Fridag

I morgon är det jag som lägger undan hajdräkt, alvfötter och salladsbestick och oljar upp maghjulet, drar på mig fruns eatingpants och öppnar upp min italienska bibel och brassar på en riktig italiensk orgie bestående av grillat lamm, grönsaksomelett med pecorino och vitlök, böngryta med salvia och vitlök, bakar eget bondbröd och rostar det med ännu mer vitlök och sköljer ner baletten med massor av rödvin. Efter att ha kört tio träningspass på tolv dagar som en galen Gunde Svan med uppskjutna stolpiller av uran och dextrosol och räknat kalorier som Sune Mangs räknar småkakor en söndageftermiddag så har jag min fridag i morgon. Jag får laga vad jag vill. Äta vad jag vill. Hur mycket jag vill. Det ska bli alldeles underbart. Jag älskar mat. Jag älskar fridagar.

Tillsammans

Doften av bränd metall sticker i näsan. Det är varmt och kvavt. Det kränger av och an. Knakar och pyser. Hundratals tankar blandas med varandra tillsammans med miljoner och åter miljoner luftburna baciller. Dom far runt i luften tills dom får något klibbigt och fuktigt att fastna på. Kanske någons tunga. Eller på ett finger som sedan raskt kliar sig i ögat. Längre bort råkar någon ofrivilligt släppa lite väder. Hon vrider lite obekvämt på sig. Hoppas att ingen märker att gårdagkvällen innehöll både lite för mycket vin och starkt kryddad mat. Människorna bredvid vrider plötsligt på sig en aning obekvämt. En reser sig och går. Den andra sitter kvar. Det var veckor sedan han duschade. Han märker inte av den unkna doften av en nästan helt i gasform före detta romantisk middag på en sydamerikansk restaurang. Med lite för mycket vin.
Snart rycks alla ur sina sömnlika tillstånd. Kastar sig ut. Som förvirrade boskap följer dom varandra. Hundratals väller dom fram. Någon gnäller. Någon nyser. En annan stannar plötsligt. Blockerar för hundratals andra bakom. Nya svordomar. Mörka blickar faller. Massan flyter vidare fram i högt tempo likt en vårflod. Plötsligt dyker en grupp människor upp som går mot strömmen. Dom ser annorlunda ut. Byxorna är högt uppdragna. Nästan upp till bröstet. Alla bär midjeväska. På huvudet bär dom fåniga hattar. Dom går långsamt. Tittar sig om. Går mot strömmen. Rakt in i flodvågen. Kaos uppstår. Svordomar far ur gapande munnar. Människor krockar och kastas ur sina små bubblor för att plötsligt stå näsa mot näsa med en man med midjeväska som stirrar förvånat på dig. Plötsligt vill mannen fråga dig om vägen till något helvetiskt jäkla turisthak. Men du vill bara döda. Men helst av allt skulle du vilja vara någon annanstans.
Jag åker tåg. Och jag hatar det.

-- Post From My iPhonege

Lyckans ost

Inspirationen är låg. Likadant med motivationen. Jag känner mig trött. Sliten. Inget känns så där riktigt kul. Jag kämpar på med träningen. Den känns också tung och jobbig. Funderade på varför det känns så här. Så kom jag på det. Räkosten. Det är räkostens fel. Jag har inte ätit räkost på en vecka. Jag har alltid ätit räkost. Varje dag. Så länge jag kan minnas faktiskt. Jag älskar räkost. Nästan mest av allt på jorden. Jag kan kombinera räkost med nästan vad som helst. Köttbullar med räkost på macka. Sardiner i tomat med räkost. Salami med räkost. Det funkar med allt. Räkost. Det är livet det. Och nu äter jag räkost kanske en gång i veckan. Jag försöker ju tänka på vikten. I stället äter jag leverpastej. Light. Den smakar och luktar som Sune Mangs skoinlägg efter fyra timmar i biljettkön till Disney On Ice. Inte alls lika gott som min älskade räkost. Jag är som en pundare som inte fått sig en sil på över en vecka. Jag skulle kunna stjäla för en klutt räkost. Ljuga. Kanske till och med döda. Ja, nästan vad som helst.
Jag saknar dig, räkosten. Massor. Bara så du vet.

Hårt arbete

Det är skönt att jobba så här på sommaren. Det är ganska tomt på kontoret. Jag kan jobba ostört. Jag kan fullständigt fokusera på uppgiften. Mycket blir gjort. Jag får nästan hålla igen lite. Ta mig i kragen och bitchslapa mig själv och säga, nej nu är det du som går och tar tre minuters rast, och hör sen! Just det.

