Helgen

I helgen tvingar vi fram våren. Fram kommer golfklubbor och grill. Först åker jag och Jonas till slaktarn för att kunna lägga döda djurdelar på glödbädden. Sedan en runda golf i snömodden vilket nästan är ett måste för att jobba upp en hiskelig aptit för den stundande köttorgien. Så. I morgon tar vi fram maghjul, haklapp, köttyxa och mordisk blick.

På måndag börjar allvaret igen. Ny friskvårdstävling på avdelningen. Den här gången ska jag satsa på intervallträning och målet, förutom att vinna mot andra laget förstås, är att nå "Utmärkt" kondition i Coopers test - att springa 2850 meter under 12 minuter. Så på med alvfötter och strömlinjeformad kropp.
I helgen ska jag försöka nå mitt pågående mål också - att klara 50 armhävningar i rad. Jag är nu uppe i 46. Fyra till och saken är biff. Så. Det är härligt med utmaningar. Nästa är att äta lunch idag i globen utan att gnälla. Omöjligt? Antagligen.

Skenar

Musiken skvalar i mina öron. Iron Maiden öser på. Jag höjer volymen. Biter nacken av en liten fågel. Kastar ut kollegans skrivbord genom fönstret. Super mig full. Samtidigt arbetar jag för fullt. Tempot är enormt. Trycket är på max. Jag mailar, skapar, formger, skriver, lyssnar, pratar, dricker och surfar 20 sajter samtidigt. Plötsligt händer det. Jag skenar.

Live After Death

Jag har ju ett kreativt arbete. Vissa dagar känns det jäkligt bra. Medvind och solen i ryggen. Då försöker jag elda på mig än mer. Som att lyssna på Iron Maiden. För bövelen, finns det ingen nödbroms? Jag tror jag skenar.

Låtsasjobbsmöten

Sitter i möten större delen av dagen. Det betyder att jag inte behöver låtsasjobba alls idag. Utan jag kan bara sitta där och nicka då och då. Se allvarlig ut. Humma lite. Nicka lite. Se fokuserad ut. Blundar. Som att jag tar sats för att säga något väldigt viktigt. I själva verket sover jag. Skickligt? Sjukt skickligt säger jag.

Kreativiteten

Jag har ju ett kreativt arbete. Vissa dagar känns det lite motigt. Lite tungt. Då försöker jag bryta av med att göra något annat. Som att rita streckgubbar.

PPT

Jag har jobbat i Powerpoint idag. Jag avskyr det. Mina fingrar är befläckade. Jag vill tvaga mig. Varje tangenttryck är som att en syl slås in i min själ. Jag sitter och ryser av obehag. Vrider mig av och an i stolen. Ögonen svider. Jag är färdig med min lilla presentation nu. Denna sjuka vidriga avkomma till presentation. Ett djävulens påfund. En svikt rakt ner i avgrunden. Ett verk värre än Satans verserna. Jag måste nog ta en paus nu. Javisst. Det behöver jag. Det är jag värd. Måste komma bort. Från detta verktyg från helvetet. Förlåt mig Herre. Ty jag har syndat.

Snicksnack

Det är ett jäkla tjat om kungen, drottningen, prinsessan och prinskorven idag. Men vi vet ju att det bara finns en kung. Det är ju Chevy. Kung Chevy. Just det.

Fettisdagen

Eftersom det är tjockisdagen idag så skiter jag i att träna och äter semlor istället. Dessutom parkerade jag i garaget i morse så att jag inte ens behövde gå mina vanliga 1600 meter till och från bilen. Är det tjockisdag så är det. Just det.

