Taget!

Vi är i färgbutiken. Vi ska renovera Överstens barnrum. Letar efter en fin tapet. Så plötsligt hittar vi den. Läckert tidlös. Med attityd. Värme. Och mycket kärlek. Leopardmönstrad. Jag tittar på min fru som säger; taget! Jag tittar på Översten som säger; taget! Jag säger; taget!


-- Post From My iPhone

Juldagsmorgon

-- Post From My iPhone

God Jul

Nu simmar fisken iväg på julfirande för att frossa i grisdelar och materiella ting. Men min fru har köpt en get till en fattig familj i Afrika. Det var fint tycker jag. God jul på er!

Snart jul

Om två dagar är det julafton. Jag är fortfarande sjuk. Men känner mig bättre. Så gör jag misstaget att slå på Fyran och ser "Göta kanal 3 - bakom kulisserna" och så blir jag plötsligt sjukt illamående igen.

-- Post From My iPhone

Söndagmorgon

Vaknar tidigt i morse. Känner mig aningen konstig. Sätter mig försiktigt upp i sängen. Plötsligt snurrar mitt huvud ett helt varv som om jag saknade nackkotor. En präst står bredvid sängen och mumlar konstiga ramsor på ett obegripligt språk. Jag märker att jag är fastbunden. Jag bli arg. Kastar ur mig glåpord som jag själv inte visste jag kunde. Sen sprider sig illamåendet. Jag börjar kaskadkräkas. Överallt. På den stackars prästen. I sängen. Väggar. Tak. Allt medans jag funderar på vad tusan jag käkade igår.

Helvete. Vad jag hatar att vara magsjuk.




-- Post From My iPhone

Framsteg!

Fick rapport hemifrån i förmiddags. Lillstinke har krypit sina första decimeter. Stånkades ålande han sig fram en halvmeter mot en leksak som frun hade som lockbete. Tyvärr fattade han inte hur man stannar utan bonkade rakt in i leksaken med skallen före.

Min första känsla: Helsike, vad stolt jag blir!

Min andra känsla: Helsike, är det redan dags för mongohjälm?

Alltså

Vad är problemet med Stockholm och snö? Så fort det kommer 2 mm puder så stannar hela samhället av. SL kommer på att deras bussar kör på sommarvåfflor och ställer in alla turer och folk får åka skidor hem från arbetet. Det kommer snö på järnvägspåren och pendeltrafiken rasar ihop och folk får gräva bivack på perrongerna för att inte frysa ihjäl. Plogbilarna står avställda i lador långt ute på landet eftersom det aldrig blir "vinter" i Stockholm och Ragnar 83 får skotta sig till närbutiken med en frystorkad Röster i Radio & TV från 1972. Sen har vi alla jävlar som inte kan köra bil. Och då menar jag inte dom som faktiskt inte kan köra bil. För dom har vettet att ställa bilen och ta pendeln istället som inte går. Jag menar Svenne Banan med fartrabies som rattar sin svarta Audi A6 genom rusningstrafiken som en rattfull Sune Mangs med ögonlapp och klumpfot. Resultatet blir avåkningar och kaos. Så. När jag åker förbi alla som sitter i en snödriva i lågskor och innebandyfrippa och med stelfrusna fingrar tafatt försöker ringa bärgare på den senaste pekmobilen så varken stannar jag eller tycker synd om dom. Jag skrattar. Högt. Som en ond galen vetenskapsman.

Ovädret

Tydligen rasar ett hiskeligt oväder över Stockholm och Sverige. Snökaos. Klass 1 varningar hit och dit. Inställda bussar. Stopp i tågtrafiken. Kaos i biltrafiken. Pensionärer som druttar på ändan. Hundar som pinkar på lyktstolpar och frysfastnar med penis. Det är fruktansvärt. Hela samhället är lamslaget. Kvicksilvret visar under nollan. Folk fryser. Håll er hemma. Gå inte ut. Ställ bilen. Måste ni nödvändigtvis jobba eller handla mat. Åk skidor eller ät snö! Klä er helst i säl eller isbjörnsfällar. Glöm inte nödraket och lavinvisselpipa. Ladda med konserver. Ovädret kan hålla i sig i flera dagar. Sjung "We are the world!" istället för julsånger för att känna gemenskap och hitta styrkan i dessa kristider. Bilda armkrok med grannarna. Tillsammans är vi starka. Bevittnar vi just nu naturens nyckfulla hämnd på mänskligheten? Två minusgrader och en decimeter nysnö. Herregud. Är detta slutet?

Skräckslagna tog vi denna bild i vår trädgård igår kväll, mitt i stormens öga. Sedan utmanade jag moder natur och hukandes gick ut och skrev "HJÄLP OSS!" med en slickepott i snön.

Kort summering

Av lördagens årliga julpyssel. Klockan 1500 slog vi upp portarna med ett; On my command, unleash hell! Och in stormade 14 vuxna tomtar och 7 små nissar. Det var full attack mot skumtomtarna som slogs ut ganska snabbt. Vi vuxna överlevde kampen mot pappas tandläkarspritglögg med ett kort ouiih! och imma på glasögonen. 7 timmar senare låg slagfältet öde. I ett hörn låg en halv skumtomte och förblödde. Några ihjälbrända pepparkakor förberedde sig för den slutliga resan. En likpåse med 15 tomma pizzakartonger släpades undan i mörkret. Endast en tjock dimma av glögg, julkryddor och frätande doft av barnbajs dröjde sig kvar.

Årets julpyssel

Det är dax för vårt årliga traditionsenliga julpyssel med vänner. Och Lillstinke var inte sen att gå igång på detta. Redan tidigt i morse så satt han i soffan i en avslappnad stil med sin finaste julstass och undrade om inte gästerna kommer snart. Sen började han domdera och stå i. Dammsug! Städa badrummen! Värm glöggen! Ställ skumtomtarna i givakt! Polera russinen! Tänd upp granen! Men för bövelen! Har du inte köpt nån gran?

Jag har inte köpt nån gran. Visst måste man ha gran? Snart är det ju fullt av tomtar här. Måste. Fixa. Gran. Jag tar med motorsåg, hockeymask och ekorrgift.

Post From My iPhone

Låtsasjobbarminer del VIIII

Jag har en hord av afrikanska steppmungos innanför pannbenet idag efter gårdagens djungelövningar. Så. Jag orkar helt enkelt inte arbeta. Därför har jag klippt ut ögon ur en kvällstidning och tejpat fast dom innanför mina glasögon så det ser ut som att jag arbetar frenetiskt. I själva verket sover jag. Skickligt? Sjukt skickligt säger jag.

Nobel goes Africa

Ikväll går jag på lokal med vänner. På afrikansk lokal. Det blir mycket spännande. Men. Jag tror inte det riktigt är min typ av safari. Tror inte det kommer blåsa sandstorm i gomseglet. Tror inte jag kommer slå på stora djungeltrumman. Tror inte jag kommer gunga i lianen av maten. Men. Det kommer bli mycket trevligt hur som helst. Det är dessutom Nobeltema kvällen till ära. Jag är nominerad till Årets Farsa. Känner mig oerhört hedrad av mina vänner och kollegor. Jag förbereder just nu mitt tacktal som jag ska läsa upp på fint gammalt afrikanskt Kluck-kluck språk. Jag tar på mig min finaste banandräkt, smörjer näsflöjten och tar en malariaspruta.

EXTRA EXTRA Live-rapportering från hemmet!

