Morgon med Viggo

Lördagmorgnarna är mina. Frun får sovmorgon. Jag och Översten blåste revelj redan vid sex imorse. Då gick vi upp och la oss i soffan med kuddar och täcke. Jag la Lillstinke i min arm. Drog upp täcket över oss. Så satt vi mest och myste en lång stund. Plötsligt vänder Lillen huvudet mot mig. Tittar på mig med sina stora blåa rådjursögon. Så säger han;
"Pappa? Kan vi inte titta på den där filmen "Judge Dredd" med Sylvester Stallone? Den med radioaktiva mutanter och mördarrobotar."
"Jo, men jag trodde vi skulle mysa lite?"
"Snälla?..."
"Ok men säg inget till mamma då."
"Prommis! Zip! Nada! Silensium! Locket på!"
"Då kör vi då."
"Shooooooot motherfucker!"
"Förlåt?"
"Kör nu."
"Nu kör vi."




-- Post From My iPhone

Köttpusslet

Igår kväll skulle jag ha ut något som såklart låg längst in i vår överfulla köttstinna frys. Jag började att plocka ut del för del. Skinkstekar. Kotletter. Spjäll. Fläsklägg. Köttfärs. Lammstekar. Kött. Kött. Och åter kött. Jag la allt på golvet tills jag fann det jag sökte längst in. Sedan började köttpusslet. Att få in allt igen. Jag pusslade och pusslade. In med en del som jag upptäckte inte alls passade in i luckan där det tidigare legat ett stycke kött och ut med en annan. Försökte pussla gris med lamm och vice versa. Biff med kotletter. Kotletter med stek. Platta köttstycken med knubbiga stekar. Det var lika svårt som för en 2-åring som ska trycka olikformade klossar genom hålen på en träskiva.
Med rimfrost på näsan och med fingrar som piggelinglassar lyckades jag till slut få in allt. Det blev kan man säga som ett vanligt pussel där man fuskat med de sista bitarna som inte vill falla på plats. Man trycker dit dom med våld. Sen sitter man där och beundrar sitt pussel men med känslan att det inte blev som det skulle. Men skit i det nu. Vi måste börja äta ur detta köttfäste. Vi måste börja med de bitarna som ligger längst ut i fysen. Oavsett vilken bit det är. Det blir lite som ett köttlotteri istället. Jaha. Idag blev det skinkstek till middag. Vad fan gör man med en skinkstek? Hjälp till lite nu eller kom över på köttlotteri så bjuder vi på middag. Men det blir ingen glass till efterrätt för den ligger längst in.

Schulman Show

För bövelen, spana in Schulman Show på Aftonbladet TV. Och det är fisken bakom denna blogg som står bakom annonskampanjen.

http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/schulmanshow/article6039613.ab

Påkarna

Sitter på tåget igen. Tråkigt. Ibland dyker det upp så konstiga tankar i mitt huvud. Som när jag till exempel ser en kvinna i kort kjol med riktigt rejäla påkar. Inte feta. Bara sjukt långa och fruktansvärt kraftiga. Bastanta. Då tänker jag alltid vilka jäkla rejäla påkar! Sen tänker jag alltid undrande hur hårt hon skulle kunna sparka mig med de där enorma stolparna till ben. Antagligen skulle hon fullständigt pulverisera mig. Hon skulle sparka mig så hårt att det bara låg en skinnpåse med mosade ben kvar på golvet. Tanken gör mig rädd. Jag suddar genast bort mina underliga tankar. Tänker på något annat en stund. Frukt till exempel. Som jag inte heller gillar.


-- Post From My iPhone

Svinisexpressen

Imorse åkte jag tåg. Pendeltåg. Farsotens och pestens budbärare. Anledningen var helt enkelt att en kväll på Ballbreaker var bokad med aktiviteter och kanske några bägare öl. Bilen fick stå. Nu blev det inte bättre än så att tillställningen blev inställd pga sjukdom. Tråkigt. Men värst av allt är nog att jag åkte Svinisexpressen i onödan.

