The ride

Sicket åk. En Hot Rod. Klart Chevy ska glida runt i den här. Tar en sväng runt the hood. Spanar in bejbsen. Kanske trampar han till lite extra. Bränner lite lakrits. Testar honken. Rycker i kryckan. Sladdar in på uppfarten. Glider in i köket och beställer en dubbel hallonsaft. Går ut till poolen. Steker lite.

Hockey USA-Sverige

USA gör precis 1-0. Det gör inget. Jag är immun mot sportsliga motgångar. Jag sjunger en sång, räknar till tio, tar en kall dusch, brer en smörgås, bygger en väderkvarn i lego, målar om bastun, springer ut i trädgårn och stryper en ekorre. Jepp. Ingen fara. Alles gut. Vill. Förstöra. Något.

Thanksgiving

Thanksgiving-middag. Uncle Noah med tokiga skägget trancherar glatt upp kalkonen samtidigt som han drar anekdoter från Guldåldern. Sister Mary fnissar och känner sig lite berusad av vinet. Kinderna blossar. Mother Karen står som vanligt bakom kulisserna. Fixar och donar i köket. Tittar stolt ner på sin yngsta son Casey som ger sin bäste polare Brutus en rejäl dunk i ryggen och säger; ska ru ha rej en rackarbajsare till?! Brutus som sedan flera år tillbaka lider av dåligt spritsinne grymtar bara lätt och fäster blicken på kalkonen. Stirrar en stund. Lyfter sedan ögonen på Uncle Noah som inte observerar den fyra decimeter långa salivsträngen som långsamt dinglar ner från Brutus underläpp.

Jag har en känsla av att den här solskenshistorien inte kommer sluta lyckligt.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5018294.ab

Otyg

Något rör sig därinne. Det är något oformligt. Släpar runt på något smittsamt. Smetar ner överallt där den har varit. Kladdar och har sig. Den är äcklig. Full av märkliga farligheter och snusk. Den smider planer där inne i mörkret. Hånskrattar där den hänger och dinglar med ena armen i gomseglet som en full student i kristallkronan på Nobelfesten. Man vill bara få bort den. Ta ner den. Bränn den. Men istället hoppar den ner i halsen på en. Rullar av sig sin smittsamma härd mot mandlar, körtlar och slemhinnor. Ett sista hånskratt dämpas långsamt när den försvinner ner i avgrunden till det vi kallar magsäck och i en sista dödsdans expoderar den i en orkan av basilusker innan den förintas av magsyran.
Fan. Jag tror jag håller på att bli förkyld.

Ett minne blott

Sålde den sista av kärrorna i går. Nu eldar jag upp bilsäljarkostymen. Plockar ner flagg- och vimpelspelen utanför kåken. River ner bilsäljarpanelen i hallen. Ställer undan till salu-skylten med texten "Gräddbulle!" Rullar ihop banderollen med texten "Kliv på idag - ett åk du aldrig glömmer!" Så. Nu dröjer det innan jag behöver vattenkamma sidbena, stå med mössan i hand med brallorna i knävecket en söndag, och med ett fånflin nicka medan en anal glasögonmupp granskar serviceboken för sjunde gången i rad och frågar efter samtliga besiktningsprotokoll från tidig jura-period till idag. Och det bästa av allt blir nog att slippa läsa alla mail från den något fåordige men gemytlige herr Slobodan, "Hej, jag ger dig 40.000 kr för bilen som du vill ha 99.000 kr för... hör av dig!"

Nepp. Nu åker brallorna upp igen. Men. I helgen åker dom av igen. Då gör jag rent poolen.

Helgen

Försommarvärme. Sol. Helg. Härligt.
Imorgon spelar vi 18 hål på Tjusta GK. Sen är det nog inte omöjligt att grillen tänds på. Kanske sköljer jag ned fairwaydammet med en kall öl på altanen. Gick det dåligt på banan blir det kanske två eller tre öl. Med tanke på att jag var på drivingrangen igår kväll och slog minst 50 bollar med drivern och endast 5 av de gick rakt så är förväntningarna lågt ställda.
Imorgon tar jag med sökhund, machete och minst 200 bollar.

