Körslaget

Jag är tondöv. Stelopererad. Tyvärr. Fy vad vi var kassa. Skämmes.

Superfredag

Ikväll smäller det. Ja. På TV4 alltså. Kl. 21:30 med Hjälp! Chevy Chase är tillbaka. I svensk teve. Då är jag visserligen på fest med jobbet och jag får se det i morgon istället. Men jag vet att Chevy är med mig i kväll. Jag kommer att hedra honom genom att vara extra rolig, konstig och packad ikväll. Så i morgon när jag vaknar med de sedvanliga galna romerna spelandes i bakhuvudet kommer jag att glida upp i min morgonstass och lägga mig på soffan med skyhöga förväntningar, ett brett smajl och ett glas smärtstillande. Jag längtar redan.
Så. Snart ställer jag stora visaren på "Party" och den lilla visaren på "Konstig" och ser med spänning fram emot kvällens festligheter.

Capslock

Vanudå? Rooney lägrar min tangent. Jaha, capslock-tangenten. Kör på bara.

Capslock

Muhhahahahaahahaha! Vad säger du nu då jäkla skitknapp. Nu har du slagit din sista versal ditt lilla helvete. Just det.

Torsdag

Kort sammanfattning. Skitdag. Så. Avklarat.
Ser i stället fram emot morgondagens baluns med jobbet. Det är tredje veckan i rad det är partaj. Härligt. Vi är indelade i lag och jag är med i det Rosa laget vilket betyder att man ska ha något rosa på sig. Vilket känns tryggt. Rosa är ju som bekant min favoritfärg. Jag står och väljer mellan min rosa skjorta eller mina rosa herrtrosor i 100 procent garn. Helst av allt hade jag velat ha en propellerkeps i rosa men det verkar svårt att få tag i.
Hursomhelst så kommer jag att lägga resterande kraft och energi idag på att hata min capslock-knapp. Gud vad jag hatar den tangenten. Det är den värsta tangenten av dom alla. Capslock. Fy fan.

Undantagstillstånd

I morse blåste jag revelj 05:50. Uppställning vid fordonstransport 06:25. Ombytt och klar 07:00 på gymmet. Språngmarsch på löpbandet mellan 07:00-07:30. Styrkelyft mellan 07:30-08:00. Ombytt och klar 08:15 vid arbetsplats. Två poäng inhämtade för dagen och laget. Det är friskvårdstävling på jobbet igen. Avdelningen är uppdelade på två lag. Det är krig nu. Nästa vecka ska vi tydligen köra lag mot lag i en timmes BodyCombat. Jag kommer att vara som en stridsvagn. Inte för att jag är duktig i ämnet utan för att jag har koordination och motorik som ett drogat bältdjur i gipsvagga. En kropp i totalt kaos. Utan kontroll. Lemmar utan hämningar. I krig är allt tillåtet.

Wazz iz happening?

Allvarligt. I morse vaknade jag kl.04:30. Nu kan det tusan inte vara jetlag längre och jag har aldrig någonsin varit morgonpigg. Tvärtom. Pigg som en koltrast på speed på kvällarna och trött som en utdöd dinosaurie på morgonen. Men. I går somnade jag i soffan redan vid sjusnåret med en salivsträng rinnandes ner på mattan och vaknade med ett ryck och ett gurglande ljud mitt i nyheterna.
Så. I morgonbitti går jag upp och mjölkar korna. Går ut med hunden. Bakar bröd. Löser sudoko. Lägger ett 10000 bitars pussel. Målar om huset. Skäller på tidningsbudet 04:15. Drejar en askkopp och målar en tavla i soluppgången. Skjuter tuppen och matar fiskarna i dammen. Väcker frugan med fräcka charader från sena 80-talet. Sjunger bibliska texter framför brödrosten och tittar på testbild på teven i 45 minuter. Rakar benen och färgar håret. Laddar batterierna och skjuter ut mig ur huset. Landar efter en överdos på jobbet och hetsstirrar mig blind till 1700 då jag åker hem och lägger mig i konstiga vinklar i sydläge.

Bandy

Tittade på bandy i helgen i brist på annat. Sov mig i genom hela semifinalen och hade stora problem med att hålla mig vaken i vm-finalen där Sverige tog guld. Jag tror aldrig jag såg bollen en enda gång under matchen trots att jag har hyfsad syn och en stor fin teve. Jag jublade aldrig när det blev mål för jag såg aldrig om bollen var inne. Jag jublade aldrig heller när någon gjorde en fantastisk soloräd och dribblade sig genom motståndarnas försvar för han kunde lika gärna gjort det utan boll och inte en jävel hade märkt något. Man känner sig som världens största idiot när man tittar på bandy. Hela tiden tänker man för sig själv, var är bollen? Var är bollen? Var är bollen? Var i helvete är bollen? Var i helvete är bolljääääääääääääääveln???! Jaha. I mål. Jävla skitsport. Jag ska aldrig mer titta på bandy. Jag hatar bandy.