Jag sitter där och tittar på alla Gollumbleka stackars satar som sitter och hostar och nyser med alla sina kroppsöppningar. Jag försöker vända mig bort. Hålla andan. Men det är svårt i fem stationer och med sotlunga. Jag försöker undvika fysisk kontakt med allt och alla. Men det är svårt när överspacklade och överparfymerade och mycket snoriga Hjördis 58 år som väger 165 isterpannor dimper ner bredvid mig på sätet som egentligen är konstruerat för tyska dvärgar. Så sitter hon där och vräker sig och har sig, och med sina alltför korta armar är hon chanslös att hejda sina kroppssfontäner som likt geisrar duschar oss andra med galopperande herpes, flygande fågelinfluensa, travande mul och klövsjuka och vältrande svinis. Framför mig sitter en äldre farbror och gnider sina giktbrutna knän i takt med spårens krängningar. Jag drar åt mig mina ben. Kurar ihop mig. Men det är svårt eftersom jag redan sitter som i turistklass på ett Aeroflottplan med Sune Mangs i sätet framför med stolsryggen nerfälld. Jag försöker tänka på kvällen. Bowling och öl. Det kommer att väga upp denna farsotens färd genom förorterna. Men nu sitter jag här på kontoret. Nykter och obowlad (hittepåord) och tänker på resan hem. Med svinisexpressen.
I morgon åker jag bil. Om jag inte är död.

På dödens bädd

Jag är sjuk. Ligger hemma och stirrar och gör just ingenting. På mig har jag min nya svarta pyjamas. Jag ser ut som Spökplumpen på sin dödsbädd där jag ligger i gästrummet eller i holken som min fru säger. I vardagsrummet hör jag hur Lillstinke kissar ner sin mamma som hojtar; "åh! det kommer litervis!.." Jag flinar för mig själv och hade vanligtvis rusat ut för att bevittna det hela. Men jag ska hålla mig borta. På avstånd. För att inte sprida denna dödens smitta vidare. Så nu ligger jag här. I min holk. Och väntar. Väntar på att Liemannen plötsligt dyker upp i dörröppningen och säger; "det är dags nu. Ta min hand och kom." Så plötsligt ser jag en mörk skugga i dörren och känner paniken rusa genom min svaga kropp. "Är det redan dags?, mumlar jag. Så ser jag plötsligt tydligare. Det är min fru som håller Lillen i famnen. Dom betraktar mig noggrant. Håller sig på avstånd. Som besökare på ett zoo. Håll er på avstånd. Mata inte djuren. Och gå aldrig in i buren. Aldrig någonsin. Så går dom vidare. Min fru och son. Kanske går dom för att köpa sockervadd. Eller en ballong.

-- Post From My iPhone

Morgonpoesi

Alla sover utom Herr Fisk.
Ligger i soffan och tittar på gårdagens disk.
Ute är det mörkt med tjock dis.
I soffan hörs plötsligt ljudet av en fis.
Doften av något unket sprider sig nu.
Jag tittar på Lillen som säger, det var du!
Nej, nej säger jag. Kanske var det frun?
Lillen säger, titta. Blöjan är alldeles brun!
Jaså jaha ja. Det var du ändå.
Haha, säger Lillen. Du får byta blöja då!
Tack för det, bäst du ligger still.
Ojsan Pappsen, nu kom det lite till!







-- Post From My iPhone

Siffran känns inte bra

Morgon. Är tidigt på gymmet. Kliver upp på löparbandet. Börjar knappa in mina data. Vikt. Knappar in 78. Ålder. Slår in.. 38. Häromdagen var siffran 37. Det känns inget bra. Raderar allt. Börjar om. Vikt. Slår in 78. Ålder. Knappar in... 37. Sådärja. Nu känns allt som vanligt. Skrockar lite för mig själv. Så springer jag lite snabbare än vanligt.

Köttberget

Äntligen kom köttleveransen. Igår kväll tog jag på mig hockeymasken och slipade köttyxan. Släckte ner i huset och satte på lite stämningsfull psychomusik. Sedan satte jag till verket. Lät yxan spela dödens melodi medan benpiporna trummade i takt mot köttbänkens tunga trä. Blod, svett och tårar från familjen blandades med mina spontana slakttjut.
Grannarna slog åter igen sina fönsterluckor, låste sina dörrar och tog in barnen extra tidigt denna kväll. Suckade och tänkte för sig själva; när ska detta få ett slut? Inifrån ondskans hus hörs plötsligt ett illvrål; Aaaaldriiig!!!.. För det är ju slaaaaaakttorsdaaaag! Så var det med det. I helgen äter vi kött.




