Fyyyy faaaan

Tittar ut genom fönstret från kontoret. Spanar ut över det tragiska Slakthusområdet. Känner mig lite låg igen. Surfar in på SkiStar och kollar in webkamerorna igen. Klickar på Åreskutan. Så börjar jag på ett hysteriskt, nästan vansinnigt och obehagligt förnöjt sätt att jollra som sedan utbryter i ett galet vetenskapsmansgarv. Och så är jag på bra humör igen.

Fy fan

05:30. Är uppe med tuppen. Tittar ut. Det är mörkt. Det ser kallt ut. Det är det också. Två ynka grader. Sätter mig i bilen. Det är svinkallt. Har ännu inte kopplat på kupévärmaren. Sitter och huttrar i bilen. Muttrar och gnäller för mig själv i mörkret. Kommer till jobbet. Känner mig trött, kinkig och frusen. Surfar in på SkiStar och spanar in lite webkameror i Åre. Klickar på Björnen och ser bilden ovan. Stackars jävlar, skrockar jag högt för mig själv med ett grin. Börjar vissla högt och är plötsligt på ett särdeles gott humör.

Måndag

Tillbaka i kuvösen. Var tidigt på jobbet. Kontoret låg alldeles tomt och öde. Precis som mitt huvud kändes. Började med att gå igenom två miljoner mail. Skummade igenom dom snabbt samtidigt som mitt vänstra pekfinger slamrade som en kokainstinn kolibri på deletetangenten.
Funderade ett tag att ta med Lillstinke och sätta honom på skrivbordet i sin Babybjörn. Tänkte att han kunde gå igenom mina mail. Kanske svara i telefon. Hantera lite enklare uppgifter liksom. Ja, jag saknar honom redan. Den fjärtande lilla orchen.
Igår kväll gick jag in och skulle se efter att han sov ordentligt i sin lilla vagga. Jag smög in och tittade på honom där han stillsamt och tyst låg och knoppade i mörkret. Stod en lång stund och bara beundrade honom. Såg så tryggt och mysigt ut. Plötsligt bröts stillheten av ett knorrande ljud. Följt av ett långt stönande och gurglande oljud. Ungefär som i den gamla 80-talsrullen Gremlins, när den gulliga lilla pälsbollen plötsligt förvandlas till ett litet galet monster med huggtänder. Så lät det.
Så blev han tyst igen. Högröd i ansiktet. Plötsligt släpptes alla hämningar lös. En pruttserenad tar fart som skulle få självaste Fat Bastard i Austin Powers att bli sotis. Ett lätt hummande avslutar det hela. Tystnaden la sig åter igen.
Tänk. Han pruttar redan som en vuxen Sune Mangs efter en 12-rätters middag med temat - mexikanska bönor. Jag blev så stolt.

Jaha. Nu skulle det smaka med lite lustgas och lättklätt.

Hallå?

Sitter och väntar på frun som provar kläder i en butik. Jag och Viggo valde att vänta i bilen. Jag tänkte att vi kunde ha en liten sån där grabbig stund tillsammans. Snacka lite skit. Lyssna på musik. Sitta och jämföra fjärtar så där som grabbar gör. Men så slaggar den lille rackarn in på två sekunder. Så nu sitter jag här och glor. Hallå? Någon?

-- Post From My iPhone

Kvällsmackan

Vissa kvällar sådär runt klockan tio så börjar jag tassa runt kylskåpet som en osalig same som tappat bort sina renar efter en fylla på byn. Jakten på den perfekta nattmackan har börjat. Min fru är alltid konsekvent när det gäller kvällsmumset. Alltid yoghurt med en massa nyttiga nötter, musli och konstigheter så att tallriken mer ser ut som grustag på Gotland. Men jag själv är aningen mer krävande. Jag scannar noggrant genom kylen följt av skafferiet. Suckar. Stönar. Beklagar mig högt inför min fru. Det finns inget gott. Inget som får vinden att blåsa i mitt gomsegel. Ta en frukt, säger min fru varje gång. Jag börjar genast om med min klagosång. Börjar om proceduren med att scanna av både kyl och skafferi. Suckar. Stönar. Sen faller jag platt och tar jag fram några knäckemackor. Kalles kaviar. Originalet. Skrockar för mig själv. Här ska göras riktiga stinkisar. Tar fram en purjolök. Kaviar och purjo är en kombination från helvetet. Men vansinnigt smarrigt. Trycker ut långa ormar från kaviartuben på mackorna. Hackar purjo som en full finne med morakniv och stentvättade jeans på en efterfest i Karelen. För att få smaklökarna att fullständigt skena och hoppa överbord som skräckslagna skeppsgossar på ett sjunkande vasaskepp häller jag upp ett glas äppeljuice. Sen sätter jag mig i soffan och snaskar i mig mina stinkisar till mackor. Surplar i mig juicen och känner smaklökarna dansar toga ut mot tungspetsen och med hatten i hand hoppar rakt ut i intet som lämlar kastar sig utför sitt stup för att försvinna i havet. Så sitter jag där som en frustande överviktig orch med en andedräkt som skulle få en kinesisk svavelgruva att lukta tussilago. Lugnet lägger sig över det lilla huset i förorten. Den omättliga hungern är stillad för en stund. Men inne i det mörka badrummet står en ensam liten tandborste och skakar av skräck och avsky av det som komma skall. Hade han haft ben hade han sprungit sin kos för länge sen. Hade han haft armar hade han strypt sig själv för länge sen. Men han vet så väl. Det. Finns. Ingen. Återvändo.