Onda ögat

Står på perrongen. Trött. Ett tåg kommer in. Dörrarna ska till att öppnas. Jag går fram. En äldre tant kastar sig fram för att hinna in först. Jag går in i vagnen. Letar mig fram till en 6-sittplats. Ingen sitter där förutom att den äldre tanten plötsligt står mellan sätena och viftar med armarna och säger något till mig. Jag pekar på mina hörlurar eftersom jag lyssnar på musik. Jag försöker sätta mig. Men tanten slänger fram en kasse och ställer på sätet jag försöker lägra. Jag tittar på den skrynkliga vederstyggliga äckliga lilla tanten. Hon viftar med armarna. Säger något i stil med att alla sätena är upptagna. Jag tittar på sätena. Dom är helt klart tomma. Russinet viftar vilt vidare. Jag tittar på henne. Ger henne den mörkaste blick jag kan frambringa. En sådan ond blick att fåglar utanför tåget plötsligt stannar upp i flykten och faller ner döda. Blicken är så kall att jag plötsligt ser ångan från tantens upprörda flämtningar. Hon stannar upp med sina viftningar. Lyfter undan sin kasse från sätet. Mumlar något att det inte är upptaget längre. Jag säger inte ett ord. Jag sätter mig. Tar fönsterplatsen såklart. Hon pratar upprört med sin man som satt sig mitt emot. Jag ler för mig själv. Suger på segerns sötma. Slickar mig om munnen med ett girigt grin. Herr Fisk - Vederstygglig tant 1 - 0. En ljuvlig seger. Jag tänker på min fru som sitter i bilen och glatt trallar i takt med radion. Plötsligt känns allt ändå som en förlust.

-- Post From My iPhone

Jag åker tåg

Jag åker tåg. Min höggravida fru har bilen fram till det att Chevy har pressats ut. Inget konstigt med det. Det konstiga är att jag faktiskt åker tåg. Och så cyklar jag på min frus damcykel med korg. Det konstiga med det är att jag alltid är på lyset när jag cyklar den. Eller snarare när jag leder cykeln hem från stationen. Men nu åker jag alltså tåg. Jag har aldrig gillat det. Jag saknar redan bilen. Men jag ska inte gnälla. Min fru åkte alltid tåg förut. Gnällde sällan. Men. Har ni inte provat att åka tåg. Gör det inte. Det är inget vidare. Det suger faktiskt. Det är riktigt vidrigt. Men här ska jag inte sitta och gnälla. Min fru har det ju bra. I bilen. Det är det viktigaste. Undrar vad hon gör i bilen nu? Kanske lyssnar på radio? Kanske pillar hon lite på ACn? Eller kanske visslar hon? Kanske sjunger hon högt i takt med Arvingarna? Kanske har hon vevat ner rutan och sitter och hänger ut med armen på ett coolt sätt. Busvisslar om det går förbi någon hunk. Vad vet jag? Jag åker ju tåg.

-- Post From My iPhone

Tillbaka i kuvösen

Då var jag tillbaka på arbetet igen efter fyra veckors konstant ätande och drickande. Nu väntar ungefär sex spännande veckor. Sen hoppas jag att Chevy tittar ut och morsar på oss för första gången. Fram till dess blir det hårdkörning. Jag och kollega Åsa har redan spikat ett nytt 6-veckors intervallprogram för att komma tillbaka till Utmärkt kondition. Det blir tuffare den här gången. Just nu har jag kondition som en gipsad Sune Mangs med ett fyra veckor långt tårtkalas bakom sig. Så. Nu blir det sushi och sallad för hela slanten. Jag slänger bort maghjul, stretchbrallor och plockar fram hajdräkt, alvfötter och en vilja av grillad entrecote med vitlökssmör med ugnsstekt potatis med rosmarin och ett glas rött...eller jag menar med en vilja av stål såklart.

Förlåt

Sitter ute på altanen. Det börjar mörkna. Faller några regndroppar. Whiskeyglaset är tomt. Puffar en nödraket. Det är varmt. Medelhavsvarmt. Skönt. Sitter och tittar på en lista. En lista full med namn. Med pöjknamn. Jag har läst dom högt tillsammans med min fru. Satt ihop dem med vårt efternamn. För att höra hur det låter. Det är svårt. Jag häller upp en liten pilleknarkare till. Smuttar. Funderar. Vem är det där inne? Är det en Ernst? Eller är det en Viggo? Kanske en Vilmer?

