Cityakuten

Jag och frun var på Cityakuten i morse för att vaccinera oss inför Thailandresan. Det var då vi upptäckte det. Ur min näsa kom det nummerlappar. Himla praktiskt. Jag blev så glad att jag ställde mig bredvid entrén och varje gång det kom in en ny besökare vrålade jag rakt ut. Nummerlapp! Glöm inte nummerlapp! Och så lutade jag mig framåt med näsan i vädret mot besökaren och log. Nummer 88 varsågod. Nääääääästaaaa!

Tips från coachen

Jag har en nisse "on the inside" nu. Min Christmas-Pimp. Förkortas CP om man ska vara lite rolig. Han rör sig fritt, ohämmat, nästan osynligt bland människorna där ute, bland julpynt och prylar. Rekar. Kollar. Spanar. Memorerar. Fotograferar. Antecknar. Analyserar. Filtrerar. Och så skickar han dom till mig. Pip pip! Jag kollar min mobil. Nytt tips har kommit in. Härligt. Nya ideér blossar upp som varm glögg innanför västen. En fullstor tomte utanför entrén kanske skulle smaka? En gigantisk isbjörn på husnocken som vrålar mot fullmånen? Eller den mysiga renen som tornar upp sig som en stolt kylarprydnad på uppfarten? Om jag nu har en christmaspimp. Då känns nästa steg naturligt. Jag behöver en sponsor. Gärna med bra kontakter med Fortum. Haha! Den fick jag allt till. Bra kontakter...Hahahahahaha!.....Fattar ni? Hahahahahhahahahahahahahahahahahahahahaha!!!!......

Crossoverchristmas

Tråkigt att snön försvinner. Men härligt att våren redan är här. I november. Så det är väl bara att glida i baddräkten, dra på golfkepsen, vispa ihop en paraplydrink med skön jordgubbe på sniskan, kleta in min lekamen med kokosolja, rulla ut grillen, på med flipflop, midjeväska och skapa lite mysig copacabana-stämning samtidigt som jag klättrar upp i plommonträdet med förlängningssladd, timer, eltejp, såg, skarvdosa, avbitartång, ståltråd och 400 jullampor snurrade runt armar, ben och hals.

Nu är det slut

Karriären är över. För gott. Ryggen håller inte längre. Igår satte kiropraktorn definitivt stopp för min innebandykarriär. Det var ju aldrig riktigt en karriär i och för sig. Det handlade mer om springa runt som en halshuggen höna med en plastpinne i handen och mest försöka vara i vägen och täcka skott. Ibland med ett ben. Ibland med en fot. Ibland med ett öga. Det känns tråkigt. Jag kommer sakna de finska primalskriken eka över planen. Jag kommer sakna smärtan av att känna smalbenet smulas sönder av ett svingande klubbskaft. Jag kommer sakna smärtan av att ena ögat blir till kalops efter en direktträff av en boll från två meters håll. Jag kommer sakna smärtan av att känna tredje ryggkotan uppifrån bli till makadam efter att ha klivit snett på någons klubblad och handlöst fallit baklänges.
Så. Det är med sorg i sinnet jag ställer in klubban för gott (innebandyklubban alltså). Men. Jag hoppar genast på en annan fysiskt krävande sport. En sport för riktiga män. Järnmän om ni så vill. Där bara de starkaste överlever. Där varje situation handlar om liv och död. Det är blod. Svett. Och riktiga tårar. Idag spelar jag fjäderboll mot en kollega.

Nightrider

Jag hoppas verkligen vintern håller i sig. Jag susar fram i snöyran. Jag glider snabbt förbi alla drönare som ligger i högerfil. Jag blåser förbi Gunnar med rutig keps med flytväst, Jofahjälm och skjutklar nödraket i höger hand i en Volvo med nya vinterdäck, snökedjor och varningstriangel fasttejpad i bakrutan. Jag blåser förbi Achmed som hänger ut genom fönstret, kedjerökandes, med tumvantar, solbrillor och björnmuff på huvudet i en Opel Ascona med decimeter-tjock permafrost på alla rutor, trasiga lyktor och däck från Skara Sommarland. Jag blåser förbi Hjördis med galopperande gråstarr i en Ford Ka, varningsblinkern är på sedan i våras och bokhyllan Billy (färdigmonterad) på taket är fastbunden med lakritsremmar. Jag blåser förbi rörmokar-Conny i en rostig Cheva pickup, med fyra cigg i munnen, ena handen i en Happy Meal-påse, den andra letar snus i handskfacket, ena foten på ratten medan den andra sitter fastklämd i dörren. Så. Låt vintern hålla i sig. Så snart snön är borta. Ja. Då är galningarna tillbaka. I vänsterfil.

