigliare nel culo!
En italienare: Scusi???!!!
Jag: Aiuto!! Chiami la polizia!!
En italienare: No no! Chiami la l´ambulanza. É accaduto un incidente...

Risotto

"Risotto..", sa min kollega. "Det är gott."
"Risotto", sa jag. "Det blir risotto ta mig tusan i morgon". Med massor av parmesan. Jag har sparat några av mina favoritvurrar i frysen också. Färska (nu frysta) italienska korvar med riktigt kött, örter, späck och gristarm. Dom kommer att gifta sig fintfint.
Risotto är däremot en riktig bojsten. För magen. Jag kommer ihåg en resa till Italien för mycket länge sen. Jag skulle äta en sådär 12-13 rätter på raken. Det är mycket strategi som gäller när man ska äta så mycket. Men jag var nybörjare på den tiden. En riktig grönis. Jag blev varnad för risotton. Dont go there, sa dom. Skippa den. Eller ät iallafall inte så mycket av den. Du klarar det inte. Men jag lyssnade inte. Jag bara åt. Och åt. Bara för att gå in i väggen. Högröd i ansiktet av mättnad satt jag där och flåsade. Med minst 6-7 rätter kvar att äta. Medan resten av bordet satt och tittade snett på mig. Skakandes på huvudet. Hummandes. Jag såg hur dom tänkte. Nybörjare. Amatör. Svenne. Men i dag vet jag bättre. Det finns regler vad gäller risotto. 1. Ät den sist av alla rätter. 2. Ät den inte alls. 3. Eller ät bara risotton.
I morgon äter vi bara risotto. Med några korvar. Och kanske en liten förrätt.

Mat

Varje lördag hemma hos oss går som bekant i italienskt mat-tema. Kvällen innan brukar jag sätta mig i vår sköna fåtölj med kanske ett glas rött eller en liten stänkare. Så sitter jag och slår i min italienska matbibel. Letar efter något inspirerande att laga. Jag bläddrar snabbt igenom sidorna från pärm till pärm. Låter mina ögon söka av bilderna på de italienska läckerheterna en efter en. Samtidigt som jag sitter och smackar för mig själv. För att som på en kenodragning se vilket nummer i boken mina ögon stannar på. Många maträtter har nu passerat min och min frus strupar. Hemmagjord pasta med olika fyllningar. Foccacia med örter. Späckad fasan. Friterade risbollar med mozarella och prosciutto. Gratinerade vongole. Olika grytor. Stekt polenta med svamp med mera. Så sippar jag lite på vinet. Hummar för mig själv. Spikar förrätten. Sippar lite mer vin. Spikar varmrätten. Smackar lite. Slår ihop boken. Nästa dag väntar många timmar i köket. Funderar på om jag kanske skulle bli kock istället. Jag öppnar en egen liten krog. Där jag kan svassa runt i köket och stöka omkring med en pava rött och slev i handen. Allt medan jag halvpackad sjunger som svenska kocken. Precis som den mupp jag är.

Två för en

Om någon vecka rullar vår nya bil in på gården. Då har vi tre bilar. Två ska ju säljas. Mazdan är först ut. Legat ute ett par veckor nu. Sen ska Clabbes surfarbuss krängas. Det går segt med Mazdan. En har ringt. Nu har det varit dödstyst i två veckor. Antingen får jag sänka priset på kärran. Eller göra något annat. Jag kastar in lite hud. Lite mjukare former. Spetsar till målgruppen. Kanske tvistar jag till annonstexten i stil med: Trött på din gamla kärra? Trött på din gamla kärring? Ring nu! Du får allt till priset av ett!

Dagens UR-film

I morse fick jag denna film av en kollega. Jag antar att det var i utbildningssyfte. Idag har jag lärt mig några nya synonymer. Det känns ju alltid bra.