-- Post From My iPhone

Min morgon

06.00 Går upp och ska lämna bilen på service 07.00.
07.05 Är på verkstaden som tydligen öppnar 07.30.
07.20 Blir insläppt av sur bilmeck.
07.23 Blir informerad att min hyrbil inte finns.
07.30 Frågar sur bilmeck om bilen blir klar idag.
07.31 Sur bilmeck svarar; om den inte brinner upp så blir den klar idag.
07.32 Går 500 meter till Avis och hämtar en hyrbil.
07.38 Avis berättar att dom bara har "stora" bilar och den kostar 700 kr istället för 400 kr.
07.39 Jag kokar av vrede.
07.43 Mannen bakom disken på Avis informerar att datorn hängt sig och måste börja om med allt.
07.46 Jag kokar av vrede.
07.47 Mannen ser det och tar bara 400 kr betalt för en "stor" bil.
07.50 Fastnar i köer.
08.35 Kommer till parkeringen vid jobbet och upptäcker att den är avspärrad för lastbilar som ska lasta dinosauriejävlar från Globen.
08.40 Hittar en endaste parkering men blir stoppad av en vakt.
08.41 Medan jag tjafsar med vakten tar en bil bakom min parkering.
08.42 Jag kokar av vrede.
08.43 Vakten ser det och schasar bort den andra bilen.
08.45 Jag får äntligen parkera men vakten informerar mig om att dom kanske måste "ta bort" bilarna under dagen, även min.
08.46 Tänker att det är ändå en jävla hyrbil, så varsågod.
08.50 Kommer upp på kontoret.
08.51 Går för att hämta morgonkaffe.
08.52 Läser en lapp på kaffemaskinen; TRASIG!
08.53 Vill. Döda. Någon.

En dag på landet

Vi åkte ut på landet idag. Nära mina svärföräldrars hem. Vi gick på loppis för att fynda lite barnprylar. Vi började med en promenad. Tittade på får. Ja, på bilden är min fru men bakom henne ligger ett gäng fårskallar. Korkade djur kan jag tänka mig. Men goda att äta. Ser ni att "ljuset" är tillbaka igen. Jag tar det som ett tecken nu när vi är på landet. Det är bra här ute på landet, så säger det. Ljuset alltså. Inte min fru.



Här ligger fåren och drönar och gör just ingenting. Tydligen var det självplock just här. Bara att hoppa in i hagen och greppa ett lamm man tyckte såg smarrigt ut och sen ta hem det och slå det i skallen. Ja, så skulle man såklart lägga 50 kr i en trälåda vid grinden. Så är det på landet. Skönt och avslappnat. Om man nu inte är ett får såklart.

Sen tittade vi på massa skrot på loppisen och så köpte vi lite barnböcker och filmer till Överste Senap. I anslutning till loppisen fanns ett café där svärmor serverade korv. Jag hetsåt fyra korvar och satt sen och stönade och bubblade i en soffa medan frun och några vänner fikade färdigt.



Efter en härlig dag gick vi hem till svärisarna som bjöd på en mycket god och trevlig söndagmiddag med vin och finporslin. Sen satt jag åter igen i en stol och stönade och bubblade.



Översten som inte varit så mycket på landet tidigare var lite orolig för björnar. Så han spelade död en lång stund innan vi tog oss mod att berätta att här fanns det minnsan inga björnar. Då blev han väldigt upprörd och det blev ett himla liv. Så var det med det.

-- Post From My iPhone

Ljuset

Så här lugn och fin låg Översten och sov i soffan innan den tjocka gråtande farbrorn i teven dök upp och började prata fotboll och förstörde allt. Ser ni att "ljuset" är tillbaka? Som att det precis skulle till att hända något magiskt. Något alldeles fantastiskt som människan aldrig någonsin skådat. Men så gick det som det gick. Nu är han ledsen och ljuset är borta. Och så luktar det bajs.