Äntligen!

Så kom det sig så att tomten kom tidigt i år. Min ömma moder förbarmade sig över min önskan som går långt tillbaka i tiden. Äntligen! Nu är dom mina! De fyra renarna med tjusig släde. Jag kunde inte hålla mig från att packa upp renhjorden och testlysa ekipaget. Vackert så ögonen tåras. Nästa helg ska dom upp på hustaket så att hela grannskapet kan få njuta. Tillsammans med resten av min julbelysning. Jag längtar redan. Lördagen börjar traditionsenligt med "Ett päron till farsa firar jul" med Chevy Chase som inspirationskälla. Sen är det fram med lampor, kablar, sladdar, dosor, kontakter, stege och verktygslåda. Sen ska det julpyntas så det står härliga till. När jag är färdig ska vårt lilla hus lysa upp så att grannarna behöver svetsarmask när dom åker förbi. Renarna sprider redan glädje. Jag är glad. Min fru är glad. Men gladast är nog Fortum.

Helg

Jaha. En vecka i kuvösen är snart över. Snart dax att plocka ner skylten. Sen blir det raka spåret till kvarterskrogen för fredagsöl, en bit mat och lite surr. Resten av kvällen kommer att gå i våldets tecken. TV-spel och pilsner i en härlig kombination. Lördagen ägnar jag mig helt åt min fru. Långpromenad, kanske en bastu och vi avslutar dagen med den sedvanliga italienska middagen med gott vin. Och vem vet. Kanske leker vi en lek också. "Gömma Korv" är ju kul till exempel.

Trevlig helg!

Dagens fråga

Tänk dig ett rum låst utifrån. Du befinner dig i rummet. Det gör även Eva Rydberg. Hon är iklädd clowndräkt med en röd plastnäsa. Hon går på både speed och viagra. Hon är alltså både fullständigt galet jobbig och vansinnigt kåt på samma gång. Hon sjunger dessutom hela tiden på sitt alldeles speciella störda sätt. Så vad gör du?

1. Jag lägrar henne och hoppas på att även Stefan och Krister plötsligt kliver in genom dörren och deltar i akten.

X. Jag lägger mig i fosterställning, blundar, håller för öronen och hoppas på att Sune Mangs kliver in genom dörren som genast tror att Eva är en gigantisk jordgubbsbakelse och sväljer henne hel.

2. Tack vare alla MacGyver avsnitt jag följt genom åren gör jag snabbt ett vapen av Evas clownnäsa, ett gem, en buljongtärning och avgasröret till en Impala -72 och blåser huvudet av henne. Jag sliter av henne ena armen och använder den för att dyrka upp låset till dörren.

Svara nu och du kan vinna Stefan & Kristers Best of the Best Special Edition Alltime High Wacked Moments 27.

Ett vansinnigt scenario

Jag och en vän hade en mycket intressant och djupsinnig diskussion igår kväll. Tänk följande scenario.

Jorden går under och all kunskap om modern teknik försvinner. Alla vetenskapsmän, forskare, ingenjörer och andra som på något sätt innehar kunskap utöver det normala förvinner. Kvar finns bara vi "vanliga" människor. Jag och en miljon människor överlever och jag blir utvald till den Store Ledaren på livstid. Jag är den mest intelligenta av alla kvarlevande människor (som är ska vi ändå säga normalbegåvade), och inte heller de som kommer att födas kommer att vara smartare än just mig. Vi kommer alla att utgå från ingenting förutom den kunskap vi har burit med oss i livet. Med andra ord. Jag och en miljon människor står helt tomhänta i skogen utan vare sig skydd, mat eller utrustning. Jag kommer att få fatta alla beslut. Jag kommer att få leda utvecklingen framåt. Mitt ord är allas lag utan invändningar. Jag kommer till 100 % få styra åt vilket håll vi ska utvecklas. En galen tanke. Men intressant.

