Oväntat besök

Jag ligger i soffan hemma. Slötittar på damfotbollen. Plötsligt glider en katt in i vardagsrummet från den öppna altandörren. Han hoppar upp i soffan. Sätter sig framför mig och glor på teven. Han bara sitter där. Overkligt stilla. Overkligt tyst. Det enda jag hör är rispet från klorna som långsamt gräver sig in och ut i tyget i soffan. Stämningen i rummet känns plötsligt så där otäckt spänd. Jag är stel av skräck. Jag sträcker mig långsamt efter fjärrkontrollen. För att byta till Animal Planet...

Oväntat besök

Så vänder han sig om och spänner ögonen i mig. Säger plötsligt med ett dovt morrande och allvarlig blick. Om du byter kanal så klöser jag ögonen ur dig. Hör du det! Så tittade vi färdigt på matchen tillsammans. Sen gick han hem. Efter sig lämnade han två tomma burkar folköl, en halvt uppäten mus och en uppstött hårboll i mitt vattenglas.

Urladdning

Jag och några vänner skulle ha sprungit Coopers test igår. Men vi kände oss lite hängiga så vi sköt det till nästa vecka. Så jag gick och tränade idag. Skulle ta det lite piano. Känna mig lite för. Så. Jag hoppade upp på löpbandet. Rattade upp farten. Började springa. Och som jag sprang. Vi snackar Forrest Gump med en uranstav i röven. Vi snackar Sune Mangs fylld med helium i kraftig medvind. Vi snackar nytt PB på 4 km. Strax över 16 minuter. Och så kunde jag såklart inte låta bli att kika hur långt jag hunnit på 12 minuter (Coopertest). 2950 meter. Härligt. Så av bara farten fortsatte jag en kilometer till, slog nytt PB, klev av, styrketränade, duschade och gick och köpte ett paket cigg.

Unikt - Första bilden på Chevy!

Sitter och bläddrar i min almanacka. Den som är gjord av papper och som man sällan bläddrar i. Slår upp sidan med torsdagen 3 september. Det är Chevys beräknade ankomstdatum. Jag har gjort en anteckning där för länge sedan. En karbonkopia av det lilla livet. Så här kommer han att se ut när han kommer ut 3 september. Med tydliga tecken som kan tydas så här. Stora öron - en bra lyssnare. Dominanta framtänder - härlig aptit. Lite hår på huvudet - en tänkare. Och en enorm xxx - en alfahanne eller blivande pornstar.

Snart är det jul

Sitter och funderar på julen. Ja, det kanske är märkligt så här i augusti. Men rätt var det är så står vi ju där med glöggmustasch, övertrasserat konto och en skinkpinne i handen. Och det är ju härligt på alla sätt och vis. Julen är ändå en ljusglimt i den mörka vintern. En fin tradition helt enkelt. Vilket får mig att osökt komma in på min egna lilla tradition. Varje december när det är att dags att hänga upp julbelysningen utomhus, så startar jag morgonen med att titta på "Ett päron till farsa firar jul" med Chevy Chase. För att insupa inspiration och äkta julglädje. Men varje år sitter jag där själv och glor. Min fru gör allt annat än att hålla mig sällskap. Hon håller sig på säkert avstånd från mina skrattsalvor som ekar genom vardagsrummet. Hon suckar för sig och säger, åååh du har ju sett den där filmen hundra gånger. Så lägger hon huvudet på sned och tittar uppgivet på mig. Men. I år kommer jag inte sitta själv. I år kommer jag att ha sällskap av Lilleman. Tillsammans kommer vi sitta i soffan och titta på Chevy. Så skrattar vi hysteriskt. Så tittar vi på mamma/fru. Så skrattar vi ännu mer hysteriskt. Så där nästan lite tillgjort. Överdrivet. På ett riktigt jobbigt sätt. Jag tror det här kommer bli den bästa julen någonsin.

Låtsasjobbarminer del VII

Idag jobbar jag med armpuffar. Jag har låtit fylla dom med helium. Så nu svävar armarna ovan mitt tangentbord. Dessutom har jag min bordsfläkt igång som får armarna att fladdra i vinden så det ser exakt ut som att jag arbetar frenetiskt. Som att jag skriver någonting väldigt viktigt. De skönt bländande oranga puffarna drar även till sig all uppmärksamhet från resten av min kropp, vilket gör att jag kan sova helt ostört. Skickligt? Sjukt skickligt säger jag.