Utmärkt kondition

Laddade till tänderna klev vi upp på löpbandet. Jag och min kollega. Med supermockasiner på fötterna. Hajdräkt och nyvaxade kroppar. Strömlinjeformade öron. Droppformade skallar. Tunnelseende och med en kolibris hjärtrytm. Här skulle kutas. Målet var att tokspringa minst 2850 på 12 minuter för att nå Utmärkt kondition på testet. Och som jag sprang. Ökade farten hela vägen in i mål. Ju tröttare man blir dessto snabbare springer man för att få ett slut på eländet. Med en gravid flodhästs andning och ben som Janne Långben med parkinsons sprang jag 2950 meter på 12 minuter. Saken är biff. Jag och min kollega kan nu titulera oss med Utmärkt kondition. I höst gör vi om det. På Enskede IP.

Nu måste jag hitta en ny utmaning och morot. Jag har varit med och vunnit alla friskvårdstävlingar på jobbet. Jag har klarat 50 armhävningar i rad. Jag har nått maxresultatet på Cooper testet. Vad ska jag hitta på?

Eller så skiter jag i det. Drar mig tillbaka. Lägger av. På topp. Drar på mig min frus eating pants. Gör upp en gigantisk glöd i trädgården. Slänger på en massa marinerade djur. Grillar. Äter. Dricker. Njuter. Av livet. Och tittar någon snett på mig. Då säger jag bara. Jag har utmärkt kondition. Just det.

Coopers test

Idag sitter jag med fingrarna i vägguttaget hela dagen.
Jzzag. Lzzaddar. Fzzör. Imzzorgon.

HIF-DIF 3-1

Jag har slutat bry mig. Jag är som en Death Star med en sköld runt mig. Inget går igenom. Ogenomtränglig. Jag tar fortfarande in informationen men jag hummar bara åt sportresultaten när jag bläddrar igenom morgontidningen. Hmm...mmm... se där ja... muttrar jag. Fäster genast blicken på något annat mer intressant. Cricketkrock i Bombay... åhå!.. Curling för närsynta... nämen!.. Lerduveskytte för enarmade... jaha ja... Så bläddrar jag vidare till kulturdelen... ja ja... så ja... nu tar vi det lugnt. Slutar läsa. Fokuserar på något annat. Andas. Lugnt. Fäster blicken på en liten söt fågelunge utanför fönstret sittandes på bläcket. Solen värmer skönt mot dess fjäderskrud. Han sitter där och pickar den lilla gynnaren. Jag ler när jag tittar på den.Vad hade jag inte gjort för att vrida huvudet av den. Kanske stänka lite bensin på den. Tända på. Ser när eldbollen flyger iväg i panik och störtar genast ner i en gatubrunn och dör. Jag tittar ner i grötskålen. Äter vidare av frukosten. Inget i sportens besudlade värld bekommer mig längre. Jag tittar upp på fågeln. Så ler jag igen.

Operation: Laga Skiten!

Efter Operation: Sälj Skiten! har vi nu påbörjat Operation: Laga Skiten! hemma.
Alltifrån yttertak, radonfläkt, markis, poolpump, dator, badkar, torktumlare till tvättmaskin är några av sakerna. Vi har en lång lista. En låååång jäkla lista på trasiga och defekta saker. Vi har börjat beta av den nu. Snabbt. Effektivt. Snart kommer det att krylla av hantverkare och allahanda fixare hemma. Markismuppen, Fläktfarbrorn, Taktokarna, Elnissen och Flitiga Fisken själv. En härlig samling människor som ska laga vårt sargade lilla hem. Så när vi lagat och köpt allt. Då börjar det väl om från början. Det är så det brukar vara.