-- Post From My iPhone

Morgon

Ligger i soffan med en sovande Överste. Frun har sovmorgon. Väntar på att dom ska vakna. Börjar bli hungrig. Tittar på TV4 nyhetsmorgon så länge. Gäst är en äldre tjock man som pratar fotboll. Han verkar väldigt sorgsen. Han gråter hela tiden under intervjun. Jag tycker mycket synd om honom. Ställa upp i teve när man är så ledsen. Jaha. Nu vaknar Översten. Han är också väldigt ledsen. Så fort det pratas fotboll på teve börjar han gråta eller bajsa ner sig. Jag tror han hatar fotboll. Nåväl. Nu är hela familjen vaken iallafall. Härligt.

-- Post From My iPhone

Svennebanan

Idag blir det svennebananmiddag. Sås i påse. Kulpotatis i påse. Varsin köttbit. Rakt upp och ner. Ett glas rött att skölja ner det hela med. Översten sitter bredvid i sin stol och övervakar det hela noggrant. Han sitter oroväckande tyst. Bedömer varje tugga vi tar. I början nickar han godkännande. Jollrar lite. Sen tröttnar han snabbt. Sluter ögonen. Somnar av tristess. Vi äter vidare. Nöjda med att få äta tillsammans. Plötsligt vaknar han. Tittar upp. Till sin fasa upptäcker han att svennebananmiddan inte är över. Så vrålar han ut; nu blir det skrikfest!!! Så är svennebananmiddan över kan man säga.

-- Post From My iPhone

Köttgården

Idag får vi leverans av kött. Vi har köpt en kvarts gris, en låda lamm och liten bit kossa från en köttgård i Almungetrakten. Svärisarna är snälla och hämtar och lämnar åt oss. Det är alltid något speciellt med att köpa kött från en gård. Djuren har varit lyckliga. Dom har skuttat runt i en idyllisk hage, bland blommor och ljuvliga små spretiga enar. Dom små lammen har kilat runt och lekt med varandra. Kanske har dom hoppat och skuttat lite extra där i hagen när sommarens vindar varit extra varma. Grisarna har rullat sig i vällust och lera. Kanske har dom hasat runt lite extra där i leran när sommarens varma regn slagit ner över dom som en varm dusch. Så stövlar plötsligt bonden in i hagen. Idyllen går i kras. Ett par stockholmare har beställt kött inför höst och jul. Han står där som en dödens budbärare. Har makt över liv och död. Pekar. Han väljer varsamt ut sina offer bland hundratals obetydliga små liv. Domen faller. En kvarts gris liv är avslutat. En låda lamms liv är till ända. En bit kossa är död. Stockholmarna ska inte behöva gå hungriga i höst. Härligt. I helgen äter vi kött.

Livet på landet

Jag sitter i köket och tittar ut över ängarna. Solen värmer fortfarande trots den sena eftermiddagen. En lätt bris smeker lakanen som hänger på tork utanför på den stora och mycket välskötta gräsmattan. En fluga surrar irriterande nära min småkaka som snart ska få forsränna ner för min matstrupe. Jag häller upp en liten kopp kokkaffe och doften får mig att börja humma glatt. Tystnaden och lugnet bryts plötsligt av tunga bestämda kliv i hallen. Dörren står som vanligt öppen. In kommer en äldre farbror. Han har stora rejäla stövlar på sig. Aningen leriga. Väldigt gamla. Han har en bister uppsyn. Han ser arg ut. Han ställer sig i dörrposten in till köket. Står en stund och bara stirrar på mig där jag sitter och sippar på mitt kokkaffe. Han öppnar sin mun och blottar en tandrand som ser ut att ha missat de senaste 20 årens tandläkarbesök.

"Hörrudu!" vrålar han.
"Jaaa?" svarar jag med en lite släpande röst.
"Nu har din ohängde grabb tänt eld på en av mina hönor igen!"
"Jaså" säger jag lugnt.
"Det var en jäkla tur att han dessutom sparkade boll med henne och sköt henne ner i dammen så hon slocknade."
"Jaså, det var ju en jäkla tur" svarar jag.
"Hönan drunknade istället" kontrar mannen snabbt.
"Eh jaha, vill du ha lite kaffe? Det är alldeles nykokt" säger jag tröstande.
"Alldeles nykokt säger du?" säger mannen tvekande.
"Alldeles nykokt" svarar jag.
"Ja, en liten kopp då" svarar han mumlande och drar ut en köksstol och sätter sig.