Det är inte alls dags

Framför mig skimrar skärmen. Den känns suddig. Jag fastnar med blicken på en pixel långt ut till höger på skärmen. Ögonen känns grusiga. I min ena hand håller jag dagens fjärde kopp svarta kaffe. Sippar försiktigt på den medan jag befinner mig i ett zombieliknande läge. Jag tittar slött ner på mobilen som ligger bredvid. Plötsligt ringer den. "HEM" står det i displayen. Det är min fru som ringer och kanske kommer hon att vråla ut i telefonen; det är daaaaaaaaaaaaaaaaags!!! Handen som jag håller kaffet med blir först plötsligt krampaktigt stel men som sedan följs av en plötslig panikrörelse. Jag kastar det sista av kaffet i ansiktet på mig själv. Smärtan av kokhett kaffe rakt i ögonen får mig att skaka av mig zombieläget och genast kvickna till. Men. Det är inte alls dags. Hon vill bara kolla läget och småprata lite. Jag pratar med henne några minuter medan jag sprutar kylspray i ögonen och baddar min brända hud med blöta postitlappar. Jag avslutar samtalet och återgår med min suddiga blick och fäster den igen vid skärmen och vid samma pixel långt ut till höger. Sen reser jag mig och hämtar en ny kopp kaffe. Sätter mig igen. Tittar på telefonen. Tittar på den svarta nästan döda displayen. Som att den när som helst kan vakna till liv igen och displayen lyser upp och bländar hela kontoret med ett nästan gudomligt sken så jag åter igen kastas ur min grumliga tillvaro. "Riiiiiing....!" Jag vräker det brännheta kaffet ner i kalsongerna för att spara lite av synen till förlossningen och far upp i stolen och vrålar det är daaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaags!!! Men. Det är inte alls dags. Det var bara en kollega som ringde för att prata lite jobb. Så jag sätter mig igen. Släcker elden mellan mina ben med gammal tippex. Sen reser jag mig och hämtar en ny kopp kaffe. Sätter mig igen. Tittar på telefonen...

Namnet

Vi har satt upp förslag på namn på kylskåpet till vår kommande son. Fem namn var har vi valt och satt upp. Ibland stannar jag till framför kylen. Tittar på namnen. Känner lite på dom. Mumlar dom för mig själv. Sen går jag vidare. Låter namnen mogna där på dörren. Tycker några av dom börjar kännas ganska bra.
Men. Häromdagen testade min fru namnen för vår son. Rabblade dom ett och ett högt inför honom. För att se om det skulle bli någon reaktion där inne i magen. Så att när hon kom till det säg kanske sjunde namnförslaget plötsligt skulle få en rejäl spark i magen. Som en kraftfull markering att det här namnet gillade han minsann. Resten kan ni kasta i papperskorgen! Men. Det blev ingen reaktion. Ingen alls. Inte ens en liten puff att det här namnet var väl ändå hyfsat. Inte bra, men ok. Det var tyst. Så där pinsamt tyst när man sagt något riktigt urbota dumt inför någon och den personen svarar med en total tystnad och tittar åt ett annat håll och sen låtsas att han inte känner en. Så tyst var det. Kanske vände han sig om därinne ytterst försiktigt. Och tittade åt ett annat håll.

Afterwork

Känner jag inte doften av en AW ikväll? Tyvärr hör jag även skramlet av spelande romer med cymbaler, näsflöjter och mungigor som redan nu håller på att sätta upp en jätteorkester utanför min pannlob.
Det var länge sen. Kul att se er igen!

On the road again

Idag åker jag bil igen. Det är en härlig känsla. Borta är tågets trånga varma vederstyggliga utrymme. Vägen ligger tom och öppen framför mig. Jag rattar runt på radion. Trallar med. Visslar glatt. Ensam i kupén. Med musiken som kramar mina öron. Så är allt som vanligt igen.

On the road again

Så plötsligt. Stopp. Kö. Vad i hela... Och som dom kör, dårarna. Blinda är dom, med ena armen bakbunden och ena foten i munnen. Jag viftar och svär. Flashar med helljuset och hänger på tutan på en galning som vinglar mellan filerna samtidigt som dåren blinkar åt vänster, sedan höger, och sedan vänster, och sedan höger men svänger ut vänster. Idioooot... vrålar jag i kupén och dränker musiken med mina egna svordomar. Så lugnar jag ner mig. Såja. Nu är det bra. Det är inte värt att hetsa upp sig. Så höjer jag musiken på radion. Trallar med. Visslar glatt. Så plötsligt svänger en ny dåre ut rakt framför mig utan att se sig för eller blinka. Så dränker jag musiken än en gång med svordomar och ljudet av bilhornet. Så är allt som vanligt igen.