Indianen Lätta Löpbandet

Snart ska den här fjäderlätta lilla indianen vara på sin absoluta topp. På fredag gör jag och en kollega Coopers test. Med målet att nå det högsta resultatet, "utmärkt konditon". Så idag tassade jag upp på lunchen med mjuka lätta mockasiner på löpbandet. Sprang som självaste Forrest Gump med armar och ben slängandes än hit och än dit. Rödblå i ansiktet som Sune Mangs på muggen med riktigt riktigt hård mage. 4 kilometer på 17 minuter idag lovar gott inför fredagens tokrace. Om jag klarar fredagens test ska jag tatuera in "utmärkt kondition" på min högra skinkhalva. Lite snett sådär, som en stämpel i rött. Ja. Som på svålen på en julskinka. Just det.

En känsla

Det är helg igen. Härligt. Och en känsla av sommar sköljer över mig. Doften av grillat kött. Ljudet av små pippifåglar som kvittrar i soldiset. Doften av nytt frodigt gräs. Ljudet av stål som skär genom luften. Whooooof whooooof whoooof whoooof! I helgen spelar jag golf.

Fiskefänge

En mycket tidig morgon på fjällsjön. Gryning. Jag och min brorson Grim, fem år. Vi fiskar. Det är alldeles tyst. Solen är på väg upp. Vi är helt ensamma på isen. Grim tittar ner i hålet. Undrar när fiskarna tänker nappa. Snart, svarar jag. Alldeles säker på min sak.

Jag visar honom hur man hanterar spöt. Hur man ska locka till sig fiskarna med ryckiga rörelser. Förklarar att maskarna antagligen dör när dom sänks ner i det mörka kalla vattnet. Men att det inte spelar någon roll för fiskarna. Dom nappar nog ändå. Vi pratar om varför isen är så tjock. Varför man ska hålla hårt i spöt och varför fisket är bäst i gryningen. Vi fiskar vidare. Inte ett napp. Vi borrar nya hål. Testar olika djup. Grim undrar var fiskarna är. Varför dom inte är hungriga som jag tidigare berättat att dom skulle vara efter att ha sovit hela natten. Jag misströstar en aning. Jag har lovat att han skulle få fisk. Grim släpper ner spöt på isen. Springer runt mig i cirklar. För att hålla värmen berättar han. Bra, säger jag. Det är viktigt att hålla värmen.

Vi borrar nya hål i den metertjocka isen. Grim tittar ner i hålet. Ner i mörkret. Ropar hallå till fiskarna. Inget svar. Inget napp. Det är tyst.

Jag skulle haft min fiskepipa, säger jag till Grim. Då hade det nappat. Varför har du inte det då, undrar han. Jag rycker på axlarna. Jag vet inte. Dumt, svarar jag. Ja, jättedumt, säger Grim. Han himlar med ögonen.

Vi fiskar vidare under en stunds tystnad. Plötsligt släpper Grim ner spöt på isen. Nej. Nu går jag hem. Vi ses sen! Han springer iväg mot stranden. Jag tittar på honom hela vägen in. Han stannar vid kanten. Vänder sig om. Vinkar. Jag vinkar tillbaka. Han ger sig upp i backen till huset. Han fastnar i den djupa snön. Han viftar och far med armarna. Klamrar sig upp igen. Springer vidare. Försvinner åter igen ner i snön. Armar och ben flaxar vilt som en galen skalbagge som hamnat på rygg. Han vrålar ut sin frustration över det tysta landskapet. Han kommer upp på benen. Vinkar igen. Jag vinkar tillbaka. Han kilar in huset. In i värmen.

Jag sitter kvar på isen. I tystnaden. Tittar ner i det mörka hålet. Tänker att jag minsann ska dra upp en fisk. Visa den för Grim. Jag vet ju att dom finns. Där nere i mörkret.
En man på spark kommer åkandes. Stannar till. Frågar om det nappar. Nej, svarar jag. Det är stendött. Han mumlar något jag inte uppfattar. Sparkar sig vidare. Försvinner i soluppgången.

Två timmar senare lunkar jag hemåt. Utan fisk. Funderar på en förklaring till den frågvise lille femåringen. Varför fiskarna inte ville nappa.