Våga fråga

Bloggen där alla svar är konstigare än frågan.
http://blogg.aftonbladet.se/28910/

Hjärnmos

Att tolka och programmera i actionscript i Flash dagen efter. Det är som att sätta en full apa bakom ratten i en bil. Det kan bara gå åt helvete.

Fredag

Resa. Jag älskar att resa.

RB

Kommentar överflödigt.

RB

Jag o hövdingen.

RB

Efterfeest..

RB

Aaagnesschhh?!...

RB

Kändisar. Överallt. Jag är som en simpa bland ädelfiskar. Blubb.

RB

Papa..?

RB

Night vision mode. For hilveeteee. Kontakt? Naaaj. De e lisa mishskoofskyy...

RB

Schhuddigt.

RB

Va fan killen ser ju ut som ett korallrev.

RB

En vända i baren. Som en ny människa. Nu klarar jag allt. Till och med Ola på scen.

RB

Kalla det bokstavskombination. Men jag längtar redan till baren. Myror i brallorna. Chili i skinkan. Gurkmeja i benen. Var e baren? Någon?

RB

Nu kör vi. In i kaklet.

Slagsida

Han hasar fram över något som påminner om ett golv. Golvet rör sig i märkliga vågrörelser. Kroppen är följsam och smidig och rör sig i en något vaggande gång. För ett tränat öga kan man ana en mindre slagsida. Men på ett skickligt och erfaret sätt ser man att detta inte är första gången. Trots att balanssystemet nästan är helt satt ur spel lyckas han kompensera slagsidan med att luta huvudet lite extra åt motsatta hållet. Vilket får salivsträngen i höger mungipa att dingla i snabbare takt i en nästan perfekt pendelrörelse.

Otydliga kväden pressas ur den vinstänkta munnen som stärks av ett övertydligt och ryckigt kroppsspråk som gör hela försöket med att kommunicera att se löjeväckande ut. Plötsligt vinglar kroppen ut på dansgolvet och slagsidan blir än kraftigare och plötsliga ryck med både ben och armar sprätter vilt i luften i konstant otakt med musiken som skrålar. Onda blickar får figuren att i en diagonal rörelse förflytta sig mot baren. Slagsidan är nästintill total. Efter ett vilt och slumpmässigt pekandes i baren ställs ytterliggare eldvatten fram till den nu nästan kapsejsade figuren. En kraftig rossling, en spasm och glädjen som hos ett barn av åsynen av drycken framför sig, lyckas hela den gängliga kroppen i en sista kraftansträngning räta upp sig någorlunda för att kunna förtära innehållet i ett svep.

Med ett grymtande sprattlar figuren åter iväg. Längre bort i lokalen anar han något stort, luddigt och brunt. Mycket större än honom själv. Det ser ut som han med bestämd min tar sikte på den pälsbeklädde figuren som står ungefär trettiotalet steg bort. Sluddrandes. Nästan springandes. Kastar han sig över med öppna armar på den storvuxne figuren som kanske passat bättre i en skog. Den är stor, varm och massor med päls.
I kväll går jag på Rockbjörnen.

Pensionären

Något har hänt. Kanske är det släpande jetlag. Eller kanske att jag bara är utvilad. Varje morgon vaknar jag tidigt. Innan klockan ringer. Känner mig pigg. Vill kasta mig upp ur sängen. Längtan att lösa korsord, ett sudoko eller titta på tidiga morgonnyheter på teven är kusligt påtaglig. Att jag dessutom har brun läderartad hud som krackelerat runt min kropp gör saken än mer otäck. I morse tyckte jag dessutom att mitt hår skimrade i någon missfärgad blålila ton i spegeln. Dessutom går jag och lägger mig obehagligt tidigt på kvällen. Det är skrämmande. Att i denna superkropp bor det en liten liten otäck pensionär. Som är sjukt morgonpigg och trånar efter ett sudoko innan ens solens första strålar träffat mitt sönderkrackelerade skinn. Nu är det dags för kaffe. Och såg jag inte en korsordsbilaga liggandes vid entrén?

Superkroppen

Så kom det sig att jag kravlade mig upp på vågen igår. Med tunga tankar. Och. Mooohhahahaha! Ner ett halvt kilo och dessutom hade jag minskat i kroppsfett. Efter julmat, snaps, öl, semester och fester och inte ett enda träningspass. Den stora visaren måste ha stått på "Superförbränning" under ledigheten. Vilken superkropp jag har. Idag springer jag och köper blåa trikåer, mantel och röda y-frontare och flyger hem efter jobbet.