Svennepaj

Frun har gått och lagt sig för länge sen. Jag ska laga mat. Jag börjar med en västerbottenpaj med kantareller. Så här fin blev den. Så dricker jag lite vin också. Det inspirerar mig. Nästan så jag skenar i köket. Men man får inte dricka för mycket. Då kan man tappa omdömet alldeles. Nu ska jag provsmaka matlagningsvinet som jag ska ha i nästa rätt. Bara som en kvalitetskontroll liksom. Det är viktigt. Så det blir rätt. Att allt smakar fint. Jepp. Vinet smakar fint. Eller? Jaha. Vi tar en sväng till. Så det smakar fint. Det är viktigt.

-- Post From My iPhone

Gurkorna

Som ett litet pausnummer plockar jag ner de sista av mina gurkor i trädgården för att lägga in. Gör en finfin lag av salt, socker och krondill. Det luktar sommar. Ah!, säger jag högt. Härligt! Så tar jag lite vin till. Och vips så är den känslan borta. Bedövad liksom.

Post From My iPhone

Italienskt långkok

Ja vad tusan, jag kör väl igång en toscansk köttgryta också. Den ska puttra i minst 2-3 timmar. Den doftar ljuvligt. Jag köpte extra fina tomater från Sicilien bara för smakens skull. Så tar jag en klunk vin och så provsmakar jag grytan. Hummar för mig själv. Smackar. Tar en klunk till och skvätter ner lite av vinet i grytan. Det börjar bli sent. Men när det gäller italienska långkok får man inte stressa. Mycket tålamod och kärlek. Precis som med kvinnor.

Post From My iPhone

Vicka brööön!..

Jag avslutar kvällen med bakningen. Ett härligt luftigt bonbröd med en skvätt olivolja och havssalt på. Efter 3 timmars jäsning och en omgång i varmluftsugnen blev det så här fint. Det är inte alltid lämpligt att säga det, men vicka jäkla fina brön! Jaha. Nu är vinet slut. Kanske lika bra det. Imorgon tänker jag äta upp allt. Det var väl allt för ikväll. Just det.

-- Post From My iPhone

Nertränad

Då och då känns det motigt att träna. Så där riktigt tungt. Idag kämpade jag mig genom ett mardrömspass. Redan på uppvärmningen blev jag trött. På riktigt. Trött. Av att gå snabbt i fem minuter. Herregud.
Så. Tänk er Sune Mangs på ett löparband. Men med 20 kilo makadam i kalsingarna. Och med skosnörena ihopknutna med varandra. Sen skulle jag börja springa. Eller stappla fram snarare. Nu som Sune Mangs med två brutna ben, trasigt bäcken och två vänsterskor. Herregud.
Sen skulle jag börja styrketräna. Tänk er Professor Kalkyl med skörbjugg, laktosintolerans och med en två veckor gammal turistmage. Fick krampkänning och mjölksyra bara av att höja volymen på stereon. Herregud.
I helgen blir det vila. Tänk er Benny Hill i horisantalläge insmord i ljummen keso, med ett helgrillat lamm i ena näven och en tunna vin i den andra. Där har ni mig. Herregud.

Fångad av en stormvind

Det är tydligen så att luftkonditioneringen inte funkar så bra på mitt nya våningsplan. Det är varmt. Olidligt varmt. Jag skulle vilja klä av mig naken. Men. Jag har ju en bordsfläkt att dra igång. Min alldeles egna fläkt. Medan kollegorna sitter nakna med tropikhjälm och svettas så sitter jag nu och myser med en sval västanvind bakom mig. Med håret så där läckert svallande i vinden. Så plötsligt tar jag fram en mikrofon. Ställer mig på skrivbordet och brister ut i sång. Tonerna av Fångad av en stormvind sköljer över avdelningen medan mitt hår svallar och yr i vinden. Papper far runt. Skrivbord välter. Folk blåser iväg. Så sätter jag mig ner. Drar ner fläkten en aning. Folk kravlar tillbaka till sina skrivbord. Samlar ihop sina bortblåsta papper. Stirrar på mig. Stirrar på min fläkt. Och på mitt hår. Mitt svallande hår.