-- Post From My iPhone

Full koll

Viggo gillar att bli buren. Då trivs han som allra bäst. Men efter tag kan det bli tvunget att lägga ner honom. Så att man för en stund kan göra något annat. Men det lilla livet har koll. Som häromdagen. Precis när jag ska till att försiktigt sänka ner honom i hans lilla sovkorg. Då öppnade han ena ögat. Knöt näven. Tittade mig intensivt i ögonen och sa; "Tänk inte ens tanken farsan..." Så la han av en rökare så jag blev alldeles yr och så somnade han om med ett leende på läpparna.

-- Post From My iPhone

Superbaby

Han har precis fått käk. Plötsligt sträcker han ut armarna. Sliter av sig tröjan och avslöjar något alldeles besynnerligt under den. En dräkt. En superdräkt. Sekunden senare flyger han ut genom fönstret. Jag följer honom med blicken när han svävar upp mot himlen. Han stannar till över grannens trädgård. Hovrar så där som en helikopter kan göra. Alldeles stilla. Så drar han ner sina små superdräktsbyxor och höghöjdsbajsar över grannens altan. Jag blir så stolt att jag blir tårögd. Det är min superbaby det.



-- Post From My iPhone

The Mothership

Ett dovt surrande far genom rummet. Den lilla rundnätta nästan knubbiga farkosten som tycks sväva för sig själv susar långsamt försiktigt fram. Plötsligt ger den ifrån sig ett gällt ljud. Ljudet är öronbedövande. En lucka öppnas samtidigt i farkostens framdel. I rummets bortre del tornar något ännu större fram ur skuggorna. Orörlig. Mäktig. The Mothership. Bara ett lugnt pulserande ljud hörs från mörkret. Något avvaktande gör den sig klar. Redo för ytterligare ett möte i rymdens oändlighet. Med en nästintill perfekt kurs och hastighet svävar den lille knubbige mot moderskeppet. Slussen i fronten är vidöppen. Redo för dockning. Ju närmar den lustiga lilla farkosten kommer moderskeppet dessto mer låter den. Plötsligt ger den ifrån sig ett mullrande ljud från aktern. En sista accelererande boost samtidigt som den tömmer ballasten. Den når sitt mål med en nätt liten duns. Ett pysande ljud följs av ett mer sugande svoooosch. Dockningen är genomförd. Nästintill perfekt. Tankningen av den lilla rymdkapseln genomförs snabbt och effektivt. Ett tyst lugn lägger sig över rymd och rum. Dom två skeppen är i total harmoni. Inget kan få dom att slita sig från varandra. Men plötsligt öppnas slussen i aktern och varm unken ånga pyser ut som en vildsint geijser. Tankningen är färdig. Tystnaden bryts av en bestämd röst som får universums pelare att skaka. "Han har bajjat igen älskling!" Genast kommer jag springandes för att undsätta min fru. The Mothership of all Motherships.

-- Post From My iPhone

Medicinmannen

Två gånger om dagen ger vi Viggo hans medicin. Vi ger honom den genom att spruta in den med en spruta i munnen. Det är medicin med en tydlig fruktsmak. Vi var lite oroliga att det skulle bli stök. Att han inte skulle gilla den och spotta ut allt. Men han blir alldeles till sig av lycka. Han smackar för glatta livet när den ljuva fruktsmaken sprider sig som en västanvind i gomseglet. Ja det är sann lycka. Lite som att ge en uttorkad alkis på parkbänk en fulöl. Han blir så jäkla lycklig att han genast pissar ner sig. Precis som Lillen.