Bomben har briserat! Jag upprepar. Bomben. Har. Briserat. Än så länge inga rapporter om skadade. Däremot är ett stort svart illaluktande bajsmoln iakttaget från fler vittnen i kvarteret. Folk ses fly från området med händerna för näsan och kastar sig in i sina bilar. Panik råder. Rikslarm på radion. Undvik att gå ut. Stanna inomhus. Slambilar på väg för att undsätta den drabbade familjen. Fortsättning följer.

Bomben

Vi har en bomb hemma. Just nu ligger den och pyr. Pyser. Och det luktar riktigt illa. Lillstinke har inte slussat på över ett dygn. Luckan är stängd. Dagliga leveranserna är strypta. Men vi hör att det händer saker därinne. Vi doftar att det händer otäcka saker inne i systemet. Det bubblar och pyser. Växer. Vi går runt som osaliga andar här hemma. Varje gång vi hör ett puffande ljud springer vi och kollar om det äntligen kommit något. Men det är falsk larm varje gång. Bomben är fortfarande intakt, hojtar vi till varandra. Så lägger vi försiktigt ner honom igen. Som att det verkligen är en bomb som kan brisera när som helst om man skulle fumla en aning. Så nu sitter vi här. Väntar. På att bomben ska brisera. Som ett gäng bombexperter redo att rycka ut när som helst. När knallen kommer står vi redo med vadarstövlar, skyffel och slamsug.


-- Post From My iPhone

Kommer. Inte. Igång.

Jag kommer inte igång idag. Har massor att göra. Men jag väljer bort det. Det är som en bilolycka med tio bilar inblandade men jag väljer att vända bort huvudet och kör visslandes förbi. Lägger mig i vägrenen och smygkör. Väljer småvägar i stället för motorvägen. Kör vilse med flit. Parkerar under en gran och sover resten av dagen. Så får det bli.

Dagens horoskop

Sitter och läser mitt horoskop i dagens Aftonbladet;

"Tisdagen kan bli riktigt underhållande. Det krävs att du planerar och ordnar själv om det skall bli bra."

Lustigt. Och jag som ska vara pappaledig imorgon. Frun är på konfa. Det blir bara vi grabbar med andra ord. Å är det nåt vi grabbar är grymt bra på så är det just planering och ordning. Eller var det underhållning?..

Strunt samma.

Vi börjar väl morgonen med att gå till (baby)gymmet som grabbar gör emellanåt. Efter passet kanske vi tar en (babymassage) bastu som grabbar gör och tar en (ljummen mjölk på nappflaska) kall öl. Efter det käkar vi en riktig manlig lunch bestående av (ljummen mjölk på nappflaska) korv och stekt ägg. Mätta och belåtna hänger vi i soffan (babysittern) en stund och glor på (färgglada träklossar) nån tung rulle. Sen går vi på powerwalk i vildmarken (barnvagnspromenad) och pratar (sover) killsnack om tjejer och teknikprylar. Tillbaka in i värmen och tar en (ljummen mjölk på nappflaska) java och (somnar om) snackar vidare om livet. Vi tröttnar på det och kör dagens andra pass till i (baby)gymmet och lyssnar på (fjärtar) på tung rockmusik. Vi lagar schysst middag (ljummen mjölk på nappflaska) och hänger sen i soffan och (rapar, jollrar och kaskadkräks) spelar tevespel hela kvällen. Klockan (åtta på kvällen) halv tre på natten går vi och lägger oss och (jollrar) tackar för en trevlig (var är min mamma?!) grabbdag tillsammans.

Och det varde ljus!

Jaaaa! Det lyser! Det är så vackert att hela familjen fick något blött i blicken. Och grannarna något argt när allt annat slocknade.


-- Post From My iPhone

Klart!

Allt är uppe. Renar, släde, lampor och slingor. Det här kan man säga är hjärtat av min ljusinstallation. Lite fulfix och silvertejp. Allt är kopplat till tre olika timers runt huset och klockan tre smäller det. Då springer vi ut och tittar när allt förhoppningsvis tänds upp med ett dovt: voooooooooooooooom... och resten av kvarteret slocknar.

-- Post From My iPhone

Check!

Det är noga att kontrollera att allt lyser innan det åker upp i träd och tak. Check! Allt funkar. Härligt. Nu ska jag bara trassla ut de två nystanen med typ 8000 lampor. Det blir kul.

Post From My iPhone

Lördagmorgon

Jag och Lillen tittar på Ett päron till farsa. Känns härligt.




Lillen blir alldeles övertänd när jag på babyspråk rabblar: nu ska vi titta på Chevy Chase! Han blir så till sig att han börjar applådera. Ser ni det? Hans första applåd är det.




Så lutar han sig tillbaka och bara njuter. Vi älskar Chevy Chase!





Efter en stund drog han snutten över ansiktet och somnade. Antagligen helt utmattad efter alla skratt. Så måste det vara. Vi älskar Chevy Chase!

Nu julbelysning!

-- Post From My iPhone

Äntligen

Äntligen. I morgon smäller det. Då ska Lillen invigas i den årliga traditionen med att titta på "Ett päron till farsa firar jul" på morgonen. 100% inspiration. 100% humor. Och 100% undervisning i läran om julen. Efter filmvisningen ger jag mig själv ut för att juldekorera torp och grund. Nu när jag själv blivit ett päron till farsa så ska det bli härligt att föra traditionen vidare till en ny generation som snart är redo att ta vid och i sin tur föra den vidare till nästa osv. Så i morgonbitti bullar jag och Översten upp med sköna kuddar och filtar i morgonsoffan och bara njuter av underhållningen medan frun tar sovmorgon. Efter att alla lampor, renar och slädar är upphängda så ska jag samla hela familjen under månens sken och stoppa i kontakten för att låta oss bländas av det fantastiska skenet av lampor och åter lampor medan dom tårögda stolt applåderar mitt verk. Kanske blir jag kvar ensam där ute i kylan en lång stund och bara står och njuter då familjen för länge sedan tröttnat och gått in. Kanske nynnar jag på en liten julsång. Det blir fint det.

Ljuset

Det är väl ungefär fyra soltimmar i november. Och så snart solen lyser ute. Ja, då skickar dom ner järnridån för fönstrena med ett hujj här på jobbet. Ingen får titta ut för att kanske få njuta av några minuters ljus. Järnridån är bara uppe när det är mörkt eller riktigt gråmulet ute. Så snart vi kan ana ljuset utanför kastar sig alla anställda här och trycker sig mot rutan för att suga in ljuset i våra ljussvultna kroppar. I samma sekund hör vi ljudet av järnridån som sakta knirrande fälls ner för fönstrena. Ett gemensamt suckande och stönande susar genom lokalerna. Ett och annat "neeeeeej... snälla bara en stund!!..." hörs skrikandes bortifrån korridoren. Uppgivna krälar vi tillbaka till våra arbetsplatser. Bleka. Trötta. Så trycker vi våra ansikten mot dataskärmarna för att slicka i oss det enda ljus vi har att tillgå. Dom med riktigt stora dataskärmar ses ibland trycka sina avklädda överkroppar mot skärmarna som att i ett desperat försök få lite värme och ljus på sina Gollumbleka kroppar. Så kommer en högre chef förbi och stannar till och stirrar med uppfodrande blick på de stackars satarna och gör en notering i ett litet block och mumlar något obegripbart. Minuten senare är skärm och dator utbytt mot en skrivmaskin anno 1984 under devisen här ska jobbas inte solas, låt detta bli ett exempel för alla! Numera har de flesta lärt sig läxan. Vi har våra knep för att få sluka lite ljus och värme. Senaste i morse satt en mellanchef på lägre nivå i mikron på full effekt i string, kokosolja och flipflop och hukade när jag skulle värma lite vatten. En redigerare hittades i förra veckan fastklämd mellan två lysrör i en takarmatur på plan 8 som enligt vittnen hade den "mest ojämna solbränna dom någonsin sett". Själv ligger jag just nu i kopiatorn och steker som jag satt igång på 2500 kopior i A3.

