Tunnbrödrullen I

Jag tappade aptiten för tre veckor sedan när jag fick influensan. Så jag har tappat i vikt. Detta måste åtgärdas! Så. Vi åkte till Åre byn för att äta. Jag beställde en lyxig tunnbrödrulle med dubbla lammkorvar och bacon med hemlagat mos. Lillen åt medan vi inväntade maten. Så här glad blev han när han såg min rulle. Jag blev också glad.

-- Post From My iPhone

Tunnbrödrullen II

Så tittade han på mig som att det var hans rulle men det är min. Bara min!

-- Post From My iPhone

Tunnbrödrullen III

Så började jag smörja kråset. Slicka mig om läpparna och så. Lillen började ana att det här inte alls skulle gå hans väg. Nej. Det är min rulle. Bara min.


-- Post From My iPhone

Tunnbrödrullen IV

Ser ni hur stor den är? Min rulle. Ja maten alltså! Full med körv och grejor. Min fru sitter och petar med några små ynkliga vårrullar. Hahaha! Medan jag har en jätterulle!!! Ser ni Lillen? Han ger inte upp. Det ska han ha cred för! Han är en eater precis som jag en gång var. Satan vad smarrig den var. Sen åkte vi hem.

-- Post From My iPhone

Vi åker och badar!

För att läka såren från tågresan med SJ har vi tänkt att lämna den kalla och snöiga vildmarken och åka in till Åre imorgon för att bada på Holiday Club. Tydligen finns det en himla massa bassänger och prylar där. Blir gött för hela familjen att plumsa i en varm pool. Framförallt blir det gött för Översten som aldrig badat i bassäng någon gång. Tror han kommer bli överförtjust. Jag undrar om det är mycket folk där i bassängerna? Och om rengöringssystemen är av god kvalité? För Översten har nämligen inte bajjat på två dagar. Och det brukar bli en sjuhelsikes "floater" när han har haft aktersnurran stängd ett par dagar.

-- Post From My iPhone

Tågresan

Vi åker tåg. På väg till Åre. Jag har inte åkt tåg sedan lumpen. Trodde att det liksom hade hänt något sedan dess. Att det skulle vara lite modernare. Men va fan, tåget är ju för bövelen från 1800-talet. Det är ju som att åka tåg i gamla Sovjet eller DDR. Det luktar bränd metall och allt går i bruna kulörer ombord. Sen har vi ju SJ bakom roddret. Det började med att tåget var 50 minuter försenat från Stockholm. Nu har vi åkt i två timmar och stannat 4 gånger pga att loken pajjar hela tiden. Det här är inte en resa till Åre. Det här är en resa i tiden. För så där en 80 år sedan. Nu sitter vi fast i en redneckhåla som heter Tierp. Dom försöker tydligen laga tåget. Samtidigt försöker dom kväka ut trafikmeddelanden via högtalarsystemet som håller andra världskriget-klass. Så. Vi håller humöret uppe. Översten sover. Jag sitter och muttrar. Och min fru som är på bilden har tappat förståndet och skenat alldeles. Som ett tåg. Fast inte det här tåget då. För det står still. Som tiden. På just det här tåget. Gott så. Härligt. Nu ska jag fråga om dom har tvångströjor ombord till min fru.

Post From My iPhone

Tillbaka!

Jag är tillbaka från Dödskuggans dal. Tillbaka från de döda. Tillbaka från Dödsriket. Återuppstånden som en levande död. Efter en vecka i horisantalläge med febertoppar som skulle få glaciärer att smälta. Nu är jag tillbaka som en zombie. Ljusgrön i hyn. Sårig. Stapplande. Törstar efter mediciner och morfin. Nu sitter jag på kontoret framför skärmen och fånstirrar. Ibland ropar jag av gammal vana "Törstig, ge mig vatten!" eller "Jag fryser, hämta en filt!" Men ingen kommer. Så jag blir bitter och gör högljudda gubbljud i protest istället. För att markera att jag faktiskt fortfarande är lite svag och kanske behöver lite medkännande. Men ingen kommer. Innan jag stapplar hem ska jag zombiehosta på allas tangentbord.