Beach 2009

I dag upplevde jag något mycket märkligt. Någonting jag aldrig upplevt tidigare. Jag ställde mig på löpbandet på lunchen som vanligt. Jag ställde in hastighet, ålder, vikt och tid. För att sedan rulla igång. Målet var att springa fem kilometer. Inget konstigt med det. Efter 23 minuter var jag i mål. Ingen märkvärdig tid på något sätt. Men. Det konstiga var att jag inte var trött. Jag var inte ens andfådd. Jag hade puls som en drogad brunbjörn i vinteride. Jag var däremot varm och jag var aningen svettig. Vilket kändes som en stor lättnad. Annars hade jag varit ganska säker på att jag helt enkelt var död. Att jag bara efter 500 meter fallit ihop som ett korthus i en orkan utanför New Orleans, men min osalige ande fortsatte springa på löpbandet för all evighet. Utan att bli trött. Eller svettig. Och utan puls.
En mycket märklig känsla. Nästan euforisk. Men det bådar ju gott inför beach 2009. För vissa är det ju bara drygt tre månader dit. Hur långt är det för er?

Rebeller

När resten av världen skakar. När resten av världen sparar. När resten av världen håller så hårt i slantarna att knogarna vitnar. Det är då vi slår till. Vi lånar mer stålar. Vi bränner stålar. Vi konsumerar. Vi köper ny bil. I dag skriver på våra nya lån. Vi är rebeller. Finansrebeller. Jag och min fru.

Tre saker att se fram emot

1. Nästa tisdag ska jag spela golf på Bro Hof. Sveriges i särklass stekigaste, bästa, finaste och dyraste bana. Det är banornas fucking Rolls Royce. Det kommer bli tufft. Det kommer bli hårt. Vi pratar blod, svett och tårar. Vi pratar duff, topp och socket. Vi pratar hook, slice och sorkdödare. Psykningarna mellan kollegorna kommer att hagla som Guds vrede. Jag vet en sak i allafall. Slagen kommer gå rakt. Rakt ut i skiten. Och slagen kommer bli långa. Långt ut i skiten.

Men det kommer bli jäkligt kul. Jag tar med knickers. Keps. Rutiga strumpor. Cigarr. Hickoryklubbor. Tjärpastiller. Min gamla Liiiidingö-dialekt. Och massor, massor med bollar.

2. Om två veckor drar jag och lilla frun till Toscana på vår honeymoon. Medan ni sitter i höstrusket och suger på nästa räntehöjning sitter vi i en hyrd cab och steker runt på den Toscanska landsbygden. Vi kommer att svischa mellan de små pittoreska restaurangerna och vingården vi huserar på, precis som gratisbussen kör er mellan ett grådisigt city och ett Ikea med 4000 skrikande barnfamiljer. När ni sitter och hetstuggar på en överstekt kotlettrad med brunsås på lokala sunkhaket och jämrar er över 250 olästa mail. Då sitter vi på en Trattoria och suger på ett glas rött och låter kniven skära i genom en hängmörad Bistecca alla Fiorentina och blickar ut över 250 olivträd i dalen nedanför oss. Jag tar med solbrillor. Flipflop. GPS. Min vackra fru. Och fyra extra magsäckar.

3. Min bäste vän ska gifta sig. I Thailand. Och jag och frun får den stora äran att deltaga i ceremonin. Efter jul drar vi. Medan ni sitter som en blek Gollum och gnager på den sista grisfoten i två grader och slask så sitter vi rödbrända på en strand och lapar sol, öl, god mat och trevligt sällskap. Medan ni byter julklappar i mellandagsrean med 250 i puls och på gränsen till nervsammanbrott byter min vän och blivande fru romantiska ord på en strand med solnedgången i bakgrunden som en gigantisk tavla. Jag tar med solfaktor 2000. Flipflop. Midjeväska. Min vackra fru. Och sverigekeps med ölburkshållare.

Lika som bär

Orch, Sagan om ringen - Linda Skugge, journalist.

Bilder som skrämmer mig - del 3

Det här skrämmer mig mer än alla domedagsmaskiner, farsoter, krig, galna presidenter, kärnvapen, olyckor, meteorer och psykopater i hela världen. Det enda som kan bräda detta olycksbud är om Bengt Palmers dessutom skriver manus.

Bilder som skrämmer mig - del 2

Om George W. Bush haft snippa och rattar då hade han sett ut som Sarah Palin på bilden. Om någon någonsin velat ligga med honom då hade detta varit hans cum-face.