Lika som bär

Kanske inte helt till utseendet. Skurt är ju mer grön och Roger mer... likröd. Men rösten. Herregud. Rösten. Nu vet vi vad Roger gjorde innan han blev bonde.

Förresten hoppas jag att TV4 betalar fullt skadestånd till min fru efter incidenten igår kväll när vi såg programmet. Vi tittar på en scen där Roger badar badkar innan sin bridgekväll. Min fru börjar vråla i soffan om att hennes ögon brinner och viker sig dubbel i smärtor för att sedan kräkas i blomkrukan. Den vill vi också gärna ha betalt för. Det var en blomma vi tyckte mycket om.

Fyra dagar

Köpte en hjort igår. Utan att tänka mig för. Frysen är ju full av djur som gris, lamm och kossa. Antingen får jag köpa en frys till eller så får jag äta upp allt. Men vi har inte riktigt plats för en frys till. Så. Jag har fyra dagar på mig. Sen kommer hjorten springandes. Ja, inte själv, den är ju död. Antagligen skjuten. Inte mördad, utan skjuten av en jägare någonstans i mitten av landet. Den kommer i en låda förpackad i påsar. Nej, den är inte styckmördad utan lagligt skjuten. Fyra dagar. På fyra dagar ska jag äta lite mindre än en kvarts gris, några kilo lamm och kossa. Det blir tufft. Det blir fläsk till frukost, lunch och middag. Till efterrätt äter jag lammtårta smyckad med korv. Till kaffet tar jag en bit kanderad kossa. Jag får införa nattmackan igen. På den lägger jag stek och smågurkor. Lillen får sluta amma och börja äta kött istället. Jag får bli en feeder och tvångsmata min fru med färs, färs och åter färs. Och om det ändå inte skulle gå bygger jag en snögubbe i trädgårn. Av kött.

Ikväll tar jag på mig eatingpants, maghjul och köttkeps.

Kung Bore

Jag har satt på mig en rejäl björnmuff på huvudet. Min kropp är insvept i en enorm sälpyjamas. På fötterna har jag urgröpta pingviner. Jag befinner mig inne i min egen frys. Det är kallt. Mycket kallt. Ånga puffar ur min mun. Mina kroppsdelar rör sig långsamt och sävligt när jag jobbar långt därinne i mörkret på fryshylla 2. Jag arbetar metodiskt samtidigt som jag suger på en gammal piggelin jag hittat längst in i frysen. Den smakar gammalt. Alldeles täckt av fryskristaller som glittrar i mörkret. För att kunna se har jag tänt upp en stormlykta som piskar långa skuggor på de istäckta väggarna. Mellan slicken på min piggelin rabblar jag en uråldig eskimåramsa om och om igen på ett melodiöst och sövande sätt. Jag har försatt mig själv i ett nästan hypnotiskt tillstånd. Omedveten om att mina nakna fingrar fastnar i både gamla frysta korvar och iskuber som ligger som tjälskott och väntar på att få pluppa ner i ett drinkglas till våren. Jag skrider till verket intill mitt lilla altare som jag byggt av glasspinnar, flörtkulor och fryst köttfärs. På altaret ligger en liten liten farbror klädd i röd luva och gröna tajta byxor. På fötterna bär han bruna skor med en fånig knorr längst ut. Hans lilla skägg under hakan spretar trotsigt i kylan. Näsan lyser rött i skenet av lyktan. Han ser löjligt liten ut där han ligger med stelfrysta armar längs sidan av kroppen. Man kan ana på den rundnätta magen att en hel del godsaker har inmundigats under de år han levt under farstutrappen i sitt lilla mushål innan han olyckligtvis, frestad av den smarriga lätt fuktiga ostbiten, blev ihjälsmälld av råttfällan. Nu ska han få den sista smörjelsen i form av chokladsås och smulade maränger. Jag närmar mig den sista fasen. Snart kommer han att lämna jordelivet och påbörja sin sista frostfärd mot Kung Bores land och rike. I hans byxlinning fäster jag en liten papperslapp;

"Kära Kung Bore, ta nu emot denna lilla Nisse som levt och tjänat Dig väl. Jag har förberett hans ankomst till Dig i minsta detalj (ta gärna för dig av chokladsåsen och marängerna). Det enda jag begär i utbyte är kyla och snö till helgen. Ty då skall jag klä in vårt hus i både ljus och lykta. Om Du mot förmodan icke skulle kunna uppfylla denna simpla önskan eller är upptagen på annat håll kan det hända att Nisses familj också faller för "frestelsen" att ta sig en "ostbit". Kyliga kramar från Herr Fisk."

I helgen julpimpar jag torp och grund. Hoppas att vintern hinner komma.

Samtal med min son

Jag: "Eh, Viggo? Vad gör du?"
Viggo: "Jag babygymmar."
Jag: "Det ser inte så ut."
Viggo:"Nehe ne."
Jag: "Du ligger ju helt still med snutten över ansiktet?"
Viggo:"Det är så jag gymmar förstår du."
Jag: " Ok... men det är väl mer att du ligger och slappar bara?"
Viggo:"Är du snäll och går nu?"
Jag:" Visst, visst..."
Viggo:"Det är dags för lite stretching nu förstår du..."
Jag:" Ok...ropa om du behöver något?"
Viggo:"Mmm.. Zzzz... Zzzz..."
Jag:" Du sover ju."
Viggo:" Zzztretchar.... zzzztrechzzzzzar..."
Jag:" Jag köper inte det här hörrö."
Viggo:" Zzz... nu... ge... mig... babymassage... å... en... tolva mjölk... ljummen... inte... rumsvarm... annars... skrikfest... zzz... comprende?..."
Jag:" Visst, visst...kul hörrö..."
Viggo:"Zzzkynda sig nu... zzz... zzkrikfeeezzzzt..."
Jag:" Ilar som en iller!"
Viggo" Zzz... hehe... zzz..."
Jag:"Förlåt?"
Viggo:"Zzz... zzz..."

-- Post From My iPhone

The day after tomorrow

Det är inte synd om mig idag. Jag mår precis som jag förtjänar. Alla mina inre organ känns som torkade frukter. Som skrumpna aprikoser och äckliga dadlar. Mina kroppssvätskor har bytts ut mot makadam och svavel. Huden känns som en gammal presenning som legat ute och bleknat i flera år. Skallen är utbytt mot en övergiven fågelholk uppspikad mot en gammal trästam. Ögonen är ihåliga och min tomma blick skulle få Gollum att bli avundsjuk. Dessutom har jag skändat mitt inre med hamburgare, pommes och bea till lunch. Nu sitter jag och petar i färgpytsen i Photoshop och låtsas jobba en aning. Helst hade jag legat kvar hemma i bingen i min spökplumpspyjamas. Med mongohjälmen på.