Ernst Strindberg... mumlar jag för mig själv. Han kommer nog få ligga mycket. Kanske bara med kulturmuffar, men ändå. Kvinnor blir inget problem i framtiden med det namnet. Men polare då? Får man polare om man heter Ernst? Jag vet inte. Eller ska han heta Texas? Får man lättare kompisar då? Eller är det så att namnet inte har nån betydelse för sånt. När man är liten bryr man sig kanske inte. Vad ens vänner heter. Men när han blir äldre då, kommer han att hata oss för att vi döpte honom till Greger Helmut Strindberg och han står där utan vänner och flickvän. Kan jag då säga till honom att vi försökte göra det bästa men att det låste sig. Vi fick panik. Vi gjorde en tombola av alla namn vi kom på och drog två. Så fick det bli. Greger. Helmut. Strindberg. Stackars sate. Om du läser detta i framtiden min käre son. Förlåt.

En ny vän

Vi träffade varandra under semestern. Kärlek vid första ögonkastet. En fin personlighet utan E-medel och skit. När man inte orkar anstränga sig med att vara särdeles trevlig och göra något själv. En riktig god vän. Vi träffas nästan varje kväll nu. Min fru gillar honom också. Välkommen i familjen.

-- Post From My iPhone

Vederstyggligt

Det här är min frus nya nöje. Att trycka ut sin gravidnavel i mitt ansikte. Jag skrattar nervöst. Säger att den är fin. Men det är den inte. Den är vederstygglig.

-- Post From My iPhone

En summering

Tiden i Simpan går mot sitt slut. Vi har avslutat veckan med en golfrunda på Sjöbo GK. Äntligen har har spelet funkat. Monsterdrive efter monsterdrive. Och lilla frugan och Chevy har kämpat på i sin golfbil. Gravid i 8:e månaden och lirar som om det inte vore något problem alls. Imponerande. Idag hade vi sällskap av två mycket trevliga danskar på banan. Jag förstod inte vad dom sa men jag nickade och log. Efter rundan bjöd dom på öl och glass och pratade på. Jag förstod ingenting. Och jag nickade och log. När jag pratade så nickade dom och log. De tyckte nog vi var trevliga men de förstod nog ingenting.

Jag gillar verkligen Skåne. Det är trevliga människor överallt och kossor som min fru gillar att titta på. Riktiga kossor alltså. Inte människor. Vi har frossat i god mat och dryck som riktiga svin. Inte som onda människor utan som riktiga grisar.

Och så har vi besökt Kurt och hans familj i Osbyholm. En trevlig fikastund och rundvandring på hans föräldrars gods. Ståndsmässigt gick vi runt ägorna och tittade på mark och djur medan Kurt berättade om hans planer att bygga en egen riddarborg med vallgrav och hela baletten. Jag hoppas verkligen att vi får komma på inflyttningsfesten.

En fantastisk skön vecka är över. Snart. Nu ska jag åter igen lägga döda djur på grillen. Dricka gott vin och njuta av min fru och hennes härliga mage med vår kommande illbatting.

Och ett story tack till våra generösa och mycket kära vänner Claes och Lisa som låtit oss två fumliga tjockisar åter igen bo i deras lilla kärleksnäste. I år har vi i allafall inte förstört någonting av deras egendom. Vi lämnar en present som tack och tar med oss fina minnen, varsin enorm mage och en olustkänsla att lämna detta fina landskap.
Nästa gång kanske vi inte åker hem igen.

-- Post From My iPhone

Toppar Tjockisligan nu

En dag på golfbanan i Abbekås. Inte mycket att säga. Blåst och regn. Spräckte golfbrallorna och har fått showa mina julröda kalsingar hela dan. Annars inte mycket. Inga nya mosade solstolar. Har inte förstört något dyrt eller något av större värde. En ganska bra dag ändå. Nu sätter jag på mig stretchbrallor, oljar upp maghjulet och sätter ut varningstriangeln. Här ska ätas.

-- Post From My iPhone

Chevys första garderob

Idag kunde vi inte låta bli. Vi har handlat Chevys första kläder. Det var svårt. Vi vet ju inte vad han gillar. Att handla kläder till någon vi aldrig sett eller träffat. Det blir spännande att se vad han tycker. Kanske steker han alla kläder. Kastar iväg dom i protest. Kaskadkräks på mysbyxorna vi gillade så mycket. Eller så blir han nöjd och glad. Går igenom plagg efter plagg och nickar förnöjt. Sen ser han tischan vi valde. Den blå där det står Superbaby på. Så tittar han på oss med ett leende. Gör tummen upp. Så plötsligt bajsar han ner sig och sina mysbyxor som vi gillade så mycket.