Så sitter vi där och surplar kaffe och säger just ingenting. Ett fridens lugn lägger sig över mannen när kokkaffet värmer hans stela kalla gamla kropp. Endast några kras från småkakor som äts bryter tystnaden. Jag skrockar tyst för mig själv. Nöjd med att för stunden räddat grannsämjan. Våra blickar dras genom fönstret och ut över ängarna. I horisonten skymtar en liten figur som kommer skuttandes. Figuren närmar sig huset med glada hopp. Ett åt sidan och ett åt det andra. Efter någon minut kan vi skönja figuren tydligare. Han ser mycket belåten ut där han nu kommer skuttandes över gårdsplanen. I sin ena hand håller han något. Han håller hela tiden armen högt. Som i triumf. I handen hänger något som ser ut som en bränd och dränkt höna.
"Pappa, pappa!", skriker han triumferande. "Jag har fixat grillpippi till oss ikväll!"
Den äldre mannen vid köksbordet blir högröd i ansiktet. Skruvar oroligt på sig. Spänner ögonen i mig. Han är precis på väg att öppna munnen då jag lugnt och metodiskt än en gång försöker rädda grannsämjan.
"Påtår?"

Jag känner en längtan att flytta ut på landet. Jag saknar naturen. Närhet till skog och vatten. Kunna öppna ytterdörren och gå rakt ut i naturen. Att kunna lämna cykeln och bilen olåst. Att kunna glömma låsa ytterdörren när man åker hemifrån utan att vara rädd för att det sitter fyra alkisar i köket och bajsar när man kommer hem från storhandlingen.

Överfte Fenap

Överste Senap var hos doktorn häromdagen. Fick tungbandet avklippt. Ingen stor grej egentligen. Han hade lite svårt att få ut tungan ordentligt tydligen. Det försvårar amningen fick vi veta. Så det var ju bra att vi gjorde det.

Och så sa doktorn att han kunde få svårt att säga R, S och T om vi inte hade åtgärdat det. Så det var ju bra att vi gjorde det.

Och så sa doktorn att han kunde fått svårt med att tungkyssas längre fram om vi inte hade åtgärdat det. Så det var ju så in i helvete bra att vi gjorde något åt det! En läspande tonåring som inte kunnat tungfäktats ordentligt. Herregud!

Förstår ni hur det hade kunnat sluta. Tänk själva hur det hade kunna gå. När det där magiska ögonblicket äntligen infaller i tonårens början och hormonerna sköljer över en som en tsunami. På tu man hand med skolans skönhet. Djupa blickar. Pirret i kroppen. Man blir alldeles varm i brallan. Läppar som närmar sig varandra. Två huvuden som dockar. Läppar möts. Tungor som ska brottas med varandra. Men det är då det händer. Tungan når inte liksom inte fram. Man försöker allt vad man kan. Men det funkar inte. Det går bara inte! Konstiga läten gurglar istället ut från munhålan. Det blir så där fruktansvärt pinsamt. Man vill sjunka genom jordens yta. Men istället försöker man bryta tystnaden. Rädda situationen. Förklara sig. Det är då man på riktigt bränner sina skepp med sitt förkorta tungband när man öppnar munnen och kväker ut;

"Jag är jätteleffen, men jag kan tyvärr inte tungkyffaf. Vi kanfe kan kramaf lite iftället?
Fnälla?! Hallå?! Fka du gå nu? Fefilia!? Ftopp! Fötnof! Vi hörf väl på tifdag fom vi fa? Puff på dig fockerfmulan!"

Chevy Chase tillbaka som ”Fletch”?

Nyp mig någon. Jag tror jag måste drömma.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/article5926082.ab

”Ett päron till farsa” får uppföljare...

Om det blir av. Om Chevy ställer upp förstås. Då kan det bli bra. Rent av fantastiskt. Förstår ni hur stort det kan bli? Större än när Sune Mangs blev av med oskulden en sen måndageftermiddag med växlande väder. Större än Kicki Danielsson och falukorven. Större än hemorrojderna i Bin Ladens grottarsle. Ja, hur stort som helst.

Nu håller vi tummarna. Ok?