Frågan är. Var befinner vi oss efter att säg 50 år har gått? Har vi på nytt uppfunnit elektriciteten? Har vi utvecklat ett nytt fungerande bondesamhälle? Har vi klyft atomen ånyo? Vi diskuterade detta fram och tillbaka. Vände och vred på det.

Vi var överens om att enklare redskap är lätta att tillverka. Att bygga en hyfsad bostad är överkomligt. Att tälja till ett spjut går snabbt. Kasta sedan spjutet på ett djur. Göra upp en eld är inga större problem för att sedan grilla djuret på elden. Överlevnad i dess simplaste form är inget problem. Men att utvecklas? Med mig vid rodret? Hmmm.

Det blir genast knixigare att få fram tex järn och andra metaller som på något sätt ändå är the shit för att gå vidare i utvecklingen, för tex bättre redskap och vapen. Och hur fasen bryter man malm och förädlar tex koppar? Och kom i håg, det finns inget jäkla internet att googla på...

Så var skulle vi då stå 50 år fram i tiden? Hur har vi utvecklats? Vilken sorts ledare skulle jag vara?

Det här är min kompis bild av mig som ledare 50 år fram i tiden. Ett förtryckt samhälle som bara består av porrklubbar och vi har endast lyckats utveckla enklare redskap som typ skyffel, träklubba och stenbumling. Jag är en sexistisk tyrann och våldshärskare. Och när jag står där på min tron klädd i min Borat-baddräkt i bäverpäls, böjd över en ung kvinna ur mitt harem som jag smiskar på stjärten, vrålar jag ut över mina undersåtar; Fuck evolution! FUCK EVOLUTION!

Julpyssel

Varje december har jag och frun en fin tradition. Julpysslet. Vänner kommer hem till oss och dricker glögg, äter lite god mat och under tiden pysslar och bakar vi. Det är allt ifrån lussekatter, pepparkakshus, tomtar i lera, smällkarameller, julgodis och figurer i marsipan. Låt kreativiteten flöda brukar vi säga. Och som jag har gjort det under alla dessa år vi pysslat. Enorma lussepenisar, marsipanfallos i skala 1:1 och små snuskiga tomtar i lera med julnötterna utanför byxan. Listan kan göras lång. Fantasin har inte haft några gränser. Inga ramar. Inga restriktioner. Det har spårat ur. Vänner har dragits med. Långt ner. Ända ner på botten. Stolt har några vänner radat upp sina fina och vackra julprydnader på bordet efter timmar av idogt arbete. Kanske några små söta snöänglar i vit choklad. Och sekunden senare slås jul-idyllen i tusen bitar av att en enorm tomtepenis i lera placeras bredvid de små oskyldiga änglarna och kastar förfallets skugga över julens oskuldsfullhet. Men i år är det slut med det. I år ska Julpysslet tvagas med äkta julglädje och puritanska dygder. Jag ska sitta vid bordet. Nynnandes på en julsång av självaste Carola. Samtidigt som jag strör de sista silverflarnen över min vita ängel i spunnet silke. Någonting högtidsfullt vilar över rummet.
Plötsligt lägger någon upp en enorm marsipandeg på bordet. "Ta för er" säger personen. Någon rör långsamt i en kastrull med smält choklad. "Någon som vill doppa något i chokladen?" säger den andra personen. Illusionen spricker som en vattenballong om vintern. Jag kastar mig över marsipandegen. Sliter åt mig kastrullen med smält choklad. Alla hämningar försvinner plötsligt. Kreativitetens hästar släpps fria. Ramarna knäcks. Jag ställer mig upp. Jag vrålar ut. I år ska jag skapa den största jäkla negerslung som tomten någonsin sett!!!