Torsdagkvällen

Ikväll vankas det öl, racing och bowling i en härlig mix med avdelningen på Ballbreaker. Med två vänsterarmar och gravt tunnelseende är förväntningarna mycket låga vad gäller prestation. Mina förväntningar vad gäller nästa morgon är dessto större. Det var länge sen jag vaknade upp till storbandet med de musikaliska romerna med nyckelharpa, cymbal och näsflöjt, som brukar ställa till stor konsert i förmaket i min pannlob.
Om du, min kära fru, läser detta så får du gärna ställa fram en dubbelpipig tub med Bakis, en låda Ipren och stolpillerna Esrange (XXXL) märkta med röd varningstriangel. Tack.

Ikväll tar jag med sockiplast stl 54, rattmuff av silverräv och mongohjälm.

Tittar ut

Sitter på kontoret. Tittar ut genom fönstret. Plötsligt är det som att mina ögon bränner. Smälter som smörkulor i en het stekpanna. Jag gnuggar mig med knogarna. Försöker fokusera blicken. Allt jag kan se är ett suddigt vitt blurr. Sakta men säkert klarnar blicken. Så ser jag. Klart och tydligt.

Det. Är. Blå. Himmel. Ute.

Så blir jag alldeles varm inombords. Tanken att börja dricka alkohol på arbetstid försvinner. Tanken att greppa häftapparaten och skjuta automateld i min egen tinning försvinner. Tanken att stoppa tungan i USB-porten och hoppas dö av en elektrisk chock försvinner. Tanken att klä av mig naken och dansa ut genom kontoret med en enorm ghanaholk i mungipan samtidigt som jag vrålsjunger "Singing in the rain" försvinner. Tanken att gräva en grop under skrivbordet och leva som Saddam Hussein och odla skägg för att bli hittad i april av den militanta städerskan försvinner.

Jag tror det blir en bra dag idag.

Så tittar jag förnöjt ut genom fönstret igen medan jag skriver detta. Det är mulet igen. Och tankarna återvänder snabbare än Sune Mangs blir hungrig igen efter ett toabesök.

Tackfilmen

Det kommer snart bli inflation med dessa tackfilmer. Men en riktigt bra kampanj är det. Och nu vet jag vart våra tv-licenspengar gått till iallafall.

http://www.tackfilm.se/?id=1258446160593RA76

Lysande!

Vi var ute på en shoppingrunda i helgen med hela familjen. Handlade mattor till vardagsrummet. Runda. Svarta. Med inbyggd belysning! Fattar ni? Med lysande små stjärnor! Ser ni vilken fantastisk glädje och värme ljuset i mattorna sprider. Man sitter där och myser runt bordet med en kopp varm glögg i handen och samtidigt gnider fossingarna mot lysande små stjärnor. Och vips så spiller man ut glöggen på mattan och får 220 volt genom kroppen och ser ut som gnistrande julgran. Lysande!

Lördagmorgon

Översten har blåst revelj. Han har satt på sig sin påvehatt och håller stort hov vid frukostbordet. Han talar högt och tydligt inför folkmassan kring bordet. Han gestikulerar vilt omkring sig som en stor talare. Förkunnar sitt budskap på ett nästan magiskt sätt. I knät har han sin toppman och förste rådgivare, Långe Farbrorn. Vi sitter länge och lyssnar. Nickar bifallande och hummar i tysthet för oss själva. Plötsligt tystnar han. Ser med allvarlig blick ut över bordet. Vi sitter alldeles tysta. Spända av förväntan hur slutordet ska lyda. Blir det ett citat från någon av de stora författarna? En dikt? Eller kanske ett teatraliskt utspel som får oss att tappa andan?
Så tar han till orda. Tiden står stilla. Tystnaden är tjock som Sune Mangs frukostkorv.

"Vänner. Familj. Mor och far."

Konstpaus.

"Idag åker vi till Ikea."

Sus runt frukostbordet.


-- Post From My iPhone

C.O.V.

Vi har nu bestämt Överste Senaps andranamn. Det blir två namn. Vi har letat bland släktnamnen. Till slut kunde vi enas om två namn vi gillade som dessutom finns på bådas sidor. Rättvist ska det vara. Och det är viktigt att namnen ligger rätt i munnen. Att man inte vrickar tungan när man uttalar namnen i följd. Det är också viktigt med tyngd i namnen. Så när Lillstinke målar om min bil med rosa lackfärg så vrålar jag med bestämd ton ut genom köksfönstret;

CARL OSCAR VIGGO!!!

Låtsasjobbarminer del VIII

Vi köpte ju en kvarts gris från en gård för ett par veckor sen. Nu äter vi fläsk varje dag. Kanske slipper vi Svinis då. Precis som Anna Anka äter brosk för att slippa cancer. Problemet är att jag nu utvecklat ett hiskeligt tryne. I övrigt fullt frisk. Min fru har fått knorr. I övrigt fullt frisk. Men jag är inte sen att utnyttja detta. I och med tryne vågar ingen fram till mitt skrivbord i tron att jag har Svinis och jag kan sova ostört. Skickligt? Sjukt skickligt säger jag.

Fars dag

Första gången jag blev firad som far. Härlig känsla. Fick en slips av Lillen. Han var väldigt nervös om jag skulle gilla den eller inte. Han hade ju valt den alldeles själv. Och vi har ju bara känt varandra i 9 veckor. Så det är ju inte alldeles lätt. Översten vågade inte titta när jag skulle öppna paketet och gömde sig under snutten och tittade inte upp förrän jag hojtade; nämen, vilken fin slips! Då blev han väldigt glad och stolt över sitt val.

Sen åkte vi ut på landet till svärisarna och gick långpromenad för att sedan äta söndagmiddag. Översten var på ett strålande humör hela dagen och hade söndagskjortan och finskorna på sig.

Svärmor hade som vanligt dukat fint och bjöd på en god middag med vin. Översten satt bredvid i sin egna stol och gungade och observerade allt som hände och sades under middagen. Ibland tjoade han till med ett försiktigt "hoooohooo!..". Så tittade alla ner på honom och han svararade genast med sitt bredaste leende. Så kom hunden och katten in i matsalen och for genast in under bordet där hunden försiktigt förgrep sig på katten. Jag höll för ögonen på Översten som är lite för ung för att skåda naturens skönspel. Katten såg förolämpad ut när hunden var klar och gick till köket för att äta men stannade och blängde surt på oss och hade tydligen helt tappat aptiten. Vi andra åt efterrätt.

Svampbob & Lillstinke

Lördagmorgon med Viggo. Vi tittar på Svampbob Fyrkant på teve. Mest jag. Lillstinke ligger i min famn och myser. Halvsover. Plötsligt hörs ett mullrande ljud.
Soffan skakar. En unken doft sprider sig. En fruktansvärd morgonprutt har just sett dagens ljus. Jag tittar ner på Lillstinke och frågar; "var det du?"




"Eh, nee verkligen inte..." svarar han och börjar nynna på en för mig okänd melodi.
"Jahaja, ok då var det väl jag då..." svarar jag lite trumpet.





"Allvarligt farsan, hur kunde du anklaga mig för den där vidriga morgontrumpeten?" säger han och ser mig djupt i ögonen så jag verkligen skäms genom ryggmärgen.
"Jag ber verkligen om ursäkt, verkligen! Jag vet inte vad som flög i mig. Jag..."