-- Post From My iPhone

Antisvinis

Snodde en flarra sprit från Sjukan. Alltså sån där antisvinis-sprit. Så nu måste alla som kommer och hälsar på passera muggen och gnugga humrarna i findrickat. Ja just det. Jag stal en Aftonbladet också nere på cafet. Så fick jag djup ångest när jag kom tillbaka till rummet och beklagade mig inför frun. Men så sa hon att du jobbar ju där, varför ska du betala för den? Då kändes allt bättre och så stal vi flaskan med sprit och åkte hem.



Post From My iPhone

Vår första fotbollsmatch

Igår kväll tittade jag och Viggo på Sverige - Malta här på Sjukan medan mamsen vilade lite. Matchen var ju jäkligt tråkig så lillen somnade av tristess. Så satt jag där jag och glodde och höll inne alla svordomar. Plötsligt gjorde Malta självmål och då blev Viggo så glad att han bajsade ner sig och då var matchen slut kan man säga.


-- Post From My iPhone

Permis

Idag fick vi permis en stund från Sjukan. Vi fick låna en vagn och lova att vara tillbaka innan det blev mörkt. Viggo fick andas riktig luft för första gången och se himlen. Vi gick en liten bit sen blev Lotta trött och satte sig och gnydde att hon ville ha glass. Då sprang jag iväg och köpte den största glassen jag kunde hitta. Så blev hon lite piggare. Viggo låg mest och softade i kärran och tryckte av några sköna fjärtar. Ser ni förresten ljuset i bilden. Var vi än går med honom så följs han av detta magiska ljus. Och var vi än går så knäböjer folk utan vidare. Men. Jag antar att det bara är att vänja sig.


-- Post From My iPhone

Lektion under förlossningen

Jag hade ingen aning om hur jag skulle fixa själva förlossningen. Att min fru skulle kirra det var det inget snack om. Hon är stark. Jag själv var ett mer osäkert kort. Men. Jag bet ihop och det visade sig att jag var en ypperlig coach. Ja. Se här bara. Här går jag igenom hur lustgasen funkar för min fru. Vrid upp på max. Ta några riktigt feta andetag. Och riktigt känn hur du sveps iväg över ängarna. Och säg upprepade gånger för dig själv, jag är inte rädd för att flyga...

Post From My iPhone

Lektion under förlossningen

Sen lyfter vi! Frågor på det?

Post From My iPhone

The golden child

Äntligen får vi in Lilleman på rummet. Han bortkopplad från Maskinerna. Nu har han endast en liten manick kopplad till sig. Bara för säkerhets skull. Vi lyfter upp honom i sängen. Vi tittar på honom. Han är ett litet underverk. Plötsligt börjar han att lysa svagt. Vi sitter som i trans. Skenet tilltar. Jag kan inte låta bli att lyfta upp honom. Han lyser kraftigt. Ett gudomligt sken. Jag lämnar rummet. Går ut i korridoren och in i fikarummet där andra nyblivna föräldrar sitter och tar en paus. Jag lyfter honom högt över mitt huvud. Skenet är bländande. Kaffekoppar faller till golvet med ett kras. Fönstrena slås upp med ett brak. Folk stirrar med skräck i blicken. Så vrålar jag ut över folket därinne. Behoooooold the child!!! Behoooooooooold the chiiiiiiild!!! Kneeeel! Kneeeeeeeeeeel! Så går alla ner på knä och så är det inte mer med det.


-- Post From My iPhone

Senaste nytt!

Eftersom Lilleman inte har fått något namn än så har han fått initialerna GB - Gosse Barnet här på avdelningen. Och så kan han ju inte rulla runt och heta. Nepp. Nu har vi tagit ett beslut. Ett namn ska fram. Bort med Chevy, Lilleman och Lillstinke.

Hans namn ska vara.....!
Hans namn ska vara Viggo!!!

Iallafall för en vecka. Sen får vi se.


-- Post From My iPhone

He's back!

Lilleman skrämde livet ur oss genom att få en allvarlig infektion under söndagen. Från total lycka och glädje till fullständigt kaos och chock. Lilleman blev med ett plötsligt uppkopplad på massa hemska maskiner med slangar och kablar överallt. Så kom den tyske överläkaren Brune och den hemska Röntgenmannen och gjorde massa otäcka saker med Lilleman allt medan min sjukhusskräck stegrade från en stabil 5:a till en skenande 10:a. Tur då att jag har en grym fru som kan ta över rodret när förste styrman trillat överbord. Men nu börjar Lilleman återhämta sig efter några riktigt oroliga dygn. Från en askgrå, flämtandes för livet, liten ynkling till en rosa superstark pruttandes hungrig krabat. Precis som sin far. He's back!