Bortförd

Plötsligt blir allt ljust. Jag hör ett konstigt ljud. Ett sorts monotont brummande. Jag blir sittande vid min arbetsplats. Stirrandes in i ljuset. Med vidöppna ögon. En salivsträng hänger i min ena mungipa. Långsamt rör den sig ner mot golvet. Jag tappar all känsel i kroppen. Jag ser inget längre. Det är mörkt. Tyst. Som i graven. Tiden står stilla. Det känns kallt men jag fryser inte. Jag är inte längre kvar på min arbetsplats. Det monotona ljudet är tillbaka. Jag börjar återfå känseln i min kropp. Allt är fortfarande svart. Jag hör ljudet av ett sorts mumlande. Jag förstår det inte. Men jag kan ana att jag inte är ensam längre. Jag hör ljudet av metall som slår mot varandra. Något som låter som en borr surrar igång. Jag kan inte röra mig. Får känslan av att jag ligger fastspänd. Någonting rör sig snabbt och smidigt runt mig. Verkar jobba effektivt och skoninglöst. Dom gör saker med min kropp. Jag blir skändad av olika instrument. Slangar förs in. Elstötar ruskar min kropp av och an. Smärtan är uthärdlig ändå. Nästan befriande.
Plötsligt blir allt tyst och lugnt. Jag ser ett ljus. Suddigt och långsamt kommer allt tillbaka. Jag ser mig omkring. Jag är tillbaka vid min arbetsplats. Kollegorna jobbar på som ingenting hänt. Salivsträngen som dinglade i mungipan är kvar. Den når nu nästan golvet.
Helvete, tänker jag. Jag är tillbaka.

Titta jag flyger

Nu funderar jag på att kasta mig över häftapparaten. Skjuta fast alla gamla tidningar som ligger och skräpar runt mitt skrivbord vid mina armar. Krossa fönstret genom att kasta ut dataskärmen. Hoppa ut genom hålet och flyga hem.

Skinkstek

Lördag eftermiddag. Står och förbereder kvällens italienska middag - osso buco med polenta. Med proffsigt förkläde och hela paketet. Då smyger frun upp bakom. Fotar. Fnissar. Och frågar om det blir skinka till middag. Hon har humor det lilla livet.

Prosit

Jag simmar fortfarande i min eget snor. Varje gång jag nyser känns det som en del av min hjärna åker med ut. Ploooff! Jag kan inte längre hålla tillbaka nysningarna. Jag släpper allt. Min näsa är som skenande fontänorgasm. Låt det komma bara, tänker jag, där jag ligger som en slak flundra med en enorm röd näsa som ständigt pyser ut snor som en galen okontrollerbar gejser. Jag lägger papper överallt. Så att jag snabbt kan nå det efter varje nysning. Eftersom dom nu är helt okontrollerade. Atttjjjoooooooffff! Paaaappppper!, vrålar jag och slänger mig mot närmsta rulle. Och så torkar jag av mig själv, möblerna, golvet och frukostmackan. När jag blivit frisk så får vi ringa hit en saneringsfirma som blåser av hela huset med flytande penicillin, napalm och häxans silverputs.

Som tur är så kan jag nerbäddad i soffan få tiden att gå med att spela Fallout 3 på xboxen. Det är just nu den enda trösten i mitt mörka, sjuka, äckliga tillstånd. För varje gång jag nyser och mitt huvud imploderar för 735:e gången i rad så kan jag i allafall gotta mig åt att någon annans huvud exploderar och visas i slowmotion på 40 tums teven.

Krankenhaus

Ich bin zu hauze mit dem kranken. Ich schlappe in das soffa. Mitt flisefilte mitt schöne socken und rose getoffeln (mein fraus) wie ich besudel mitt meine virusen. Yetzt funderien ich ober ich son den film gesehen oder eine voldschame xboxen sollen spielen? Oder nur den soffen schlafen? Meine schnoken sind sehr svüllen und der schnoren immer gerinnen. Megamassen auf dem pappren ist forbrüken von der schnoke gesprütsen. Mein hufud sind sehr kaputt mitt klonklonk im pannen. Ist er viele viele viele gesünden ob mir.