Bilder som skrämmer mig - del 1

Föreställ er en trekant mellan dessa personer. Bröderna Runkedal och Fröken Nielsen. Sen tittar ni på bilden ovan och då ser ni deras cum-faces.

November

Nu har det regnat och varit mulet sedan i början av augusti. Det känns som om novembervädret redan är här och lagt sig över oss som en stor blöt mörk filt. Som inte går att dra undan förrän i slutet av april. Det kommer bli en lång höst. Jag tycker att vi borde få bidrag från EU för att vi ska överhuvudtaget ska stanna kvar i detta land över vintern som då förvandlas från ett ljust, grönt och härligt bögigt litet Fylke till ett mörkt, grått och regnigt Mordor. Och vi har ingen jävla ring att slänga i brasan för att få slut på eländet. Vi måste härda ut. Men jag tycker att vi sätter hårt mot hårt. Vi drar om vi inte får kompensation för att stanna. Hela gänget bara sticker söderut. Kvar lämnar vi ett tomt, blött, kallt och mörkt wasteland. Med pick och pack sätter vi oss i något jäkla EU-land så nära ekvatorn som möjligt och dricker paraplydrinkar och fyller i bidragsansökningar i solen hela dagarna. Så kommer vi tillbaka till Svedala i maj allihopa. Glada. Lyckliga. Kåta. Solbrända och feta. Men det lär ju inte hända. Så nu laddar vi upp som vanligt med lycko-stolpiller, ansiktssolarium, hembränt och gamla repriser av Lilla huset på prärien.

911

1997 hände bland annat följande:
Fem villor i Vagnhärad glider ner i Trosaån.
Trettionio döda hittas efter att sekten Heaven´s Gate har begått kollektivt självmord.
Det svenska hovet bekräftar att kronprinsessan Victoria lider av ätstörningar.
Thomas Ravelli spelar sin sista match för IFK Göteborg.
Norge sänker skolstartsåldern från 7 års ålder till 6 års ålder.
I Mullsjö i Sverige invigs gymnasieskolan Mullsjö Gymnasieskola.
Jag träffar min fantastiska fru.

Som ett fullsatt plan över New York flyger min älskling rakt in som etta på min Toplist.

Big bang

Munkarna är slut och jorden gick aldrig under. Det var synd. För då hade vi undvikit en annan katastrof. Nämligen den som kommer utspela sig på Råsunda i kväll mellan Sverige och Ungern.

Big bang

Tydligen ska ett gäng galna forskare testa en domedagsmaskin för att se hur universum skapades. En del säger att jorden kommer att gå under när dom stoppar in kontakten och trycker på ON-knappen. Nu är det bara minuter kvar. Kl 09.00 kör dom i gång. Frågan är vad man ska göra dessa sista minuter i livet? Jag funderar på att vräka i mig sockermunkar och porrsurfa. Vad skulle ni göra?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3283548.ab