"Haaaaaahaaaaahaaaaaa!!! Lurad! Det var jag! Pucko! Moooooooohaaaaahaaaaahaaaaaaamooooohoooooo!! Gick du på den enkla? Haahahhaaa!!! Loooser! Hahaha! Fy bövelen sicket drag det var i den fjärten! Och kände du lukten av sur mjölk? Hahaha! Å du fattade ingenting!"

"Ok. Jättekul. Verkligen."





"Pappa?"

"Ja?..."

"Kan du byta på mig?"

-- Post From My iPhone

Årets julpyssel - också en fin tradition

En annan fin tradition vi har är årets julpyssel som infinner sig i december månad. Vi har varit ungefär samma gäng i många år nu. Träffas en lördag och dricker pappas glögg gjord på tandläkarsprit och äter julmums. Sen skrider vi till verket. Sätter oss och skapar. Jag brukar göra tomtar i olika material med stora hängande julsköna genitalier. I år har jag en son att ta hänsyn till. Vill ju vara en fin förebild för honom. Det är viktigt. Jag får tänka om helt enkelt. Får steka genitalie-temat som hängt med i alla dessa år. Jag vill hedra min son. Skapa något han tycker om. Som han kan relatera till. Vad kan det månne vara?

Bröst.

Årets jultema är bröst. Så får det bli. Härligt.

Det snöar

Det snöar ute. Visst känner man genast julkänslorna flöda genom kroppen. Härligt. Vilket får mig osökt in på decembers stora händelse. Julbelysningen. Varje år ökar jag försiktigt på min arsenal av ljusslingor, lampor och renar. Inte för mycket. Och alltid vita ljus. Annars tittar min fru på mig och skakar långsamt men bestämt huvudet och så är det genast till butiken och lämna tillbaka 30 meter ljusslang i fyra olika färger. Men jag lär mig. Nu är det vita ljus som gäller. I år har jag redan nio meter ny ljusslang och en extra ren till min skock som nu är uppe i sex magnifika djur. Det kliar redan i fingrarna att få skrida till verket. Att få halka runt på ett snorhalt tak i snöstorm i sockiplast med fyra rangliga renar med släde som ska monteras fast i 30 graders lutning. Att få klättra högst upp i plommonträdet med glöggimma på brillorna med 20 meter ljusslinga med 600 lampor runt halsen och 220 volt fastkopplat i navelsträngen. Det är en fin tradition och jag ser redan fram emot tackkortet från personalen på Fortum.

Bra tisdag

Jag har en bra känsla i kroppen idag. Det liksom sprudlar av kreativitet och energi. Men jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den. Jag vill inte ödsla denna kraft på något jobb. Nej, den är alldeles för bra för det. Den är värd något bättre. Det är som Darth Vader i unga år. Han vet inte vilken sida han ska välja med all sin töntiga kraft. Ljuset eller mörkret? Gott eller ont? Jag vet inte. Vilken väg ska jag vandra? Antingen rånar jag en bank eller så bakar jag en 6-vånings gräddtårta.

Måndag

Tränade idag. Det var ett tag sen. Och nu har jag så jävla ont i benen. Ligger i soffan och glor. Funderar på en bastu men orkar inte gå så långt. Kanske rullar jag av soffan och kravlar mig långsamt fram och lägger mig i Överstens nyhämtade babygym. Det ser så skönt ut. Mjukt med härliga färger och skojsiga djur som ger konstiga läten från sig. Alldeles nyss provade Lillen gymmet. Först låg han mest och glodde. Rynkade på näsan. Utforskade noggrant alla detaljer i gymmet. Efter en liten stund blev han så till sig av lycka att han kissade ner hela sig. Då gick jag genast och bytte på honom. Det enda som var torrt var strumporna. Men så pinkade han ner dom också. Och nu ser jag plötsligt att Idol-Agnes är med i ett inslag på TV4-nyheterna så nu ligger jag väl kvar i soffan och glor. Härligt med ont i benen!


-- Post From My iPhone

Morgon med Viggo

Lördagmorgnarna är mina. Frun får sovmorgon. Jag och Översten blåste revelj redan vid sex imorse. Då gick vi upp och la oss i soffan med kuddar och täcke. Jag la Lillstinke i min arm. Drog upp täcket över oss. Så satt vi mest och myste en lång stund. Plötsligt vänder Lillen huvudet mot mig. Tittar på mig med sina stora blåa rådjursögon. Så säger han;
"Pappa? Kan vi inte titta på den där filmen "Judge Dredd" med Sylvester Stallone? Den med radioaktiva mutanter och mördarrobotar."
"Jo, men jag trodde vi skulle mysa lite?"
"Snälla?..."
"Ok men säg inget till mamma då."
"Prommis! Zip! Nada! Silensium! Locket på!"
"Då kör vi då."
"Shooooooot motherfucker!"
"Förlåt?"
"Kör nu."
"Nu kör vi."




-- Post From My iPhone

Köttpusslet

Igår kväll skulle jag ha ut något som såklart låg längst in i vår överfulla köttstinna frys. Jag började att plocka ut del för del. Skinkstekar. Kotletter. Spjäll. Fläsklägg. Köttfärs. Lammstekar. Kött. Kött. Och åter kött. Jag la allt på golvet tills jag fann det jag sökte längst in. Sedan började köttpusslet. Att få in allt igen. Jag pusslade och pusslade. In med en del som jag upptäckte inte alls passade in i luckan där det tidigare legat ett stycke kött och ut med en annan. Försökte pussla gris med lamm och vice versa. Biff med kotletter. Kotletter med stek. Platta köttstycken med knubbiga stekar. Det var lika svårt som för en 2-åring som ska trycka olikformade klossar genom hålen på en träskiva.
Med rimfrost på näsan och med fingrar som piggelinglassar lyckades jag till slut få in allt. Det blev kan man säga som ett vanligt pussel där man fuskat med de sista bitarna som inte vill falla på plats. Man trycker dit dom med våld. Sen sitter man där och beundrar sitt pussel men med känslan att det inte blev som det skulle. Men skit i det nu. Vi måste börja äta ur detta köttfäste. Vi måste börja med de bitarna som ligger längst ut i fysen. Oavsett vilken bit det är. Det blir lite som ett köttlotteri istället. Jaha. Idag blev det skinkstek till middag. Vad fan gör man med en skinkstek? Hjälp till lite nu eller kom över på köttlotteri så bjuder vi på middag. Men det blir ingen glass till efterrätt för den ligger längst in.

Schulman Show

För bövelen, spana in Schulman Show på Aftonbladet TV. Och det är fisken bakom denna blogg som står bakom annonskampanjen.

http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/schulmanshow/article6039613.ab

Påkarna

Sitter på tåget igen. Tråkigt. Ibland dyker det upp så konstiga tankar i mitt huvud. Som när jag till exempel ser en kvinna i kort kjol med riktigt rejäla påkar. Inte feta. Bara sjukt långa och fruktansvärt kraftiga. Bastanta. Då tänker jag alltid vilka jäkla rejäla påkar! Sen tänker jag alltid undrande hur hårt hon skulle kunna sparka mig med de där enorma stolparna till ben. Antagligen skulle hon fullständigt pulverisera mig. Hon skulle sparka mig så hårt att det bara låg en skinnpåse med mosade ben kvar på golvet. Tanken gör mig rädd. Jag suddar genast bort mina underliga tankar. Tänker på något annat en stund. Frukt till exempel. Som jag inte heller gillar.