Ljudet som Gud glömde

Jahaja. Nu har de börjat renovera igen här på jobbet. Vi hör ljudet av slagborrar som långsamt äter sig in i cementväggarna. Det dånar. Det vibrerar. Det skakar. Plötsligt blir det tyst. Nästan kusligt tyst. Alla sitter och lyssnar. Vi sitter som i ett skyddsrum under andra världskriget och tittar med sorgsna skräckslagna ögon upp mot taket. Medan elen i belysningen svajar mellan mörkt och ljust. Vi håller andan. Avvaktar. Väntar. På nästa brisering. Och plötsligt ljuder detta helvetesväsen upp från ingenstans. Trumhinnorna skakar som om en afrikansk shaman hög på torkat skalbaggebajs sitter och hamrar med en gigantisk jävla benpåk på en enorm trumma. Till slut orkar man inte höra mer. Man blir galen. Någon öppnar dörren. Kastar sig ut. Vi försöker stoppa honom. Det är försent. Han är förlorad. Borta. Borrad till galenskap. Det tystnar igen. Vi håller andan. Våra blickar möts i skenet av blinkande lysrör. Tyst funderar vi på vem som är näst på tur att förlora vettet. Att kasta sig ut. Utför vanvettets brant.

Dont go there pimpling...

Nu vet vi i allafall var dom inte kommer lägga SM i pimpelfiske.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3740436.ab

Karsten Torebjer - psychic medium

Måndagsträningen

Ok. Allvarligt. Vem var det som hade bajsat på sig idag på gymmet? Det är tillräckligt jobbigt att bara löpträna. Men att göra det i konstant bajslukt i ett 20 kvm stort rum med en temperatur på 30 + med trasiga fläktar. Det är en prövning. Skämmes!

Helvetet för fiskar

Fish´n Flush. Helvetet för fiskar. Nu vet vi var alla onda guldfiskar hamnar. I en toatank nära dig. Det enda dom kommer att få uppleva i resten av sina tragiska små liv är håriga ryggar, feta arslen, enorma plums och dova ljud som ekar ur pastejhytten. Stackars satar. Varje gång vi gjort det vi ska och vänder oss om för att spola det är då vi ser hoppet lysa upp i deras små ledsna fiskögon. Hoppet om att sköljas ner tillsammans med den stora bruna i avgrunden för att äntligen nå den eviga vilan. Men det enda som sköljs ner det är just hoppet. Och dom små liven får simma vidare med skräckslagna ögon. Fasar för nästa toabesök. För nästa stjärt. För nästa plums. Stackars jävlar. Jag tror jag måste köpa en.

http://www.aftonbladet.se/hemtradgard/article3716764.ab

Julhandel med Chevy

Ett geni i arbete...

Chevy Chase med i svensk tv-serie!

Cheeeeeeeeeeeeevyyyyy iiiiiis baaaaaaaaaaaaaaaaaaaaack!

I svenska tv-serien Hjälp! Det här nog det största som hänt sedan freden i Versailles 1919, månlandningen 1969 och Sune Mangs skrevsvamp som försvann med posten 1982. Kungen av komedi är tillbaka. På svensk planhalva dessutom. Hånad i åratal av människor med tung humorbrist, galopperande hjärnklåda och svår skrattdyslexi. Nu ska ni få se. Universums roligaste man är tillbaka. Jag längtar. Jag trånar. Jag dör. Av skratt. Redan.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article3711963.ab

Inför helgen

Jag tror jag går en god helg till mötes. Spritfest i morgon kväll. Och jag har en känsla av att de spelande romerna kommer att vara tillbaka på lördag morgon. Med en helt ny uppsättning bandmedlemmar och instrument. Sen väntar en lördag helt tom på måsten. Bara en nyrenoverad Xbox 360 som står och trånar under platteven. Spela mig! Spela mig! Spela mig! Skriker den. Och jag är inte sämre än att jag spelar. Hela lördagen. Med en tub Bakis, bubbelvatten och förslagsvis något salt snacks bredvid mig där jag ligger horisontalt i soffläge på tvåans växel, och låter våldet flöda över mig som en tsunami sköljer över en strandad val med mineralbrist. Jag ska spela tills ögonen blöder, öronen skrumpnar, fingrarna kroknar och hjärnan imploderar i ett stort "Woooompfff..!"
På söndag väntar en dag av rekreation och eftertänksamhet. Då ska vi på matmässan i Älvsjö. Då ska det svullas mat och dricka i mängder. Jag ska gå runt som en galen labrador med mammaklänning och stoppa i mig allt som ser ätbart eller drickbart ut. Jag ska vara som en enorm dammsugare från TV-shop. Jag suger i mig allt. Vått som torrt. Stort som litet. Skillnaden är jag inte kommer att kunna vikas ihop och stoppas in under sängen efteråt.