Lunchkriget

Var på ett så kallat bufféhak i dag på lunchen med kollegor. Maten där är helt ok med Globen mått mätt. Problemet är att man äter sjukt mycket när man får ta själv. Dessutom har man typ sex-sju olika rätter att ta av.
I dag åt jag korvstroganoff med ris. Biffwok med grönsaker. Kycklingwok med ris. Stekt fläsk med bruna bönor. På samma tallrik. På samma gång.
Min tallrik var som en krigszon i gamla Jugoslavien. Som att en granat landat och briserat och allting på tallriken blandats hejvilt, huller om buller. Fullständig anarki uppstod av alla olika smaker, färger och råvaror med olika ursprung och kulturer. Små skärmytslingar uppstod mellan biff och korv när de plötsligt skulle dela sås med varandra. De bruna bönorna startade namninsamling i protest att överhuvudtaget dela tallrik med något så lågt och fattigt som det bleka överkokta riset. Riset i sin tur gjorde sig så klibbigt som det bara kunde i hopp om att binda upp så mycket av såsen till både biffen och korven. Allt för att skaffa sig starka bundsförvanter inför uppgörelsen med de bruna bönorna som hela tiden höll sig i närheten av det stekta fläsket som med sin storlek överglänste det mesta på tallriken. Kycklingen som var i numerärt underläge körde med biologisk krigföring på hög nivå. Lätt rosa i mitten gav den skenet av kraftig salmonella vilket fick övriga kombattanter att rysa av skräck. Dessutom uppenbarade sig en del illegala kombattanter strax utanför tallriken på ett mindre isolerat fat. Väl dolda i periferin vilade både morot, pizzasallad och små oidentifierade bönor i väntan på att bli aktiverade från högre ort. De skulle i samlad trupp på ett givet tecken göra små men ack så blodiga självmordsattacker på den mycket större och mäktigare tallriken bredvid med sina interna problem och uppgörelser.
Men i detta fasansfulla kaos fanns ingen vinnare. Bara förlorare. Men det hade de ingen som helst aning om. De var allt för upptagna av att bråka med varandra och smida onda planer för att lägga märke till de glänsande besticken som närmade sig högt ovan tallriken i hög fart och med en kirurgs precision. Det var början på slutet. Snart skulle marken skälva medan kniv och gaffel hackade och slet i allt som låg på tallriken. Verktygen gjorde ingen urskiljning. Allt skulle styckas och förtäras. På så kort tid som möjligt. Efter bara några minuter låg tallrik och fat alldeles öde. Med små rester och droppar av sås som enda bevis för att något någonsin kunde ha existerat där. Nu fanns där bara tomhet och tystnad förutom det nöjda mullret från en full mage alldeles i närheten. Men bara för en kort stund. Snart skulle allt börja om igen.

Äsch!

Fick ett nytt mail nu. Det var tydligen bara en rökbomb. Ingen rök utan eld brukar man väl säga. Så nu ligger jag naken under skrivbordet och funderar på hur jag ska förklara vad jag gör här. Dessutom vill jag hemskt gärna tvätta händerna.

Rån!

Tydligen pågår eller i allafall just ägt rum, ett bankomatrån två våningar nedanför oss vid ICA här i Globen. Sirener ylar utanför på gatan. Helikoptrar snurrar likt äggvispar i luften. Vi känner lukten av brandrök. Vi känner lukten av dramatik. Vi fick just ett mail att vi ska stanna inne. Brinna inne. Kanske blir detta mitt sista inlägg. Jag skriver mitt testamente i min egen avföring under skrivbordet där jag nu ligger i fosterställning och skriver detta inlägg. Men kom ihåg en sak. Även om jag nu dör. Så glöm inte att ringa på vår bil.

Köp nu

Behöver jag säga att jag är djupt besviken. Det har nu gått en vecka. Och en. Bara en, har ringt på vår fina bil som är till salu. Har ni fått ringfingerherpes? Med fingrar tjocka som kabanosser dubbeltrycker ni på alla knappar på mobilen och på andra sidan svarar en berusad balt som vill sälja uttjänade karuseller istället för en Mazda 6 i toppskick. Kanske har ni haft fullt upp med att sms:a "Låna" samtidigt som ni varje dag dödsspelat keno med familjebesparningarna på spel för att få ihop till den lilla penning som bilen kostar? Vad ni än har för bortförklaringar så se till att ringa. Här har ni länken igen.

http://www.blocket.se/vi/17882799.htm?ca=11_s

Ring nu eller må alla könsloppor i världen angripa era skrev.

Helg

Släpp snabeln. Plocka ner skylten. Gödsla muggen. Kratta kaktusen. Klappa musslan. Våffla fransarna. Nu går vi hem. Trevlig makaron!