Jag kommer inte på någon. Ibland är det bara så. Även för en trettiosjuåring.

Tillbaka

Jepp. Fisken är tillbaka i sin skål efter att ha simmat runt i snöblasket i fjällen. Fetare än någonsin. Här måste det börjas hårdträna igen. Just nu är det omöjligt att avgöra om det är jag eller min fru som är gravid. Nu är det dags att lägga stretchbrallor, maghjul och stekspade bakom sig. Om en vecka gör jag Coopers konditionstest.

Ikväll vankas det afterwork med jobbet. Järnhästen står och väntar på sin berusade ryttare vid stationen. Som vanligt.

I morgon vaknar jag till tjugo körsjungande romer på nyckelharpa, slagtrumma och näsflöjt. Som vanligt.

Äntligen

Vi har dragit ner brallorna rejält. Så långt att en kvinna hela vägen till Kalix sett härligheten och blivit sugen. Ikväll säljer vi en av våra bilar. Äntligen.

Så. Claes, min vän. Av med brallorna. Upp i brygga. Öppna lucka två. Blunda. Bit ihop. Så säljer vi din buss också.

Påsken

Jaha. I helgen drar vi till Åre. Jag hade sett framemot att sitta halvpackad på en snöskoter och pimpla (fiska alltså) i snöstorm och minusgrader med en sån där härlig Thomas Wassberg istapp under näsan. Men vädrets makter verkar vilja annorlunda. Pappsen som redan är på plats i stugan sa häromdagen att jag skulle ta med gummistövlar för det var väldigt blött ute och mycket whiskey så vi har något att göra. Så. Jag lyder hans råd och tar med mycket whiskey och ser till att det blir blött inomhus också.

Chevy

Det började som sist. Nervös spänd förväntan. Mörker blev till ljus. Foten hoppade upp och ner som en stammande tysk dvärg på amfetamin. Plötsligt svischar en hand förbi. Räknar snabbt till fem fingrar. En mage börjar avteckna sig på skärmen. Den är stor. En riktig kalaskula. Vi ser fötter och ben. Barnmorskan mäter och visar kroppsdelar i snabb takt. Hon har gjort det här tusentals gånger. En riktig veteran. Det märks.

Plötsligt. Något viftar till på skärmen. Det är inte en hand. Inte ett ben. Något mindre. Kan det vara?
Yes. It is. It´s a dingelidong! It´s a wiener! It´s a scud! It´s a bobsledge!

Jepp. En liten grabb kommer antagligen att titta ut i höst. Jag ska lära honom allt jag kan. Alla mina fantastiska kunskaper ska skickas vidare till en ny generation.
Vi pratar om grillningens ädla konst. Hur man äter en tolvrätters italiensk middag utan stretchbrallor. Hur man spelar TV-spel i 12 timmar i sträck utan att bli blödande blind. Hur man slår en 250 meters drive rakt ut i skogen utan att bryta av klubban och medspelarens vänstra arm. Och hur det egentligen går till i båten när pappsen fiskar med ett filmteam från Anslagstavlan och ett fint besök från Isle of Islay.
Med andra ord. Allt som är värt att veta om livet.

Måndag

Idag tittar vi på Chevy.

Utelunch

Årets första utelunch. Härligt. Firar med en sockerfri läskeblask. Jag sitter och surrar med en kollega. Om allt och inget. Per berättar om sitt avloppsproblem hemma i villan. Sen kommer vi osökt in på framtiden. Vad vi skulle göra om vi inte jobbade med design. Fekalier, säger Per.
Jag skulle jobba med fekalier.
Jag ska bli fekaliemannen! vrålar han ut över terassen.
Vi tittar på varandra. Jag nickar förstående. Sen tittar vi ner i våra tallrikar.
Gott bröd det här, säger Per.
Jag nickar igen utan att titta upp.