-- Post From My iPhone

Svinisexpressen

Imorse åkte jag tåg. Pendeltåg. Farsotens och pestens budbärare. Anledningen var helt enkelt att en kväll på Ballbreaker var bokad med aktiviteter och kanske några bägare öl. Bilen fick stå. Nu blev det inte bättre än så att tillställningen blev inställd pga sjukdom. Tråkigt. Men värst av allt är nog att jag åkte Svinisexpressen i onödan.

Jag sitter där och tittar på alla Gollumbleka stackars satar som sitter och hostar och nyser med alla sina kroppsöppningar. Jag försöker vända mig bort. Hålla andan. Men det är svårt i fem stationer och med sotlunga. Jag försöker undvika fysisk kontakt med allt och alla. Men det är svårt när överspacklade och överparfymerade och mycket snoriga Hjördis 58 år som väger 165 isterpannor dimper ner bredvid mig på sätet som egentligen är konstruerat för tyska dvärgar. Så sitter hon där och vräker sig och har sig, och med sina alltför korta armar är hon chanslös att hejda sina kroppssfontäner som likt geisrar duschar oss andra med galopperande herpes, flygande fågelinfluensa, travande mul och klövsjuka och vältrande svinis. Framför mig sitter en äldre farbror och gnider sina giktbrutna knän i takt med spårens krängningar. Jag drar åt mig mina ben. Kurar ihop mig. Men det är svårt eftersom jag redan sitter som i turistklass på ett Aeroflottplan med Sune Mangs i sätet framför med stolsryggen nerfälld. Jag försöker tänka på kvällen. Bowling och öl. Det kommer att väga upp denna farsotens färd genom förorterna. Men nu sitter jag här på kontoret. Nykter och obowlad (hittepåord) och tänker på resan hem. Med svinisexpressen.
I morgon åker jag bil. Om jag inte är död.

På dödens bädd

Jag är sjuk. Ligger hemma och stirrar och gör just ingenting. På mig har jag min nya svarta pyjamas. Jag ser ut som Spökplumpen på sin dödsbädd där jag ligger i gästrummet eller i holken som min fru säger. I vardagsrummet hör jag hur Lillstinke kissar ner sin mamma som hojtar; "åh! det kommer litervis!.." Jag flinar för mig själv och hade vanligtvis rusat ut för att bevittna det hela. Men jag ska hålla mig borta. På avstånd. För att inte sprida denna dödens smitta vidare. Så nu ligger jag här. I min holk. Och väntar. Väntar på att Liemannen plötsligt dyker upp i dörröppningen och säger; "det är dags nu. Ta min hand och kom." Så plötsligt ser jag en mörk skugga i dörren och känner paniken rusa genom min svaga kropp. "Är det redan dags?, mumlar jag. Så ser jag plötsligt tydligare. Det är min fru som håller Lillen i famnen. Dom betraktar mig noggrant. Håller sig på avstånd. Som besökare på ett zoo. Håll er på avstånd. Mata inte djuren. Och gå aldrig in i buren. Aldrig någonsin. Så går dom vidare. Min fru och son. Kanske går dom för att köpa sockervadd. Eller en ballong.

-- Post From My iPhone

Morgonpoesi

Alla sover utom Herr Fisk.
Ligger i soffan och tittar på gårdagens disk.
Ute är det mörkt med tjock dis.
I soffan hörs plötsligt ljudet av en fis.
Doften av något unket sprider sig nu.
Jag tittar på Lillen som säger, det var du!
Nej, nej säger jag. Kanske var det frun?
Lillen säger, titta. Blöjan är alldeles brun!
Jaså jaha ja. Det var du ändå.
Haha, säger Lillen. Du får byta blöja då!
Tack för det, bäst du ligger still.
Ojsan Pappsen, nu kom det lite till!







-- Post From My iPhone

Siffran känns inte bra

Morgon. Är tidigt på gymmet. Kliver upp på löparbandet. Börjar knappa in mina data. Vikt. Knappar in 78. Ålder. Slår in.. 38. Häromdagen var siffran 37. Det känns inget bra. Raderar allt. Börjar om. Vikt. Slår in 78. Ålder. Knappar in... 37. Sådärja. Nu känns allt som vanligt. Skrockar lite för mig själv. Så springer jag lite snabbare än vanligt.

Köttberget

Äntligen kom köttleveransen. Igår kväll tog jag på mig hockeymasken och slipade köttyxan. Släckte ner i huset och satte på lite stämningsfull psychomusik. Sedan satte jag till verket. Lät yxan spela dödens melodi medan benpiporna trummade i takt mot köttbänkens tunga trä. Blod, svett och tårar från familjen blandades med mina spontana slakttjut.
Grannarna slog åter igen sina fönsterluckor, låste sina dörrar och tog in barnen extra tidigt denna kväll. Suckade och tänkte för sig själva; när ska detta få ett slut? Inifrån ondskans hus hörs plötsligt ett illvrål; Aaaaldriiig!!!.. För det är ju slaaaaaakttorsdaaaag! Så var det med det. I helgen äter vi kött.




-- Post From My iPhone

Min morgon

06.00 Går upp och ska lämna bilen på service 07.00.
07.05 Är på verkstaden som tydligen öppnar 07.30.
07.20 Blir insläppt av sur bilmeck.
07.23 Blir informerad att min hyrbil inte finns.
07.30 Frågar sur bilmeck om bilen blir klar idag.
07.31 Sur bilmeck svarar; om den inte brinner upp så blir den klar idag.
07.32 Går 500 meter till Avis och hämtar en hyrbil.
07.38 Avis berättar att dom bara har "stora" bilar och den kostar 700 kr istället för 400 kr.
07.39 Jag kokar av vrede.
07.43 Mannen bakom disken på Avis informerar att datorn hängt sig och måste börja om med allt.
07.46 Jag kokar av vrede.
07.47 Mannen ser det och tar bara 400 kr betalt för en "stor" bil.
07.50 Fastnar i köer.
08.35 Kommer till parkeringen vid jobbet och upptäcker att den är avspärrad för lastbilar som ska lasta dinosauriejävlar från Globen.
08.40 Hittar en endaste parkering men blir stoppad av en vakt.
08.41 Medan jag tjafsar med vakten tar en bil bakom min parkering.
08.42 Jag kokar av vrede.
08.43 Vakten ser det och schasar bort den andra bilen.
08.45 Jag får äntligen parkera men vakten informerar mig om att dom kanske måste "ta bort" bilarna under dagen, även min.
08.46 Tänker att det är ändå en jävla hyrbil, så varsågod.
08.50 Kommer upp på kontoret.
08.51 Går för att hämta morgonkaffe.
08.52 Läser en lapp på kaffemaskinen; TRASIG!
08.53 Vill. Döda. Någon.

En dag på landet

Vi åkte ut på landet idag. Nära mina svärföräldrars hem. Vi gick på loppis för att fynda lite barnprylar. Vi började med en promenad. Tittade på får. Ja, på bilden är min fru men bakom henne ligger ett gäng fårskallar. Korkade djur kan jag tänka mig. Men goda att äta. Ser ni att "ljuset" är tillbaka igen. Jag tar det som ett tecken nu när vi är på landet. Det är bra här ute på landet, så säger det. Ljuset alltså. Inte min fru.



Här ligger fåren och drönar och gör just ingenting. Tydligen var det självplock just här. Bara att hoppa in i hagen och greppa ett lamm man tyckte såg smarrigt ut och sen ta hem det och slå det i skallen. Ja, så skulle man såklart lägga 50 kr i en trälåda vid grinden. Så är det på landet. Skönt och avslappnat. Om man nu inte är ett får såklart.