Freitag

Är det inte härligt med fredag så säg. I ett kylskåp inte så långt bort står sex kilo vätternkräftor och väntar. I kväll vankas kräftskiva med öl och tillhörande nubbe hemma hos min bror Jolly Bob. Mina 5-åriga brorsbarn ska såklart vara med på festligheterna vilket betyder att jag får några kring bordet på samma mentala nivå som jag själv. Kanske får vi eget barnbord? Kanske får jag eget bord en bit ut i skogen. Med en påse på huvudet så jag inte skrämmer i väg alla djuren med min groteska frisyr.
Abropå det. I morgon är det jag som tar min feta lekamen och pallrar mig i väg till frisören. Jag tar med egen häcksax för att komma undan eventuella pinsamma situationer som att dom inte skulle ha tillräckliga verktyg för att beskära det värsta av burret. Kanske kan dom klippa ut olika figurer i håret. Kanske en Tyrannosaurus Rex eller ett koppel av vilda mustanger som galopperar över slätten. Eller en 12 våningars tårta med en ananas på toppen. Det är det som faktiskt är fördelen med att ha ett örnnäste på knoppen. Möjligheterna är oändliga. Men jag misstänker att det blir som det brukar bli. Att jag går därifrån som en skamklippt byfåne. Som jag alltid gjort.

Dagens Aj!

En härlig liten cykelolycka. Observera olyckskorpens ansikte och uppblåsta kinder. Oooouuffff!!

Varan TV

Sjukt underbar. Se och njut.

Frippan

Nu är det bara en dag kvar. Sen får jag karva av mig pälsdjuret jag har på huvudet. På min omröstning (33%) ser det ut som att jag bör behålla min gamla frisyr. Med 20% av rösterna kommer påsen som jag ska dra över huvudet. Om inget händer tills i morgon har jag alltså alternativen att behålla min gamla frippa eller dra en påse över knoppen.

Det är ett svårt val. Påsen lär ju spara mig en del pengar. Jag behöver aldrig bry mig om hur jag ser ut eller klippa mig. Den är dock tveksam att bära vid kraftigt regn eller vid högtidsstunder. Den lär också väcka en del uppmärksamhet. Det kommer tisslas och tasslas. Varför bär han en påse över huvudet? Är han så ful? Är det nya Elefantmannen? Sen dyker det upp frågor vad gäller själva påsen. Färgen till exempel. Laxrosa eller kanske brun? Vad passar till ett par snygga jeans? Ska det vara papper eller plast? Vad är mest funktionellt? Plast fungerar ju fint vid lite sämre väder men kan vara direkt kvävande att bära. Papper är mer miljövänligt och hälsosamt men med betydligt sämre vad gäller kvalité och hållbarhet. Och hur ska påsen användas? Dagtid? Eller kanske dygnet runt. Kanske jag ska fråga min fru. Ja. Hon får bestämma helt enkelt. Påse eller inte påse. Det är frågan.

Fuzball

Att Henke Larsson blev utsedd till lagkapten för det svenska landslaget är ungefär lika kul som om den gamle skon Ingvar Carlsson klev in och blev partiordförande för sossarna. Bäst före datumet är sedan länge utgånget. Han är lika rolig att lyssna på som det är att lyssna på Uutiset (nyheter på finska) på fyllan en lördagkväll.
Han säger mest; Naaaj ja menar... mumlar något... naaaj ja menar...mumlar något... naaaj ja menar... mumlar något... och tittar hela tiden bort från kameran.
Och Henke säger själv att han inte kommer förändra någonting. Det kommer att bli precis som vanligt. Kul...
Jag tror att tex Zlatan hade kunnat röra om i den tråkiga svenska soppan bestående av gamla träben. Men att han skulle bli kapten var väl lika troligt som att Lennart Svan plötsligt skulle uppstå från de döda och köra igång en Gäster med gester för zombies - Gäster med rester.
Det enda glädjeämnet just nu med landslaget är att Anders Svensson är skadad och inte kommer vara med på lördag mot Albanien. Kanske någon annan får chansen. Men det blir väl som vanligt. Att en överårig allsvensk spelare med dubbla träben, tunnelseende, bollskräck, skrevsvamp och galopperande hålfot får chansen istället för ett ungt lovande utlandsproffs. Men så är det. Och så kommer det att vara. Oavsett lagkapten.

På bandyplanen

Redan vid uppvärmningen stod det klart att finnarna var i majoritet på plan när jag gjorde min första luftsving med bandyklubban, och sekunden senare hör en röst ett par meter bort med tydlig finsk brytning: Perkkele! Har tu okkså drokit spritten?!

