Taget!

Vi är i färgbutiken. Vi ska renovera Överstens barnrum. Letar efter en fin tapet. Så plötsligt hittar vi den. Läckert tidlös. Med attityd. Värme. Och mycket kärlek. Leopardmönstrad. Jag tittar på min fru som säger; taget! Jag tittar på Översten som säger; taget! Jag säger; taget!


-- Post From My iPhone

Juldagsmorgon

-- Post From My iPhone

God Jul

Nu simmar fisken iväg på julfirande för att frossa i grisdelar och materiella ting. Men min fru har köpt en get till en fattig familj i Afrika. Det var fint tycker jag. God jul på er!

Snart jul

Om två dagar är det julafton. Jag är fortfarande sjuk. Men känner mig bättre. Så gör jag misstaget att slå på Fyran och ser "Göta kanal 3 - bakom kulisserna" och så blir jag plötsligt sjukt illamående igen.

-- Post From My iPhone

Söndagmorgon

Vaknar tidigt i morse. Känner mig aningen konstig. Sätter mig försiktigt upp i sängen. Plötsligt snurrar mitt huvud ett helt varv som om jag saknade nackkotor. En präst står bredvid sängen och mumlar konstiga ramsor på ett obegripligt språk. Jag märker att jag är fastbunden. Jag bli arg. Kastar ur mig glåpord som jag själv inte visste jag kunde. Sen sprider sig illamåendet. Jag börjar kaskadkräkas. Överallt. På den stackars prästen. I sängen. Väggar. Tak. Allt medans jag funderar på vad tusan jag käkade igår.

Helvete. Vad jag hatar att vara magsjuk.




-- Post From My iPhone

Framsteg!

Fick rapport hemifrån i förmiddags. Lillstinke har krypit sina första decimeter. Stånkades ålande han sig fram en halvmeter mot en leksak som frun hade som lockbete. Tyvärr fattade han inte hur man stannar utan bonkade rakt in i leksaken med skallen före.

Min första känsla: Helsike, vad stolt jag blir!

Min andra känsla: Helsike, är det redan dags för mongohjälm?

Alltså

Vad är problemet med Stockholm och snö? Så fort det kommer 2 mm puder så stannar hela samhället av. SL kommer på att deras bussar kör på sommarvåfflor och ställer in alla turer och folk får åka skidor hem från arbetet. Det kommer snö på järnvägspåren och pendeltrafiken rasar ihop och folk får gräva bivack på perrongerna för att inte frysa ihjäl. Plogbilarna står avställda i lador långt ute på landet eftersom det aldrig blir "vinter" i Stockholm och Ragnar 83 får skotta sig till närbutiken med en frystorkad Röster i Radio & TV från 1972. Sen har vi alla jävlar som inte kan köra bil. Och då menar jag inte dom som faktiskt inte kan köra bil. För dom har vettet att ställa bilen och ta pendeln istället som inte går. Jag menar Svenne Banan med fartrabies som rattar sin svarta Audi A6 genom rusningstrafiken som en rattfull Sune Mangs med ögonlapp och klumpfot. Resultatet blir avåkningar och kaos. Så. När jag åker förbi alla som sitter i en snödriva i lågskor och innebandyfrippa och med stelfrusna fingrar tafatt försöker ringa bärgare på den senaste pekmobilen så varken stannar jag eller tycker synd om dom. Jag skrattar. Högt. Som en ond galen vetenskapsman.

Ovädret

Tydligen rasar ett hiskeligt oväder över Stockholm och Sverige. Snökaos. Klass 1 varningar hit och dit. Inställda bussar. Stopp i tågtrafiken. Kaos i biltrafiken. Pensionärer som druttar på ändan. Hundar som pinkar på lyktstolpar och frysfastnar med penis. Det är fruktansvärt. Hela samhället är lamslaget. Kvicksilvret visar under nollan. Folk fryser. Håll er hemma. Gå inte ut. Ställ bilen. Måste ni nödvändigtvis jobba eller handla mat. Åk skidor eller ät snö! Klä er helst i säl eller isbjörnsfällar. Glöm inte nödraket och lavinvisselpipa. Ladda med konserver. Ovädret kan hålla i sig i flera dagar. Sjung "We are the world!" istället för julsånger för att känna gemenskap och hitta styrkan i dessa kristider. Bilda armkrok med grannarna. Tillsammans är vi starka. Bevittnar vi just nu naturens nyckfulla hämnd på mänskligheten? Två minusgrader och en decimeter nysnö. Herregud. Är detta slutet?

Skräckslagna tog vi denna bild i vår trädgård igår kväll, mitt i stormens öga. Sedan utmanade jag moder natur och hukandes gick ut och skrev "HJÄLP OSS!" med en slickepott i snön.