Sen tittade vi på massa skrot på loppisen och så köpte vi lite barnböcker och filmer till Överste Senap. I anslutning till loppisen fanns ett café där svärmor serverade korv. Jag hetsåt fyra korvar och satt sen och stönade och bubblade i en soffa medan frun och några vänner fikade färdigt.



Efter en härlig dag gick vi hem till svärisarna som bjöd på en mycket god och trevlig söndagmiddag med vin och finporslin. Sen satt jag åter igen i en stol och stönade och bubblade.



Översten som inte varit så mycket på landet tidigare var lite orolig för björnar. Så han spelade död en lång stund innan vi tog oss mod att berätta att här fanns det minnsan inga björnar. Då blev han väldigt upprörd och det blev ett himla liv. Så var det med det.

-- Post From My iPhone

Ljuset

Så här lugn och fin låg Översten och sov i soffan innan den tjocka gråtande farbrorn i teven dök upp och började prata fotboll och förstörde allt. Ser ni att "ljuset" är tillbaka? Som att det precis skulle till att hända något magiskt. Något alldeles fantastiskt som människan aldrig någonsin skådat. Men så gick det som det gick. Nu är han ledsen och ljuset är borta. Och så luktar det bajs.



-- Post From My iPhone

Morgon

Ligger i soffan med en sovande Överste. Frun har sovmorgon. Väntar på att dom ska vakna. Börjar bli hungrig. Tittar på TV4 nyhetsmorgon så länge. Gäst är en äldre tjock man som pratar fotboll. Han verkar väldigt sorgsen. Han gråter hela tiden under intervjun. Jag tycker mycket synd om honom. Ställa upp i teve när man är så ledsen. Jaha. Nu vaknar Översten. Han är också väldigt ledsen. Så fort det pratas fotboll på teve börjar han gråta eller bajsa ner sig. Jag tror han hatar fotboll. Nåväl. Nu är hela familjen vaken iallafall. Härligt.

-- Post From My iPhone

Svennebanan

Idag blir det svennebananmiddag. Sås i påse. Kulpotatis i påse. Varsin köttbit. Rakt upp och ner. Ett glas rött att skölja ner det hela med. Översten sitter bredvid i sin stol och övervakar det hela noggrant. Han sitter oroväckande tyst. Bedömer varje tugga vi tar. I början nickar han godkännande. Jollrar lite. Sen tröttnar han snabbt. Sluter ögonen. Somnar av tristess. Vi äter vidare. Nöjda med att få äta tillsammans. Plötsligt vaknar han. Tittar upp. Till sin fasa upptäcker han att svennebananmiddan inte är över. Så vrålar han ut; nu blir det skrikfest!!! Så är svennebananmiddan över kan man säga.

-- Post From My iPhone

Köttgården

Idag får vi leverans av kött. Vi har köpt en kvarts gris, en låda lamm och liten bit kossa från en köttgård i Almungetrakten. Svärisarna är snälla och hämtar och lämnar åt oss. Det är alltid något speciellt med att köpa kött från en gård. Djuren har varit lyckliga. Dom har skuttat runt i en idyllisk hage, bland blommor och ljuvliga små spretiga enar. Dom små lammen har kilat runt och lekt med varandra. Kanske har dom hoppat och skuttat lite extra där i hagen när sommarens vindar varit extra varma. Grisarna har rullat sig i vällust och lera. Kanske har dom hasat runt lite extra där i leran när sommarens varma regn slagit ner över dom som en varm dusch. Så stövlar plötsligt bonden in i hagen. Idyllen går i kras. Ett par stockholmare har beställt kött inför höst och jul. Han står där som en dödens budbärare. Har makt över liv och död. Pekar. Han väljer varsamt ut sina offer bland hundratals obetydliga små liv. Domen faller. En kvarts gris liv är avslutat. En låda lamms liv är till ända. En bit kossa är död. Stockholmarna ska inte behöva gå hungriga i höst. Härligt. I helgen äter vi kött.

Livet på landet

Jag sitter i köket och tittar ut över ängarna. Solen värmer fortfarande trots den sena eftermiddagen. En lätt bris smeker lakanen som hänger på tork utanför på den stora och mycket välskötta gräsmattan. En fluga surrar irriterande nära min småkaka som snart ska få forsränna ner för min matstrupe. Jag häller upp en liten kopp kokkaffe och doften får mig att börja humma glatt. Tystnaden och lugnet bryts plötsligt av tunga bestämda kliv i hallen. Dörren står som vanligt öppen. In kommer en äldre farbror. Han har stora rejäla stövlar på sig. Aningen leriga. Väldigt gamla. Han har en bister uppsyn. Han ser arg ut. Han ställer sig i dörrposten in till köket. Står en stund och bara stirrar på mig där jag sitter och sippar på mitt kokkaffe. Han öppnar sin mun och blottar en tandrand som ser ut att ha missat de senaste 20 årens tandläkarbesök.

"Hörrudu!" vrålar han.
"Jaaa?" svarar jag med en lite släpande röst.
"Nu har din ohängde grabb tänt eld på en av mina hönor igen!"
"Jaså" säger jag lugnt.
"Det var en jäkla tur att han dessutom sparkade boll med henne och sköt henne ner i dammen så hon slocknade."
"Jaså, det var ju en jäkla tur" svarar jag.
"Hönan drunknade istället" kontrar mannen snabbt.
"Eh jaha, vill du ha lite kaffe? Det är alldeles nykokt" säger jag tröstande.
"Alldeles nykokt säger du?" säger mannen tvekande.
"Alldeles nykokt" svarar jag.
"Ja, en liten kopp då" svarar han mumlande och drar ut en köksstol och sätter sig.

Så sitter vi där och surplar kaffe och säger just ingenting. Ett fridens lugn lägger sig över mannen när kokkaffet värmer hans stela kalla gamla kropp. Endast några kras från småkakor som äts bryter tystnaden. Jag skrockar tyst för mig själv. Nöjd med att för stunden räddat grannsämjan. Våra blickar dras genom fönstret och ut över ängarna. I horisonten skymtar en liten figur som kommer skuttandes. Figuren närmar sig huset med glada hopp. Ett åt sidan och ett åt det andra. Efter någon minut kan vi skönja figuren tydligare. Han ser mycket belåten ut där han nu kommer skuttandes över gårdsplanen. I sin ena hand håller han något. Han håller hela tiden armen högt. Som i triumf. I handen hänger något som ser ut som en bränd och dränkt höna.
"Pappa, pappa!", skriker han triumferande. "Jag har fixat grillpippi till oss ikväll!"
Den äldre mannen vid köksbordet blir högröd i ansiktet. Skruvar oroligt på sig. Spänner ögonen i mig. Han är precis på väg att öppna munnen då jag lugnt och metodiskt än en gång försöker rädda grannsämjan.
"Påtår?"

Jag känner en längtan att flytta ut på landet. Jag saknar naturen. Närhet till skog och vatten. Kunna öppna ytterdörren och gå rakt ut i naturen. Att kunna lämna cykeln och bilen olåst. Att kunna glömma låsa ytterdörren när man åker hemifrån utan att vara rädd för att det sitter fyra alkisar i köket och bajsar när man kommer hem från storhandlingen.