Måndag

Jag är tillbaka på charkuteriet. Efter jul, nyår, en lång thailandsemester och avslutningsvis en konferens med jobbet. Så. Ikväll ska den här spädgrisen hasa sig upp på vågen för att fejsa sanningen. Det är lika bra att få det kastat i ansiktet som en isterkaka. Jag kommer att se det som motivation. Inget annat. Nu går jag in i en hård träningsperiod. Hängbuken ska bort. Pingislungan ska snart vara ett minne blott. Bitchtitsen ska åter igen bli fasta och fina. Traktorarslet ska lyftas till högre höjder. Fram med kamelstjärtspulver och rå fisk i mängder. Idag kör jag första passet med löpning och styrketräning. Jag har redan blodsmak i munnen. Håll. Yrsel. Hjärtklappning. Kramp. Mjölksyra. Violblå ansiktsfärg. Och psykedeliska hallucinationer. Eller så är det kanske bara känslan av att vara tillbaka i det vi kallar vardag.

Tävling

Snart är det dags. Skidtävling. 5 grenar. Jag ska tydligen åka långdistans. Vi snackar snor i skägget. Istappar i skrevet och pingislunga. Det är nervöst. Luften darrar av spänning. Precis som mina ben.

Framme

Det är kallt i frysboxen. Minus 15 grader. Och alla är trötta. Utom jag. Har nog aldrig varit så pigg så här tidigt pga jetlagen. Sitter på bussen nu till vålådalen. Alla sover utom Fisken som är pigg som en mört. Så nu sitter jag här och stirrar ut över det vintriga landskapet med stora pigga stirriga gollumögon.

Hemma

Så var vi hemma igen. Efter en mardrömsöppning på hemresan med en taxi som aldrig dök upp som den skulle på hotellet 04:15 i natt. Lätt panik for genom oss då det inte bara är att ringa efter en ny taxi. Så jag gav mig i väg på jakt efter en ny taxi uppför gatan medan frun stod kvar och väntade ifall taxin skulle dyka upp. Jag kom dock inte långt. Efter 200 meter blev jag anfallen av en hel flock galna rabieshundar. Varav en bet mig i benet, turligt nog hade jag klätt om till vinterskruden så jag bar jeans och bettet tog i byxan. Vrålandes mot hundarna vände jag på klacken och gick skräckslaget tillbaka till hotellet med hundarna skällandes och morrandes i bakgrunden. Efter mycket om och men fick vi tag i en skrothög till taxi som i ilfart körde oss till flygplatsen. Chaffören såg ut som om han hela tiden skulle somna eller redan sov, hängandes över ratten, fladdrandes mellan filerna på motorvägen, och bilen knorrade och gnisslade. Motorn skrek av plåga när den trötte thaikillen varvade upp skrället i brygga. Men. Fram kom vi. Och efter 12 timmars härlig flygning med knäna strax under hakan så är vi hemma. Kalla, trötta och hungriga. Då är det extra skönt och mysigt att kliva in i sin villa med 16 grader inomhus.
Nu ska jag packa upp. Sen ska jag packa ner. För i morgonbitti flyger jag till Östersund för konferens med jobbet. Så. Jag tar med sälskinnskalsonger, samedräkt, isbjörnstofflor och 6 timmars jetlag.

Otrogna hundar

Ja. Vi är otrogna. Vi har hittat en italienare. Som serverar riktigt bra italiensk mat. Stället kryllar dessutom av just italienare. Ett kvitto på bra mat. Efter nästan två veckor med thaimat så började våra smaklökar ropa efter något annat. Så nu sitter vi här. För andra kvällen i rad. Och kalasar på den ena italienska rätten efter den andra. Läppjar på ett rödvin. Jäser i värmen. Tar in bekanta dofter med våra näsor. Och säger i kör, aaah!.. och för oss för ett ögonblick bort till den italienska landsbygden. Imorgon åker vi hem till frysboxen. Jag med en rödbränd läderartad ödlehud och en stor tyskliknande hängbuk. Det har varit kanon men nu är det tack för kaffet och ajöss med fisken. Tack claes och louisa för den fina veckan med er. Och så skickar vi en tanke till våra vänner i bangkok också. Krya på dig Koppan!

Info

Glasklart.