Blåbär

Blåbärsglögg låter ju mumma. Och en grymt snygg flarra också. Tror jag kommer trippa förbi Apoteket Röda Näsan på hemvägen och inhandla lite smurfdricka. Det är väl lika bra det så man inte står där första advent och upptäcker att all glögg är slut sedan tre veckor tillbaka.
I stället slutar det med att man tar en flarra Kosken och skickar ner en läkerol och värmer sedan lätt. I med en mandel, ett tomtebloss och två russinjävlar och vips så har man gjort sin egen glögg. Rör om två gånger motsols. Hopp i tomtedräkten, ner i fåtöljen, smuttar på glöggen, nynnar på en julsång, blir packad, spöar en nisse, börja bryta på finska, slipar niven, söper träskorna och tar påten till Helsinki, sunger jekla kaarokii, spöar en nisse, snattar laxen på puffén, kastad i fyllejevlacellen utan laxen, vinglar av i Helsinki, tappar träpjucken, snupplar på jekla trottoarkanten, skrapar snoken och tömmer minnet, missar båtjeveln tillpaka och glömmer port julen.

Och abropå jul. Luktar det inte lite... hmmm... låt mig se... brända fingrar...hmmm... tandläkarsprit... hmmm... grilljerad Christer Fuglesang... hmmm... marsipanpenis... hmmm... hundbajs... hmmm... neeee... det är ju doften av vårt årliga Julpyssel som närmar sig ju...

Trist x 4

Jag tror jag går hem och klär av mig naken. Rullar mig i 5 kg flingsalt. Springer ut i skogen och letar rätt på den största jävla älgtjur jag kan hitta. Springer fram och kramar den med min nakna saltkropp. Sparkar den på pungen. Och sen. Sen får vi se om min tre veckors korrespondenskurs i "Tala dig ur krångliga situationer" gett resultat.

Trist x 3

Jag tror jag går hem och klär av mig naken och rullar mig i 50 kg orensad sill. Åker till Skansen och skuttar in till isbjörnarna. Kramar dom med min fiskkropp. Sparkar dom på pungen. Och sen. Sen får vi se om ett års styrketräning gett något resultat.

Trist x 2

Jag tror jag går hem och klär av mig naken. Häller honung över mig själv. Springer ut i skogen och letar rätt på den största jävla nalle jag kan hitta. Springer fram och kramar den med min nakna honungskropp. Sparkar den på pungen. Och sen. Sen får vi se om ett års träning på löpbandet gett något resultat.

Trist

Mitt kungarike för ett par schyssta elstötar genom nipplarna. Så man vaknar upp ur den här grå simmiga vardagen med ett ryck. Bara för att inse att det inte blir bättre än så här en tisdag i november. Kan det bli tråkigare än så här? Och luktar det inte lite skämd fisk? Eller? Neeeeeeeee... Det är allsvenskan som luktar ju. Eller? Neeeeeeeee... Det är Sarah Palin ju. Eller? Neeeeeeeee... Det är finanskrisen ju. Eller? Äsch... det är ju min proteindrink ju.

Helgen

En riktig skön helg är över. Lugn hemmakväll i fredags följdes upp med middag hemma hos vänner i lördags. Där bjöds det på en riktigt smaskig middag med anka i huvudrollen. Värden tyckte sig se en sjömansmössa på tallriken men jag tror snarare det var en keps från en av knattarna då köttet var lätt rosa, mört och mycket gott. Det dracks, åt och surrades och i bakgrunden stod vår gå-bort present, en elektrisk skridskobana i miniatyr med julbelysning, och knirrade med ett surrealistiskt ljud men spred en varm och härlig julstämning över sällskapet. När värdparet tidigare öppnade paketet och lyfte upp skridskobanan ur kartongen så var tystnaden talande. Men jag tror dom gillade den. Jag tyckte mig se en tår i ögat på värdparet. Jag tror det var glädjetårar.