Nummer 13

Jag har bytt plats på jobbet. En ny avdelning har bildats där jag ska arbeta. Jag är mycket nöjd med min nya plats. Fönsterplats och fortsatt utsikt över det vackra slakthusområdet. Härligt. Känns tryggt.
Det känns konstigt, förutom att lämna mina gamla underbara kollegor, är att jag nu för första gången på sex år inte har någon bredvid mig. Jag har min kollega en bit framför mig men förutom det är det alldeles tomt. Vem ska jag nu chittchatta med om dagarna? Kanske blir det så att jag sitter och pratar för mig själv som en äldre lätt förvirrad herre. Kanske blir det så att jag hittar på en egen låtsaskollega bredvid mig? Som jag sitter och skojar och skrattar högt med. Medan de nya kollegorna tittar snett på mig och undrar vad det är för psyko som sitter i hörnan och pratar högt för sig själv.
Sa jag att det här min 13:e plats på kontoret? Jag är lite nervös. Nummer 13 kan aldrig vara bra. Jag sitter nervöst och tittar mig omkring. Framförallt tittar jag ut genom fönstret som att det när som helst kan komma en Airbus 330 med rusande motorer med en galen taliban bakom spakarna och krascha rakt in genom mitt fönster på plan sju så min yuccapalm, pingisrack och bordsfläkt far all världens väg. Det skulle vara osis det. Plats nummer 13. Just det.

Rundvandringen

Min fru frågade mig igår vad det första jag skulle göra nära vi kommer hem från BB. Ta en whiskey om allt gått bra, svarade jag. Hon suckade och tittade på mig. Nej, vi ska ha en rundvandring hemma med Chevy såklart. Och det var ju en alldeles utmärkt idé tyckte jag. Det är klart vi måste visa Chevy hans nya hem. Han måste ju få godkänna det. Vi ska bära runt honom och visa rum för rum.

Vi börjar såklart med hallen. Här ska du kissa i pappas skor när vi har bråttom till dagis säger jag. Vi tittar på Chevy som ler och ger tummen upp.

Efter det visar vi honom gäst- och arbetsrummet som ligger precis innanför hallen. Här ska pappa sova när han varit ute på krogen och kommer hem och luktar som jultomten. Vi tittar på Chevy som ler och ger tummen upp.

Sen går vi in i vardagsrummet. Här i soffan ska vi alla ligga och mumsa chips och sträckkolla på Chevy Chase´s alla filmer tills ögonen blöder eller tills du plötsligt bajsar på mammas nya kuddar. Vi tittar på Chevy som ler och ger tummen upp.

Vi går raskt vidare ut till matsalen. Varje lördag serveras det här i detta rum italienska middagar, min son. Du kommer att älska mat. Vi äter länge och mycket. Tills du plötsligt kaskadkräks över pappas finfina Osso bucu som puttrat i timmar. Vi tittar på Chevy som ler och ger tummen upp.

Vi tar ett skutt in i köket. Här kommer pappa stå i timmar varje lördag och laga mat och dricka rödvin. Jag lär dig gärna matlagningens konster och visar dig hur man gör riktig italiensk pasta, pappas favoritbruschetta med sardeller, och hur en god grappa ska smaka tills du plötsligt somnar i besticklådan hårt kramandes en stavmixer. Vi tittar på Chevy som ler och ger tummen upp.

Vi går in i det mindre av badrummen. Här kan vi alla duscha och ta en skön bastu efter en långpromenad. Pappa kanske tar en kall pilsner också. Så sitter vi tysta och njuter av värmen tills du välter vattenhinken över aggregatet och vi springer ut i panik alldeles nakna och kyler oss i snön medan grannarna blundar och önskar att dom bodde någon annanstans. Vi tittar på Chevy som ler och ger tummen upp.

Så går vi in i Chevys blivande sovrum. En dag ska allt detta bli ditt, min son. Allt du ser här kommer du att få härska över. Men innan din tid kommer så måste mamma och pappa kasta ut allt skräp och helrenovera eländet. Sen kommer du att trivas här inne som fisken i vattnet, tills du blir mörkrädd och springer in i vårt sovrum och studsar upp i vår säng och vrålar att allt är mitt fel eftersom jag tvingat dig att titta på Evil Dead II för sjunde gången i rad. Vi tittar på Chevy som ler och ger tummen upp.

Vi går vidare till nästa sovrum. Här inne sover mamma och pappa. Kalla vinterdagar tänder vi upp i braskaminen bredvid sängen. Vi ligger hela familjen i sängen och njuter av brasvärmen och varandra tills du släpper av en riktig rökare och vi springer ut i panik alldeles nakna och andas ute i snön medan grannarna blundar och önskar att dom bodde någon annanstans. Vi tittar på Chevy som ler och ger tummen upp.

Vi går in i det stora badrummet. Här kommer vi att tvätta dina kläder, bada dig och byta tusentals blöjor på dig tills du blir tillräckligt stor och bajsar i grannens trädgård. Vi tittar på Chevy som ler och ger tummen upp.