Samma finska stora runda man efter matchens slut. Vi sitter och pustar ut i kanten av planen. Vi kan kalla honom Tomi. Tomi gillar att berätta roliga historier efter matchens slut.

Tomi: Jak ska beretta en rolik histåria no.

Vi: Ok.

Tomi: Det var ten lilla påjkken som kom hem te mamman. Mamman ståt i hallen i para morkonråcken. Och den lilla påjkken fråkade. Mamma? Kan tu inte öppna morkonråcken och visa din kråpp? Mamman sa: Neee, vaffö skolle jak göra tet för? Jo men snella mamman, kan tu inte visa dej nakken? Mamman: Åkkej. Mamman öppnar opp sin morkonråck och visar hela sin nakkna kråpp för sin lille påjkke. Den lilla påjkken utbristter ett ståårt PUUHH!!! Och lugnar ner sig med en gång han sett sin mammas nakkna kråpp. Mamman fråkar sin lille påjkke. Varför ville du se min kråpp för? Jo, sa påjkken. Mina kamrater i skålan sa att tu fått kuuuk i helgen.

Tomi: Haaahahahaaahahahahahaahhahaaahahahahahahahahahaha! (ett finskt avgrundsskratt)

Finnkampen

Ikväll spelar jag innebandy igen för första gången på över ett år. Tillbaka till Väsbys mörka lokaler. Det ska bli härligt att känna doften av insprungen svett i väggar och golv. Känna doften av en svettig finne på nära håll. Känna väggpanelen platta till näsbenet efter en tackling i ryggen. Känna lungorna explodera efter en timmes idioten fram och tillbaka över planen. Känna trumhinnorna vibrera av finska svordomar som ekar ut över planen. Känna benen pulsera av svullnader efter stenhårda finska slagskott. Ja. Det ska bli härligt att känna smärta igen. I kväll tar jag med benskydd, bandyklubba, ryggskydd, hjälm, könsharnesk och en finsk parlör.

Hårresande

Nu är det bara fem dagar kvar till att jag får klippa mig. Jag har lagt upp en bild på hur jag ser ut just nu. Jag är förändrad. Förvildad. Förvirrad. Jag har bytt namn till Groll. Jag springer numera i en urholkad stock till jobbet. Väl på min plats på kontoret ägnar jag tiden mest åt att kissa in mitt revir. Sniffa runt. Grymta. Och slicka mig på pungen. Jag gör även färgglada hällristningar i skrivbordet. Jag äter inte längre lunch med mina kollegor. Jag går ut i parken nedanför Globen och klubbar ihjäl de halvtama ekorrarna som springer runt och tigger mat av pensionärer med ett avslitet skrivbordsben. Jag gör upp en eld. Viftar hotfullt åt några gamlingar. Lägger de små djuren på elden och sätter mig på huk. Smackandes. Grymtandes. Jag äter snabbt upp de små brända korrarna. Gräver ned några till eftermiddagsfikat. Går tillbaka till kontoret. Bajsar i en plastblomma på plan 5. Fortsätter med mina hällristningar ett par timmar. Går upp till gymmet. Lyfter en 250 kilos bautasten 30 gånger med helt raka armar och släpper den på en kollega som ligger och gör situps. Struntar i att duscha. Går ner till min arbetsplats. Bryter sönder resterna av skrivbordet. Tänder på med en bit flinta. Lägger mig och sover. Vaknar av att fem brandmän står och skriker och sprutar vatten. Synen av detta får mig att rusa iväg i panik. På vägen ut mot min urholkade trädstam som står på parkeringen och som ska ta mig hem hinner jag grottolla minst 10 arbetsplatser och slå ihjäl ytterliggare tre ekorrar i parken. Och det är när jag sätter mig i min trädstam och ser mig själv i backspegeln det är då jag ser det. Det som jag förnekat så länge. Jag måste verkligen klippa mig.

Till salu!

Jag funderade länge på om det skulle ha varit en bra idé eller inte om jag legat naken på huven. I en härligt utmanande pose. Men jag tvekade. Så om det inte kommer in några bud så har jag i allafall en plan B.

http://www.blocket.se/vi/17882799.htm?ca=11_s

Klicka. Titta. Njut. Köp. Nu.