Hörde att jag blivit hånad av vissa "vänner" för min "dödliga" sjukdom i helgen pga att jag missade en 40-års fest. Det åtgärdade jag snabbt genom att stryka dessa "vänner" i mitt testamente som jag av en händelse satt och skrev. Min kapsylsamling går nu istället till Katternas Vänner. Min "lättklädda" damer-kortlek går nu till PRO. Mitt smyckeskrin med olikfärgade bärnstenar formade som lustiga tomtar går till Folkets hus i Skövde. Så kan det gå.

Kulturvecka

Jag är fortfarande risig. Har fått puckelrygg av allt liggande i säng och soffa. Mina gamla träknän har låst sig i 10 graders vinkel. Har tappat talet och kommunicerar bara genom olika gubbläten. En harkling betyder ja och två nej. En rap betyder glad och en gubbprutt arg och butter. Jag knaprar piller och medicin som en sötsugen Sune Mangs i en gottebutik. För att fördriva tiden dricker jag morfinbaserad hostmedicin som jag blir konstig och sävlig av samtidigt som jag tittar på film. Hittills har jag klämt Maskinisten, Ghosts of Mars, Män som hatar kvinnor, District 9, Zombieland, This is England, X-Men Origins Wolverine och lite annat skit. Idag ser jag 2012, Shutter Island, The Road, Avatar och hela serien Spartacus blod and sand. Inget ont som har något gott med sig. Nu tar jag igen 6 månader av filmtorka.
Jag tar med mig gotteskål med blandade färgglada piller, morfindrink och farmors gamla hemorrojdkudde.


-- Post From My iPhone

Sjuk

Jag är sjuk. Ligger hemma och simmar i mina egna kroppsvätskor. Jag har feber. Har sällan det. Igår hade jag 39 grader. Herregud. Jag är alltså nära döden. Det är så när killar är sjuka. Vi är alltid lite närmare döden än när tjejer är sjuka. Så. Jag ligger i min spökplump-pyjamas och stirrar i taket. Då och då ger jag ifrån mig otäcka gubbljud för att signalera till resten av familjen att jag fortfarande lever. Men knappt. Tur är att min fru är en stålkvinna och kan ta hand om både liten frisk baby och sjuk jättebaby.

-- Post From My iPhone

Utjämnat

Var ute igår kväll. Njöt av eldvatten och trevligt sällskap. Vinglade hem framåt midnatt. Jag gick och la mig i holken. Barrikerade dörren. Laddade med dubbelpipig Bakis och en god natts sömn. Framåt morgonen kunde jag höra dom. Skramlet av musikinstrument. De svaga tonerna av näsflöjter. Skramlet av cymbaler. Doften av skepparkrans, kläder i bävernylon och gamla blöta russin. Dom samlar kraft. Pratar ihop sig. Vässar instrumenten. Gör sig redo för att storma mig och min trötta kropp och huvud. Jag ligger tryckt kvar i sängen. Klockan har inte ringt än. Jag har vaknat tidigt. Tänder lampan. Sträcker på mig. Tittar mot dörren. Den är stängd. Jag hör desperata ljud från storbandsorkestern utanför. Dom försöker ta sig in. Slår mot dörren. Den öppnar sig inte. Jag hör hur dom försöker få fart på instrumenten. Bankar på trummor och sliter i dragspel. Men ljuden dör sakta ut. Jag ler hånfullt. Kliar mig i skrevet. Tittar på klockan. Öppnar försiktigt dörren. Tittar ut. Det är tomt och öde. På golvet ligger en knäckt näsflöjt och en papperslapp med något nedskrivet. Jag plockar upp den och läser;
"På återseende..."

Jag skrynklar ihop den och kastar den. Knatar glatt iväg till sovrummet för att krama familjen som vaknat. Jag ler för mig själv och tänker; "Herr Fisk vs Storbandet 1-28".