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/article5919613.ab

Holken

Eftersom Överste Senap gillar att blåsa revelj flera gånger per natt så sover jag tillfälligtvis i gästrummet som min fru har döpt till Holken. Jag sover alltså numera i en holk. Där har jag byggt mig ett litet rede. Ett näste om ni så vill. Så nu ligger jag där och ruvar om nätterna. Ibland flaxar jag till på natten och undrar var jag är någonstans. Så tittar jag ut genom dörrhålet som en gök och hoar tyst för mig själv i mörkret. Men jag får inget svar tillbaka. Det är tyst och mörkt. Jag lägger mig igen. Kraxar lite uppgivet för mig själv innan jag åter somnar. Tidigt på morgonen galer tuppjäveln på nattygsbordet som en besatt. Jag ger den en rejäl vinge så att den i ett moln av dun tystnar. Jag flyger upp ur sängen, sätter på mig fjäderskruden och putsar mig lite snabbt. Sömndrucken flaxar jag in i köket och pickar i mig lite blandade smådjur till frukost. Innan jag streckflyger till jobbet pussar jag på familjen och då blir jag glad som en lärka. Sen sitter jag resten av dagen på kontoret med fågelspillning upp över öronen med gamnacke och ugglar.

Han kan läsa!

Alla föräldrar säger ju att sina egna barn är så mycket tidigare i sin utveckling än alla andras efterblivna barn. Och Överste Senap är inget undantag. Efter en utflykt igår på Ulriksdals Slottsträdgård så satte vi oss i soffan och slackade. Min fru grabbade en Klick! och la Översten i knät. Hon började bläddra i tidningen och döm av vår förvåning när Översten intensivt började läsa. Han låg där och jollrade och blicken följde varsamt sidan uppifrån och ner. Ibland stannade han till och höjde ögonbrynen förvånat. Så blev han lite röd i ansiktet. Som att han sett någon generande bild. Men så luktade det plötsligt bajs. Så blev det klarlagt kan man säga.

Gamnacken

Jag har haft gamnacke i tre dagar nu. Det beror nog på att jag suttit med Överste Senap i knät på ett anti-ergonomiskt sätt. Så idag knatar jag omkring som självaste Quasimodo, enögd, puckelryggad, vanskapt, döv och kan knappt tala. Det enda jag sett de senaste dagarna är mina egna fötter eftersom det är svårt att höja huvudet. När jag skulle äta middag igår kväll så missade jag munnen med gaffeln och stack ut ena ögat så jag är nu enögd. Eftersom jag inte kan höja huvudet och är enögd så går jag dessutom in i väggar, bokhyllor och andra hårda ting. Så nu har jag ett enormt vanskapt huvud. Eftersom jag inte kunnat utföra vardagssysslorna hemma utan bara krockat runt hemma i huset så har min fru skrikit på mig så mycket så nu är jag döv. Som inte det räckte så bredde jag tapetklister på smörgåsarna i morse och kan nu knappt tala. Men framförallt. Jag är jävligt stel. Jag är lika stel som Sune Mangs i gipsvagga efter en bilolycka med en same och tjugo renar körandes en Fiat Punto-76 med vinden i ryggen.

Och som det inte räckte så upptäckte jag precis att jag har kalsingarna bak och fram.

Livets skola del 1 - Italien

Jag ska ju lära Lillen allt jag kan. Det är inte mycket. Men det finns några godbitar jag vill dela med mig av. Han har ju till exempel redan lärt sig att fjärta som en sjöelefant, rapa som en grottbjörn och vara vaken dygnet runt. En annan viktig del är till exempel mat. God mat. Mycket mat. Gärna italienskt. Så, som av en händelse har min snälla och ömma moder bokat ett litet italienskt residens i Toscana nästa sommar för hela tjocka familjen. Där ska vi smörja kråset i två veckor. Det kommer bli ett tufft träningsläger för Lillen. Han ska lära sig att äta kopiösa mängder mat minst tre gånger per dag och minst tre rätter per mål. Han ska lära sig att köra bil som en galen Fittipaldi samtidigt som han hela tiden hänger på tutan och hytter med näven åt andra trafikanter. Han ska sova minst två timmar varje eftermiddag oavsett om han är trött eller inte. Han ska dricka mängder med kaffe, men aldrig, aldrig, någonsin dricka cappuccino efter tolv på dagen. Har han problem med magen så låter han det bli hela släktens angelägenhet, även vänner och flyktigt bekanta. Så det viktigaste av allt. Det man måste göra idag kan man lika gärna göra imorgon. Men helst inte alls, för det är lite lite för varmt för det.