Post From My iPhone

Live från babyfabriken

Efter 9 timmar kämpandes. Efter att ha betraktat en kvinnas urkraft. Efter ha sett barnmorskor slita. Efter värkar. Krystningar. Blod. Svett och tårar. Här är han! Vår Wonderboy! Med en särdeles enorm stor röd pung! Men fantastiskt söt! Välkommen till världen älskling!



Post From My iPhone

Vattnet

Det är nu mitt i natten. Jag vaknar av att min fru som står en bit bort från sängen frågar om jag är vaken. Eftersom jag numera sover med ena ögat och det andra örat öppet studsar jag ur sängen som en besatt galning. JA! Vrålar jag. Sätter ner min fot på golvet. Det är kallt. Det är blött. Det känns som vatten. Herregud. Vattnet. För bövelen! VATTNET. HAR. GÅTT.


-- Post From My iPhone

Torget

Jag sitter tillbakalutad i min skrivbordsstol. Drömmer mig tillbaka. Framför mig på det lilla cafébordet står ett stort fat. Det är fylld till bredden av olika delikata italienska ostar. Några av bitarna har börjat svettats i värmen. I kanten av fatet ligger några vindruvor och guppar i den lätta brisen. En klutt med gyllene honung ligger som smält guld och bara väntar på att få omfamna en druva eller en bit grottost. I sällskap till tallriken står ett stolt vinglas och glänser i solgasset.
Runt om det lilla bordet spatserar folk omkring. Jag iakttar dom noga. De flesta är välklädda. Vackra. Både gamla som unga. Ur en gammal trädörr längre bort i det medeltida stenhuset tittar plötsligt en mycket gammal tant ut. Hon tittar bistert ut över torget innan hon tar några snabba tag med en kvast och borstar bort lite smuts från gatan. För ett ögonblick får vi ögonkontakt. Hon spänner sina gamla russin till ögon i mig. Jag sänker genast blicken. Som för att visa min underlägsenhet.
Precis innan jag satte mig vid bordet och beställde den enorma ostbrickan så hade en 3-rätters lunch slunkit ner, som låg en bit bort från torget på en bättre Osteria. Jag smuttar på vinet. Det är ett mycket bra vin. Funkar förträffligt tillsammans med ostarna. Jag tänder en cigarett. Flåsar ut röken som försvinner bort över torget. Klockan är strax efter två på eftermiddagen. Jag tittar på min fru. Hon sitter stilla och njuter av solen. Njuter av utsikten över torget. Folklivet. Dofterna från osten och synen av de blodröda vinerna. Jag undrar vad hon tänker på när hon sitter där. Kanske tänker hon precis som jag på hur fint vinet liksom fullständigt KNULLADE osten. Fullständigt.

Min önskelista

Abropå födelsedagar så vill jag ha ett luftgevär när jag fyller år. Med kikarsikte. Sen ska jag göra en Runar och skjuta skatorna som har raveparty på mornarna i vår trädgård. Jag hatar dom. Ska. Skjuta. Dom. Allihopa.

Kom ihåg det. Luftgevär. Med kikarsikte. Inget annat. Jo. Förresten. Mängder av ammunition också. Tack.

Födelsedag

Idag var det ju tänkt att Chevy skulle ha sin födelsedag. Det har barnmorskan sagt och trott hela tiden. Men. Jag tror inte att han kommer förrän på söndag som sagt. Och vilken tur sen då. Jag har ju inte köpt någon födelsedagspresent än. Men å andra sidan har jag inte fått någon önskelista av honom. Då är det faktiskt inte så himla lätt. För bövelen. Jag har aldrig ens träffat honom. Vad har han för intressen? Vilka färger gillar han? Det här är svårt. Riktigt svårt. Men en bilbana är väl kul? Italienska korvar? Radiostyrd bil? Ett flipperspel kanske? En egen ölkran? Jag hade blivit jäkligt glad i allafall. Och jag tror dom andra knoddarna på BB skulle bli sjukt avis. Egen ölkran. Det skulle smaka det.

På söndag

På söndag kommer Chevy. Jepp. Det ska bli kul att träffa honom. Jag undrar vad mina första ord till honom kommer bli. Vad ska man säga?
"Välkommen!", låter lite krystat.
"Hej på dej!", låter lite töntigt.
"Tjenare grabben!", låter lite trashigt.
"I´m your faaaaather!", låter lite filmiskt.
"Hallå där!", låter lite brattigt.
"Väl mött!", låter lite stelt.

Förslag någon? Jag kan ju inte gärna stå där och mumla i skägget. Jag har kört fast. Hjälp till lite nu.