Tävlingen

Ja. Så var det avgjort. Seger i friskvårdstävlingen på avdelningen. MarknadsKraft tog hem det igen. Jag vill inte nämna ordet förnedring men jag gör det ändå. Jag smackar på segerns sötma. Suger på pokalen. Gnuggar in förlusten i ansiktet på mina antagonister. Jag firar. Idag skiter jag i träningen.

Barnvagn

Vi har börjat fundera på vilken barnvagn vi ska köpa. Vi har fastnat för ett märke. En modell. Den ser rejäl ut. Inga märkvärdigheter. Allt i ett. Bra. Enkel. Rubust. Men. Det är inte bara att åka in till en butik och titta på den. Nej då. Man måste boka tid. För en privat visning i helgen. En privat visning?
Vad är det vi ska titta på egentligen? En Rolls Royce, senaste Ferrarin eller en än så länge hemlig konceptbil? Kommer vi bli belagda med tysthetslöfte om vi får titta på barnvagnen? Kommer försäljaren att säga att allt som yttrar sig inom dessa väggar stannar här? Capish! säger han, och spänner sina mörka ögon medan vi försiktigt, nervöst och lite tafatt klämmer på handtaget till barnvagnen. Säljaren tänder en cigarr. Häller upp en rökig whiskey till sig själv i det svagt upplysta rummet. Han lägger upp fötterna på det massiva skrivbordet i mörklackerad ek. Tittar på oss med smala ögon. Han granskar oss från topp till tå. Ett dollargrin lyser plötsligt upp hans ansikte. Nå, säger han med en iskall röst. Blir det någon deal eller? Samtidigt hör vi steg bakom oss i mörkret. Långsamma försiktiga steg som närmar oss. Vi hör personen andas tungt. Stegen avstannar. Det blir tyst. Vi står som orörliga i mörkret och tittar på försäljaren och med ett nästan viskande ljud säger vi i kör, vi tar den...
Saken är biff! säger säljaren, Bosse som står bakom er hjälper till att köra ut vagnen till bilen och fakturan kommer med posten!

I helgen tittar vi på barnvagn.

Funderingar

Sitter vid mitt lilla skrivbord och funderar. Tittar ut över det härliga slakthusområdet. Så tänker jag. Fan. Vad tjock jag skulle vara om jag inte tränade. Jag menar riktigt jävla otäckt tjock.

Jag skulle nog bli en sån som ligger hemma i sängen i flera år och bara glufsar i mig onyttigheter samtidigt som jag kollar på brasilanska såpor på teve. Sedan plötsligt. Så får jag för mig att gå ner i vikt. Börja träna. Så kommer det en lyftkran och kör sönder trädgården och så får dom såga ett stort jävla hål i den norra väggen och lyfta ut hela sängen med mig, min teve och mina chips. Grannarna har flockat sig utanför. Applåderar åt det lyckade lyftet. Mamma står närmast och gråter av lycka. Min fru stack för flera år sedan med en boliviansk sjöman och har fyra ungar och bor på en segelbåt. Pappa bröt kontakten efter det att jag åt upp hans jakthund, uppstoppade bäver och hans Varma Koppen samling. Brorsan är där. Filmar hela skiten. Han har fått filmrättigheterna tydligen.

Så baxar dom in mig, sängen, teven och mina chips i en gigantisk ambulans. På med blåljus och så bär det iväg. Sedan väntar operationer, träning och ny diet. Efter sex helvetiska år. Så är jag tillbaka. I matchvikt. Jag har gått ner 450 kg. Åker hem. Lagar hålet i väggen. Köper ny säng och teve. Sätter mig framför teven. Kanske öppnar jag en påse chips. Firar lite. Hoppar till av glädje när jag upptäcker att det går en ny brasiliansk såpa på teve. Skiter i träningen. Lyfter in teven i sovrummet. Lägger mig i sängen. Det ringer på telefonen. Det är farsan. Han undrar om dom hittade hans uppstoppade jävla hamster när dom opererade mig. Nej tyvärr, men dom hittade ett hundhalsband med namnet Bjarne på, svarar jag och slänger på luren. Så öppnar jag en påse chips till och försvinner in i såpans värld igen.