Vi öppnar bakdörren och går ut till utomhuspoolen. Här ska vi bada, min son. Men bara om det är minst 26 grader varmt eller tills du har kissat tillräckligt många gånger i vattnet så att det blir så där alldeles kissljummet som pappa gillar. Vi tittar på Chevy som ler och ger tummen upp.

Vi knatar runt knuten tills vi når trädgården, gräsmattan och altanen. Här ska vi grilla, min son. Jag kommer lära dig grillens alla hemligheter, den perfekta glöden och den godaste marinaden. Här på altanen ska vi sitta ljumna sommarkvällar och äta, dricka och trivas tills du välter grillen över gräsmattan som börjar brinna och vi tar av oss alla kläder som vi försöker släcka elden med men vi får panik och springer ut på gatan alldeles nakna medan grannarna blundar och önskar att dom bodde någon annanstans. Vi tittar på Chevy som ler och ger tummen upp.

Rundvandringen är över och jag sätter mig och häller upp en liten whiskey. Jag vill vila någon minut. Plötsligt känner jag en doft. En doft av sött bajs. Jag tittar på min fru. Hon sover redan. Doften kommer inte från henne. Jag hör ett litet gnyende från vaggan bredvid mig. Jag tittar på Chevy som ler och ger tummen ner.

Glasspaus

Mina kollegor och jag tar en glasspaus. Jag köper ingen glass eftersom jag tränar och tänker på vikten. I stället får jag ett 10 kronors mynt av min snälla kollega för att köpa en leksak i en sån där skojsig automat, "Jättestora klibbiga djur" står det på den och ut kommer en plastkula som jag sliter upp och plockar fram en jättestor klibbig ödla som luktar väldigt fränt och konstigt. Alla vill känna och hålla i den. Dom klappar den försiktigt som att den vore levande. Men det är den ju inte. Den är ju gjord av gummi och i Asien.

Nu har jag svårt att koncentrera mig på jobbet. Jag sitter och stirrar på min klibbiga ödla som hänger fastsmetad på min skärm. Den skakar till ibland. Som att den vore levande. Men det är den ju inte. Den är ju gjord av gummi och i Asien. Kanske av barn. Klibbiga barn.

Paus

Jag tar en paus och lyssnar på sjörapporten. Tänder upp pipan. Långe Jan sydsydost 14 meter per sekund. Drar fingrarna genom skepparkransen. Norra Kvarken ostlig 2 meter per sekund. Skruvar korken av romflaskan. Möja västerfjärd frisk från sydväst. Lägger upp benen på skrivbordet. Tar en rejäl sup. Klipper till papegojhelvetet på axeln så fjädrarna ryker all världens väg. Tar en rejäl sup. Rättar till ögonlappen. Svenska högarna styv kuling. Skrockar för mig själv. Styv kuling jo jag tackar jag. Tar en sup till. In i dimman. Pausen är över. Tillbaka till arbetet.

Chevy

Det börjar närma sig. Chevys ankomst. Egentligen kan han komma när som helst. Troligen först om några veckor. Men som sagt egentligen när som helst. Jag ställer i dag stora visaren på "Redo!" och lilla visaren på "Kasta oss i bilen och kör till Sjukhuset!".

Så. Vi ska förbereda Väskan i veckan. Väskan som alla har med sig till BB. Full med prylar jag, min fru och vår kommande son kan behöva. Men främst min fru. Hon har en lista. En lång lista. Så Väskan kommer nog att bli Kofferten istället. Sedan vill hon ha mat med sig. Jag har föreslagit klotgrill och färska italienska kryddkorvar som är alldeles fantastiska att grilla.

Så. Från och med i dag är jag alltså redo. Mentalt förbered på att allt kan hända. Mobilen alltid på. Alltid med. Överallt. Beredd att kasta mig i bilen... som min fru kör... Just det, jag har ju ingen bil...beredd att kasta mig i en taxi eller så kapar jag helt enkelt en bil. Springer ut i gatan och viftar med handen och vrålar Polisärende! Sliter upp dörren och kastar ut föraren och säger; ledsen men jag behöver din bil, polisärende förstår ni, och viftar snabbt med ett icakort som att det vore en polisbricka. Gasar iväg till Sjukhuset och rusar in på BB. Letar upp rummet där min fru ligger och väntar på mig. Kastar mig in och kysser henne på kinden och säger; Nu kör vi! Snabbt som attan sätter jag upp klotgrillen och med lagom mycket kol får jag till en sån där alldeles förträfflig glöd och lägger försiktigt upp de åtta korvarna. Kan ni tänka er något bättre. Att det första man får känna som nyfödd är doften av sin mamma. Sedan sin pappa. Och till sist doften av italienska korvar som är så där alldeles förträffligt bra grillade.