Överfte Fenap

Överste Senap var hos doktorn häromdagen. Fick tungbandet avklippt. Ingen stor grej egentligen. Han hade lite svårt att få ut tungan ordentligt tydligen. Det försvårar amningen fick vi veta. Så det var ju bra att vi gjorde det.

Och så sa doktorn att han kunde få svårt att säga R, S och T om vi inte hade åtgärdat det. Så det var ju bra att vi gjorde det.

Och så sa doktorn att han kunde fått svårt med att tungkyssas längre fram om vi inte hade åtgärdat det. Så det var ju så in i helvete bra att vi gjorde något åt det! En läspande tonåring som inte kunnat tungfäktats ordentligt. Herregud!

Förstår ni hur det hade kunnat sluta. Tänk själva hur det hade kunna gå. När det där magiska ögonblicket äntligen infaller i tonårens början och hormonerna sköljer över en som en tsunami. På tu man hand med skolans skönhet. Djupa blickar. Pirret i kroppen. Man blir alldeles varm i brallan. Läppar som närmar sig varandra. Två huvuden som dockar. Läppar möts. Tungor som ska brottas med varandra. Men det är då det händer. Tungan når inte liksom inte fram. Man försöker allt vad man kan. Men det funkar inte. Det går bara inte! Konstiga läten gurglar istället ut från munhålan. Det blir så där fruktansvärt pinsamt. Man vill sjunka genom jordens yta. Men istället försöker man bryta tystnaden. Rädda situationen. Förklara sig. Det är då man på riktigt bränner sina skepp med sitt förkorta tungband när man öppnar munnen och kväker ut;

"Jag är jätteleffen, men jag kan tyvärr inte tungkyffaf. Vi kanfe kan kramaf lite iftället?
Fnälla?! Hallå?! Fka du gå nu? Fefilia!? Ftopp! Fötnof! Vi hörf väl på tifdag fom vi fa? Puff på dig fockerfmulan!"

Chevy Chase tillbaka som ”Fletch”?

Nyp mig någon. Jag tror jag måste drömma.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/article5926082.ab

”Ett päron till farsa” får uppföljare...

Om det blir av. Om Chevy ställer upp förstås. Då kan det bli bra. Rent av fantastiskt. Förstår ni hur stort det kan bli? Större än när Sune Mangs blev av med oskulden en sen måndageftermiddag med växlande väder. Större än Kicki Danielsson och falukorven. Större än hemorrojderna i Bin Ladens grottarsle. Ja, hur stort som helst.

Nu håller vi tummarna. Ok?

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/film/article5919613.ab

Holken

Eftersom Överste Senap gillar att blåsa revelj flera gånger per natt så sover jag tillfälligtvis i gästrummet som min fru har döpt till Holken. Jag sover alltså numera i en holk. Där har jag byggt mig ett litet rede. Ett näste om ni så vill. Så nu ligger jag där och ruvar om nätterna. Ibland flaxar jag till på natten och undrar var jag är någonstans. Så tittar jag ut genom dörrhålet som en gök och hoar tyst för mig själv i mörkret. Men jag får inget svar tillbaka. Det är tyst och mörkt. Jag lägger mig igen. Kraxar lite uppgivet för mig själv innan jag åter somnar. Tidigt på morgonen galer tuppjäveln på nattygsbordet som en besatt. Jag ger den en rejäl vinge så att den i ett moln av dun tystnar. Jag flyger upp ur sängen, sätter på mig fjäderskruden och putsar mig lite snabbt. Sömndrucken flaxar jag in i köket och pickar i mig lite blandade smådjur till frukost. Innan jag streckflyger till jobbet pussar jag på familjen och då blir jag glad som en lärka. Sen sitter jag resten av dagen på kontoret med fågelspillning upp över öronen med gamnacke och ugglar.

Han kan läsa!

Alla föräldrar säger ju att sina egna barn är så mycket tidigare i sin utveckling än alla andras efterblivna barn. Och Överste Senap är inget undantag. Efter en utflykt igår på Ulriksdals Slottsträdgård så satte vi oss i soffan och slackade. Min fru grabbade en Klick! och la Översten i knät. Hon började bläddra i tidningen och döm av vår förvåning när Översten intensivt började läsa. Han låg där och jollrade och blicken följde varsamt sidan uppifrån och ner. Ibland stannade han till och höjde ögonbrynen förvånat. Så blev han lite röd i ansiktet. Som att han sett någon generande bild. Men så luktade det plötsligt bajs. Så blev det klarlagt kan man säga.

Gamnacken

Jag har haft gamnacke i tre dagar nu. Det beror nog på att jag suttit med Överste Senap i knät på ett anti-ergonomiskt sätt. Så idag knatar jag omkring som självaste Quasimodo, enögd, puckelryggad, vanskapt, döv och kan knappt tala. Det enda jag sett de senaste dagarna är mina egna fötter eftersom det är svårt att höja huvudet. När jag skulle äta middag igår kväll så missade jag munnen med gaffeln och stack ut ena ögat så jag är nu enögd. Eftersom jag inte kan höja huvudet och är enögd så går jag dessutom in i väggar, bokhyllor och andra hårda ting. Så nu har jag ett enormt vanskapt huvud. Eftersom jag inte kunnat utföra vardagssysslorna hemma utan bara krockat runt hemma i huset så har min fru skrikit på mig så mycket så nu är jag döv. Som inte det räckte så bredde jag tapetklister på smörgåsarna i morse och kan nu knappt tala. Men framförallt. Jag är jävligt stel. Jag är lika stel som Sune Mangs i gipsvagga efter en bilolycka med en same och tjugo renar körandes en Fiat Punto-76 med vinden i ryggen.

Och som det inte räckte så upptäckte jag precis att jag har kalsingarna bak och fram.

Livets skola del 1 - Italien

Jag ska ju lära Lillen allt jag kan. Det är inte mycket. Men det finns några godbitar jag vill dela med mig av. Han har ju till exempel redan lärt sig att fjärta som en sjöelefant, rapa som en grottbjörn och vara vaken dygnet runt. En annan viktig del är till exempel mat. God mat. Mycket mat. Gärna italienskt. Så, som av en händelse har min snälla och ömma moder bokat ett litet italienskt residens i Toscana nästa sommar för hela tjocka familjen. Där ska vi smörja kråset i två veckor. Det kommer bli ett tufft träningsläger för Lillen. Han ska lära sig att äta kopiösa mängder mat minst tre gånger per dag och minst tre rätter per mål. Han ska lära sig att köra bil som en galen Fittipaldi samtidigt som han hela tiden hänger på tutan och hytter med näven åt andra trafikanter. Han ska sova minst två timmar varje eftermiddag oavsett om han är trött eller inte. Han ska dricka mängder med kaffe, men aldrig, aldrig, någonsin dricka cappuccino efter tolv på dagen. Har han problem med magen så låter han det bli hela släktens angelägenhet, även vänner och flyktigt bekanta. Så det viktigaste av allt. Det man måste göra idag kan man lika gärna göra imorgon. Men helst inte alls, för det är lite lite för varmt för det.

Fyyyy faaaan

Tittar ut genom fönstret från kontoret. Spanar ut över det tragiska Slakthusområdet. Känner mig lite låg igen. Surfar in på SkiStar och kollar in webkamerorna igen. Klickar på Åreskutan. Så börjar jag på ett hysteriskt, nästan vansinnigt och obehagligt förnöjt sätt att jollra som sedan utbryter i ett galet vetenskapsmansgarv. Och så är jag på bra humör igen.