Post From My iPhone

Kyckling

Vi grillar kyckling och majs. Vi är hungriga. Alla tre. Chevy har spelat golf med oss idag. Han har det bra. Han får åka golfbil med mamsen. Jag själv går. Det är bäst så. Med tanke på att det numera inte finns en solstol som bär upp min tunga lekamen. Efter att ha plöjt sex kilometer fairway och satt potatis hela vägen blir man hungrig. Då kommer den nya fina grillen till användning. Jag vet att Klabbe hade varit stolt över mig. Klabbe och kyckling har ett särdeles speciellt förhållande. Lite som svarta människor har en speciell kärlek till kyckling. Klabbe är lite som en svart när det gäller kyckling. Han gnager och mumsar på bitarna. Koncentrerad på uppgiften. Metodiskt rensar han köttet från benen medan vi andra imponerande ser på. När han är färdig med en pippi finns inget kvar förutom kliniskt rena ben. Idag hade han varit stolt över mig. Han hade sett över min tallrik och nickat medgivande. Hummat för sig själv. Ett diskret godkännande av ätandet. Det finns ingenting kvar. Bara kliniskt rena ben. Klabbes kycklingätande betyder lika mycket för mig som Kunta Kinte betydde för Rötter.


-- Post From My iPhone

Banjon

Jag har hittat Klabbes banjo. Jag visste väl att det bodde en Redneck nånstans djupt begraven inne i den solbrända surfarkroppen. Jag kan se framför mig hur han sitter på altanen och plinkar. Tittar med en tom vattnig blick över grannskapet. Går det förbi någon spänner han genast blicken i dom. Ökar tempot på plinkadet. Fingrarna fladdrar som kolibris över de ospända strängarna. Folket skyndar förbi. Strängarna glöder. Ett tandlöst grin skrämmer även de mest vana grannarna. Framför sig har sin hatt på marken. En dag tänker han. En dag kanske någon lägger en slant i den. Då skulle han bli så lycklig. Men till den dagen kommer han att sitta här och plinka. På sin lilla banjo. Med sin solbrända kropp. Och sitt tandlösa grin.




-- Post From My iPhone

Simpan

Vi är i Simpan jag och min lilla fru. Vi har åter igen fått låna smultronstället av våra kära vänner Klabbe & Lisa. Här kommer vi att förgylla ett gäng dagar med god mat, avkopplande miljö, utflykter och golf.
Förra året råkade jag slå sönder taklampan i sovrummet med ett stort skärsår i pannan som straff. I år hänger det en ny lampa där. Med ordentliga störtbågar runt glaset. Det känns tryggt med tanke på att jag den senaste veckan har varit Herr Papphammar och kört en drinkvagn åt helsike, krossat en solstol och mosat mina solbrickor. Men tat lugnt vänner. I veckan sätter jag på mig tvångströja, tyghjälm och skjuter upp lugnande stolpiller i storlek zeppelinare.

-- Post From My iPhone

Semesternytt

Idag visar Ankan 27 grader i poolen. Min fru tyckte 24 grader var lite kallt. Jag kan inget annat göra än att hålla med. Så jag brassade på värmen och personalen på God El jublar och kan se fram emot en extra fet bonus till jul. Men. Vattnet ska vara kissljummet. Och det får mig osökt in på att mina brorsknattar kommer och hälsar på. Vi ska bada. Hela dagen. Då är det bra med 27 grader i poolen. För när knattarna badar. Då badas det. Vi pratar bada med stort B och det kan bli lite kallt i längden för mig. Men med en riktigt varm pool så kan vi nog prata ostbågesnorre med litet o iallafall. Jag sätter på mig armpuffar, skepparkrans och min specialsydda mörtdräkt.

Post From My iPhone

Fet

I den vänstra solstolen låg min gravida fru. Den högra numera väldigt platta solstolen hade jag tänkt lägra. Men. Det har varit några goda dagar. Kanske lite för goda. Med ett brak knäcktes samtliga stolsben när jag försiktigt landsatte min läckra lekamen. Plastbitar, öl och lemmar blandades i en salig röra bredvid min förvånade fru som skrattade högt och ljudligt åt resterna av sin övergödda man.
När jag börjar jobba igen tar jag med mig löparskor, sauna-belt från tv-shop och sjöborre-pulver till frukost, lunch och middag.

-- Post From My iPhone