Min nya kärlek

Måste bara ha denna! Detta svarta monster i tung metall. Men en grillyta på över 7000 kvadratcentimeter. Med en vikt på över 90 kg. Med den här jäveln på altanen kommer jag mörklägga hela kvarteret i smog och sot. Se på videon nedan, i tjusig HD kvalite. Håll med om att man blir sugen på grillat bara man ser de två feta svettiga tyskarna som presenterar helvetet. Ja, dom snackar tyska, men mat är ju ett universalt språk som alla förstår. Det är fint det.

Till videon!

Min lunch på MAX

Burgaren på bilden i menyn (till höger) säger följande:
Hej. Jag består av tjockt fluffigt lätt grillat bröd. Krispiga färska salladsblad. Jag har en saftig tjock köttbit att sätta tänderna i med en härlig ostskiva med smak av cheddar. Njut av den fräscha dressingen av vitlök och persilja. Jag är en riktig godbit inslagen i lyxig guldfolie. Ät mig! Ääääääät mig!!!


Burgaren (den levererade) till vänster säger:
Tjenare. Jag blev precis överkörd av gratisbussen till Ikea fullastad med tjocka pensionärer. Sen kom regnet och jag blev blöt som en hund. Jag luktar förresten likadant. Sedan fick jag lägga mig och vila i ett värmeskåp fyra timmar och vänta på att någon stackare skulle köpa just mig. Det blev du. Grattis. Men om jag vore dig skulle jag slänga mig i närmaste köttkvarn och göra ett par fräsiga kalsonger av guldfolien du betalade 75 kr för.

Jag tänker...

Idag nalkas det tydligen hamburgare till lunch. Jaha, tänker jag, då bygger vi vidare på den runda lite feta formen. Och apropå form så är ju den ganska usel. Jag tänker tillbaka för ett år sedan. Jag löptränade som en alv på grönbete. Styrketränade som anabolastinn Fabio. Det var tider det. Det är dags nu. Jag vet vad ni tänker. Jag vet vad jag tänker. Jag tänker...

Sauna Belt!

Till helgen...

Till helgen behöver jag följande. Stora papper. Gärna A3. Jag behöver en stor tjock penna. Gärna svart. Jag behöver inspiration. Gärna absinth.

Hungrig

Kan nu bekräfta att jag är snusfri. Fri från giftet. Känns gött. Har till och med dragit ner på kaffet. En kopp om dagen istället för sju. Däremot äter jag godis för att kompensera suget efter nikotin. Igår åt jag så många tyrkiska peber att kalsingarna tog eld. Jag är hungrig dygnet runt. Varje kväll scannar jag kyl, frys och skafferi efter något ätbart. Äter allt jag kommer över. Jag är som Sune Mangs med ricinolja i tarmsystemet inlåst i en småkakefabrik. Jag är som en viagrastinn Benny Hill i tjejernas omklädningsrum i årskurs 9. Jag är som en utsvulten tyrannosaurus rex på ett knattedisco för halta och lytta i Flemingsberg. Mitt BMI skenar som ett passagerartåg i Bombay med en tikka masalahög lokförare bakom spakarna. Midjemåttet expanderar som en strandad knölval med tarmgaser i solsken. Fingrarna börjar bli så tjocka att jag trycker ner åtta tangenter åt gången och när jag tittar på dom blir jag vansinnigt sugen på korv. Och apropå korv. Snart lunch va!

Saker högst upp på min Jag-vill-ha-lista!

1. Köttkvarn på hela 1700 watt, med sköna grejor för att göra egen körv.


2. Lokomotivgrill med röklucka, temp och läcker skorsten.



3. En gris. Gärna en fet liten jävel.

Mina nya morgnar

Varje morgon blir jag väckt av Lillstinke som kommer in i sovrummet och klättrar upp i sängen. Han pussar på mig. Kramar mig. Sedan sträcker han sig efter mina glasögon som alltid ligger på nattduksbordet och ger dom till mig. Vi ligger och drar oss i sängen innan vi går upp tillsammmans och påbörjar dagen. Det är en fin stund på morgonen.
Tills för ett par dagar sedan. Istället för att krypa upp i sängen och gosa så ställer han en gigantisk trumma precis bredvid mitt huvud och låter ett vidrigt trumsolo gå loss som skulle få en hel orch-arme att löpa amok.
Jag fattar piken och hasar mig grymtande ur sängen.
Morgonen efter är trumman utbytt mot två enorma trä-marackas som han låter banka ömsom mot varandra ömsom mot mitt huvud. Han ser mycket nöjd ut när han ser mig försöka dra kudden över huvudet.
Jag fattar piken och hasar mig grymtande ur sängen.
I morse lät han instrumenten vila. Han kröp som vanligt upp i sängen och gav mig en puss. Jag suckar av lättnad. Ser fram emot stunden. Men plötsligt ställer han sig upp i sängen. Böjer på knäna, gungar försiktigt, armarna rakt upp, tar sats och börjar kasta sig handlös över min trötta stela kropp som en galen sönderdopad wrestlingbrottare. Om och om igen.
Jag fattar piken och hasar mig grymtande ur sängen.