Kort summering

Av lördagens årliga julpyssel. Klockan 1500 slog vi upp portarna med ett; On my command, unleash hell! Och in stormade 14 vuxna tomtar och 7 små nissar. Det var full attack mot skumtomtarna som slogs ut ganska snabbt. Vi vuxna överlevde kampen mot pappas tandläkarspritglögg med ett kort ouiih! och imma på glasögonen. 7 timmar senare låg slagfältet öde. I ett hörn låg en halv skumtomte och förblödde. Några ihjälbrända pepparkakor förberedde sig för den slutliga resan. En likpåse med 15 tomma pizzakartonger släpades undan i mörkret. Endast en tjock dimma av glögg, julkryddor och frätande doft av barnbajs dröjde sig kvar.

Årets julpyssel

Det är dax för vårt årliga traditionsenliga julpyssel med vänner. Och Lillstinke var inte sen att gå igång på detta. Redan tidigt i morse så satt han i soffan i en avslappnad stil med sin finaste julstass och undrade om inte gästerna kommer snart. Sen började han domdera och stå i. Dammsug! Städa badrummen! Värm glöggen! Ställ skumtomtarna i givakt! Polera russinen! Tänd upp granen! Men för bövelen! Har du inte köpt nån gran?

Jag har inte köpt nån gran. Visst måste man ha gran? Snart är det ju fullt av tomtar här. Måste. Fixa. Gran. Jag tar med motorsåg, hockeymask och ekorrgift.

Post From My iPhone

Låtsasjobbarminer del VIIII

Jag har en hord av afrikanska steppmungos innanför pannbenet idag efter gårdagens djungelövningar. Så. Jag orkar helt enkelt inte arbeta. Därför har jag klippt ut ögon ur en kvällstidning och tejpat fast dom innanför mina glasögon så det ser ut som att jag arbetar frenetiskt. I själva verket sover jag. Skickligt? Sjukt skickligt säger jag.

Nobel goes Africa

Ikväll går jag på lokal med vänner. På afrikansk lokal. Det blir mycket spännande. Men. Jag tror inte det riktigt är min typ av safari. Tror inte det kommer blåsa sandstorm i gomseglet. Tror inte jag kommer slå på stora djungeltrumman. Tror inte jag kommer gunga i lianen av maten. Men. Det kommer bli mycket trevligt hur som helst. Det är dessutom Nobeltema kvällen till ära. Jag är nominerad till Årets Farsa. Känner mig oerhört hedrad av mina vänner och kollegor. Jag förbereder just nu mitt tacktal som jag ska läsa upp på fint gammalt afrikanskt Kluck-kluck språk. Jag tar på mig min finaste banandräkt, smörjer näsflöjten och tar en malariaspruta.

EXTRA EXTRA Live-rapportering från hemmet!

Bomben har briserat! Jag upprepar. Bomben. Har. Briserat. Än så länge inga rapporter om skadade. Däremot är ett stort svart illaluktande bajsmoln iakttaget från fler vittnen i kvarteret. Folk ses fly från området med händerna för näsan och kastar sig in i sina bilar. Panik råder. Rikslarm på radion. Undvik att gå ut. Stanna inomhus. Slambilar på väg för att undsätta den drabbade familjen. Fortsättning följer.

Bomben

Vi har en bomb hemma. Just nu ligger den och pyr. Pyser. Och det luktar riktigt illa. Lillstinke har inte slussat på över ett dygn. Luckan är stängd. Dagliga leveranserna är strypta. Men vi hör att det händer saker därinne. Vi doftar att det händer otäcka saker inne i systemet. Det bubblar och pyser. Växer. Vi går runt som osaliga andar här hemma. Varje gång vi hör ett puffande ljud springer vi och kollar om det äntligen kommit något. Men det är falsk larm varje gång. Bomben är fortfarande intakt, hojtar vi till varandra. Så lägger vi försiktigt ner honom igen. Som att det verkligen är en bomb som kan brisera när som helst om man skulle fumla en aning. Så nu sitter vi här. Väntar. På att bomben ska brisera. Som ett gäng bombexperter redo att rycka ut när som helst. När knallen kommer står vi redo med vadarstövlar, skyffel och slamsug.


-- Post From My iPhone

Kommer. Inte. Igång.

Jag kommer inte igång idag. Har massor att göra. Men jag väljer bort det. Det är som en bilolycka med tio bilar inblandade men jag väljer att vända bort huvudet och kör visslandes förbi. Lägger mig i vägrenen och smygkör. Väljer småvägar i stället för motorvägen. Kör vilse med flit. Parkerar under en gran och sover resten av dagen. Så får det bli.