Måndagen som försvann

Fick en dålig start på måndagen och veckan. Allt jobb sedan i fredags eftermiddag försvann som en fis i nordanvinden när datorjäveln kraschade. Bröt jag ihop för det? Nej. Inte alls. Jag grävde mig en grop under skrivbordet, rakt ner i betonggolvet. Så satt jag där i min lilla håla som Saddam gjorde under krigsslutet med en burkcola, en ask småkakor och en kortlek med pinupbilder och bara väntade ut allt. Nu är det tisdag morgon och ingen har hittat mig ännu. Antagligen har ingen letat heller. Kakorna är slut. Kortleken utnött. Jag tittar upp ur min lilla håla. Ingen är här. Så jag sätter mig och jobbar igen. Som ingenting har hänt. Som om måndagen inte existerat. Som om mitt arbete aldrig försvunnit. Tisdag. Bra jäkla dag.

Första pris!

Jag vann första pris ikväll på Bajslotteriet! Vi snackar riktigt fint pris. Typ Nobels Fredspris. Jag tog emot mitt pris med papperstussar i näsan, tårögd och lätt illamående. Ja, jag blev så till mig att jag ville dela med mig av priset. Så jag hojtade högt;
"Kerstin?"

"Keeerstin?!..."


-- Post From My iPhone

Det knackar på...

Igår kväll. Julakatalogen har kommit. Hundratals sidor av bläddring pockar och lockar. Bläddrar genast fram sidorna med luftvapen. Skrockar för mig själv. Går igenom vapnen var för sig. Kollar igenom alla tillbehör från kikarsikten till rödpunktsikten. Ler för mig själv. Ska skatorna gå en tuff vår till mötes månne? Plötsligt knackar det på dörren. Jag öppnar. Det är en man med skepparkrans och lustig hatt från Ornitologiska Föreningen. Han synar mig noga. Skakar på huvudet och säger;
"Nej, inte skjuter man skator inte, dessa vackra underbara fjäderfän..."
"Nene", svarar jag lite skamset och stänger dörren.

Jag bläddrar vidare till trädgårdssidorna.

Skrockar för mig själv. Går igenom grillarna var för sig. Kollar igenom alla tillbehör från stekspadar till halster. Hittar en enorm lokomotivkolgrill. Kolgrillarnas konung. Med skorsten, rökhus och hela skiten. Ler för mig själv. Går grisarna en tuff vår till mötes månne? Plötsligt knackar det på dörren. Jag öppnar. Det är tjock rosablek man med gristryne från Djurens Rätt. Han synar mig noga. Skakar på huvudet och säger;
"Nej, inte grillar vi grisar inte, dessa vackra underbara fläskdjur..."
"Nene", svarar jag lite skamset och stänger dörren.

Jag kastar iväg katalogen i vredesmod. Tar istället upp Aftonbladets MC bilaga. Skrockar för mig själv. Går igenom cyklarna var för sig. Kollar igenom alla tillbehör från hjälmar till läderställ. Ler för mig själv. Ska bilisterna gå en tuff vår till mötes månne? Plötsligt knackar det på dörren. Jag öppnar. Det är en tunnhårig småfet 40-års kris som står för dörren. Den synar mig noga. Skakar på huvudet och säger;
"Får jag komma in?"
"Välkommen", säger jag.

Så sätter vi oss tillsammans och bläddrar vidare i MC bilagan. Vi skrockar för oss själva när vi lägger ögonen på en H-D Fatboy. Det bankar på dörren igen. Vi öppnar inte.

Dagens meny - Sportbladet

Översten är allt en riktig eater - det har jag alltid sagt. Här har han mumsat i sig några sidor av Sportbladet. Jag vet inte vad det ska betyda. Gillar han inte sport? Gillar han inte pappas tidning? Är det en markering av något slag? Eller är det bara så att lunchen inte hann komma fram i tid? Skit samma. Blicken. Säger allt. En eater.

Fest i dagarna tre.

Haft feber och ont i kistan i dagarna tre. Legat hemma som en äldre farbror med gikt, krämpor och klassiska gubbljud. Sen blev Överste Senap magsjuk också. Det var en fest det. Riktig fest. Nu är jag tillbaka i designgruvan och arbetar. Men jag känner mig fortfarande som ett lågt svävande Hindenburg. Svullen, och kan explodera när som helst och sprida död och vansinnesvirus omkring mig. Med andra ord kan det bli en härlig efterfest också.