I natt sover jag med öronproppar, mongohjälm och ett täcke av wellpapp.

Force majeure

Jag vaknar och tittar ut. Det är alldeles vitt. Minst 4 meter snö utanför. En pingvin blåser förbi utanför fönstret. Den såg förvirrad ut. Jag rycker nonchalant på axlarna. Tar på mig min Hugh Hefner-rock och låter fötterna långsamt glida ner i dom rosa pälsbeklädda kanintofflorna som står bredvid sängen. Jag hasar långsamt ut i köket. Tänder ett ljus till min fru som fyller år och gör frukost. Sneglar ut genom köksfönstret. Kung Bore ylar som en besatt. På teven varnar dom för trafikkaos. Nättidningarna likaså. SL´s hemsida är lika död som fossilen av en brontosaurus. Plötsligt knackar det på köksfönstret. En isbjörn står och huttrar och vill in i värmen. Jag skakar på huvudet och pekar mot grannen. Han nickar och lufsar vidare. Jag tänder upp i öppna spisen. Värmer lite äggtoddy. Skvätter i en slurk konjak. Bryter upp några golvbrädor från vardagsrummet och kastar in i elden. Det sprakar till. Sätter mig i fåtöljen. Tänder en pipa. Smuttar lite på toddyn. Idag jobbar jag hemifrån.

Tisdag

Tisdag. Det känns som veckans stora skitdag. Det händer aldrig någonting på tisdagar. Alltid skit på teve. Man går aldrig ut en tisdag och tar en öl. Planerar aldrig någonting en tisdag. Bara tomt. Ta måndag, också en skitdag egentligen. Men. Man går till tandläkaren en måndag. På måndagar har man kvällsmöte med bostadsrättsföreningen. Man blir magsjuk en måndag. Man blir påkörd en måndag. Aldrig på en tisdag. Sicken skitdag, tisdag.

Snusfri dag 5

Riktigt jävla jobbigt nu. Inget nikotin på 5 dagar. I stället sockerkickar jag. Semlor, choklad, sockerkakor och godis åker ner på löpande band. Till och med socker i kaffet vilket jag aldrig någonsin brukar ha. Jag skjuter socker som en pundare skjuter heroin en lördagkväll i Blackeberg. Det tär på humöret det här nikotinfria tillståndet. Jag växlar hela tiden mellan galna nikotinabstinensattacker och euforiska sockerchocker. För att dölja dessa obehagliga tillstånd för andra bär jag en mask på kontoret. Nu ser jag ständigt glad ut. Galet glad. Härligt. Och så får jag jobba i fred.

Snusfri dag 3

Sitter vid min dator. Surplar på mitt kaffe. Jag har inte snusat på tre dagar nu. Det går bra. Utmärkt faktiskt. Inga cravings här inte. Skönt. Sträcker lite på mig. Sneglar på kollegan bredvid. Hon ser aningen konstig ut. Som att hon sitter i en pappsäck. Alldeles stilla är hon. Doftar bekant. Lite som tobak faktiskt. Hennes skrivbordsstol är borta. Hon verkar sitta som i en stor rund plastlåda. Locket ligger bredvid. Märkligt. Hon påminner faktiskt om en gigantisk portionssnus. Det är ju för bra för att vara sant. Snusarnas snus sitter plötsligt bredvid mig och pockar. Det här tillfället får inte glida mig ur händerna. Det är nu eller aldrig. En sån här stor fin snus får man bara en gång i livet! Jag närmar mig försiktigt. Smyger upp bakom. Börjar varsamt trä min överläpp över den enorma påsen. Det är som att försöka sätta en badmössa på en blåval, men det måste bara gå. Herregud. En sån underbar snus. Plötsligt hör jag någon vråla. Jag rycker till och den enorma snusen är som bortblåst. Framför mig sitter istället en förvånad kollega med min överläpp runt skallen. Jag sätter mig skamset i min stol och spottar försiktigt ut hennes stickade mössa.

Snusfri dag 2

Framför mig ligger resterna av blomman uppsliten med rötter och allt. Lite jord ligger utspritt runt omkring. Krukan ligger omkullvält bredvid. Några lösa skärvor vittnar om våld.
Det här går ju finemang, mumlar jag för mig själv medan klumpar av mörk fuktig blomjord rasar från insidan av min överläpp och bildar en kletig sörja på tangentbordet nedanför. Någon kommer fram för att fråga mig något men vänder hastigt om utan förklaring. Finemang, finemang, finemang, hojtar jag högt medan jag smakar på resterna av blomman.
Endast en ryckning i ögat avslöjar min snusabstinens. Ingenting annat.
Finemang.