Stranden

Jag låter ögonen svepa över strandens alla invånare. Jag tittar föraktfullt på den enorma kvinnan som vältrar sig under parasollet. Antagligen från sjöbo. Runt henne flockas familjen. Unga tatuerade med tveksamma nynasse frisyrer. Kedjerökandes bräker dom på med den mörkaste skånskan människan någonsin hört. Det är white trash i sin ädlaste form. Jag vrider runt huvudet. Ser två uppkrupna gollumbleka figurer. Finnar. De tittar skräckslaget ut under det skyddande parasollet. Den ena råkar under för en sekund föra ut en fot i solen. Kvinnan bredvid kväker något obegripligt och foten dras in i säkerheten lika snabbt som orden lämnade hennes mun. En bit bort huserar italienarna. Ständigt pratandes. Ständigt ätandes. Rökandes. Gestikulerandes. Deras läten är som from musik i mina öron. Får mig att tänka på salviadränkt gnoccio och grottsvala ostar. Tyskarna lyser än så länge med sin frånvaro. Skönt. Dom förlorade ändå två världskrig. Inget mer lebensraum här inte. Mitt bland alla dessa ligger en svenne och steker sin slappa lekamen. Iakttagande. Fet. Och fördomsfull. Jag höjer näsan i vädret. Sniffar. Det doftar mat. En låda har levererats till min brits. Det är dags för lunch.

Schteeek mig

Nu ska det brännas in ordentligt. Ända in i märgen. Jag penslar mig med marinad varje kvart. Jag har ett spett genom kroppen så att min fru kan snurra mig i solen. Doften av grillat fläsk sprider sig kring stranden. Jag andas kraftigt in genom näsan. Aah! Mmm! Det är dags för lunch.

Kata beach

Aftonbladet Resa har tydligen en egen restaurang.

På väg igen

Efter fem fantastiska dagar på koh lanta så är vi nu på väg till kata beach på phuket. Med benen dinglandes utmed relingen och med solen gassandes i våra ansikten blickar vi framåt mot de sista dagarna i frihet. Ilandflutna pingviner, flyendes från sverige, vittnar om hemskheter som permafrost, snö och 9-5 arbete där hemma. Kanske stannar vi här. Kanske jag kan få arbete på en pingpong show? Jag har ju erfarenhet av fickpingis iallafall. Så. Nu seglar vi vidare mot nya härliga dagar i solen och tänker lite extra på er där hemma i frysboxen.

Före

Sol. Varmt. Stekigt. Drinkar. Med andra ord. Kung i baren.

Efter

Magsjuk. Feber. Bakfull. Med andra ord. Kung på muggen.

Varaner, snorkling och magsjuka

Legat däckad ett tag nu. Med en hink rom, feber och magsjuka i kroppen så blev det total slagsida igår efter bröllopet. Idag står jag åter och svajar i vinden. Tur det eftersom vi idag varit vid en ö långt ut i havet och snorklat och spanat in enorma varaner. Fantastiskt roligt. Så. Ikväll håller jag tummarna att magen funkar. Och så håller jag ihop benen. Riktigt tajt.

Bröllop

Om bara någon timme så ska våra vänner bli äkta makar. I solnedgången på stranden. Det kommer bli mycket vackert är jag säker på. Sedan blir det middag och fest på stranden. Tyvärr vaknade jag imorse med en härlig turistmage. Så. Till bröllopet tar jag med hink, papper, skyffel och en enorm buttplugg.

Utsikt från rummet

Trött idag. Igår var det strandfest. Med hink och spade. Men i hinken var det inte sand utan sprit. Sen hade jag chiliätartävling mot en engelsman där jag krossade allt motstånd. Så idag kan jag tända eldar med röven. Nu ska vi iväg och snorkla med båt. Och släcka elden där bak. Still burning. /Mr. Dragonfire.

Rosa rummet - phi phi

Rosa. Min favoritfärg!

Phi phi

Vi har knappt hämtat oss från gårdagens besök i patong som bjöd på en särdeles usel "pingismatch" där en fet uttråkad kvinna var kvällens stjärna som sköt både bollar, pilar och halade ut 10 meter självlysande rep ur sitt sköte. Idag tvättar vi ögonen med maekhong och sitter just nu på en överfull båt på väg till phi phi öarna med nödraket, livboj, skepparkrans och stolpiller i hand. Skepp ohoj!

Kvällen

Ikväll bär det av till syndens näste, patong. Kanske blir det en dragqueenshow eller kanske en pingismatch mellan två muffar. Spännande blir det hursomhelst. Sport och öl är ju alltid trevligt ihop.

Vojne vojne

Dagen efter. Nyårsaftonen går inte att beskriva. Mer än att den var helt galen. Vansinnig. Bisarr. Och koooooonstig. Vaknade imorse med nytt personbästa i huvudvärk, stadiumrekord i skörbjugg och sand i skrevet. Nu ligger jag på stranden, nymasserad och mjuk i kroppen som en ballerina, smuttandes på en singha och blickar ut över havet. Sönderbränd som vanligt.