Måndag

Här var det måndag. Redan vid frukosten var jag som en drogad 4-årig zombie med vänsterarmen där högerarmen ska sitta. Välte ut juicen. Kastade tidningar vilt omkring mig i frustration. Muttrade och surade. Trött och ont i ryggen. Hela vägen till jobbet i bilen satt jag som en sur gammal galen gubbe och hytte med näven åt alla trafikanter. Svor åt de bedrövliga radiostationerna som skvalade ut skit. I dag är det måndag. Och jag är kinkig. Ja. Jag tror till och med att jag skiter i att träna. Så jävligt mycket måndag är det. Om jag hade en klubba och om jag hade en spade. Då hade jag slagit den här dagen i huvudet och grävt ner den. Så. Nu ska jag leta reda på min burk med sockerpiller. Överdosera. Dra på ett låtsasleende. Sen ställer jag stora visaren på "Lyckopiller" och lilla på "Lobotomerad" och hoppas att dagen snabbt tar slut.

Livet i skålen

Det är fredag i min lilla fiskskål. Idag har jag bara simmat runt runt. Utan mål. Utan några större ambitioner. Ibland har jag simmat upp till ytan. Tittat upp. Dykt ner igen. Gömt mig nere på botten. Jag har tryckt mina fiskögon mot glaset för se vad som händer på andra sidan. För det mesta är det suddigt. Sen igår är allt plötsligt glasklart. Jag simmar vidare. Med ett stort lugn. Runt runt. Med ett stort leende på läpparna.

Ögongodis

Sa jag att jag såg Chevy idag?

Gruvan

Jag tar på mig hjälmen. Kliver in i den rangliga hissen. Det är mörkt. Det är kallt. Jag pressar mitt pekfinger mot den skitiga knappen. Knappen med ett stort B. Med ett ryck börjar hissen att röra sig neråt. Det knirrar och gnisslar. Det är länge sedan jag åkte ända längst ner. B som i den absoluta Botten. Så långt ner man kan komma. Med mig har jag både hacka och spade.

Jag vet inte när jag kommer upp igen. Bara att jag måste fokusera på uppgiften. Den måste slutföras. Jag har bara ett par dagar på mig. Så snart jag lämnat hissen längst ner på botten åker den genast upp igen. Den kommer inte tillbaka förrän jag är färdig med uppgiften. Jag vet ungefär vad jag ska göra och varför. Bara inte riktigt hur. Där nere i mörkret måste jag dessutom finna inspiration. Med ett plötsligt brak är jag nere. Jag kliver ur. Hissen lämnar mig omedelbart. Jag är alldeles ensam i mörkret. Det är tyst.

Jag tar några försiktiga steg framåt och famlar fram i mörkret. För ett ögonblick tror jag att valt rätt väg. Att jag är något på spåret. Att jag anar ett svagt ljus längre fram. Känner mig varm inombords. Det är dit jag ska. När jag närmar mig ljuset kan jag ana en skärm. Under den avtecknas ett tangentbord från det vaga skenet. En stol är framdragen. Jag sätter mig. Låter fingrarna dansa över tangenterna. Det är som att de spelar en melodi och musiken spelas upp framför mig på skärmen. Jag vet att det är fel. Jag har viktigare saker att göra. Jag borde fortsätta längre in i gruvan. Jag struntar i det.

Fingrarna skenar över tangentbordet. Jag lägger upp fötterna på bordet. Öppnar den lilla minibaren som står dold i mörkret. Ljuset bländar mig när jag öppnar den lilla luckan och häller upp en dry martini. En isbit. Plopp! En glödande kuban närmar sig plötsligt mina läppar. Ett djupt bloss får glöden att bli ilsket rött. Jag tittar ner på skärmen. Mina fingrar har paus. Dom röker och dricker nu. Jobbet får vänta helt enkelt.

Plötsligt. Bakom mig. Snett ovan närmar sig ett mörkt moln. Jag ryser i kroppen. Mina fingrar släpper taget om både drink och cigarr. Jag reser mig. Greppar hackan. Rättar till hjälmen. Sen skrider jag till verket. Jag höjer hackan högt ovan huvudet. Jag blundar. Biter ihop. Spänner musklerna. Så börjar jag att jobba.

EMD

No shit.

Seger!

Ja, så vann vårt lag till slut friskvårdstävlingen på avdelningen. Med slutställningen 157-156. Minsta möjliga marginal alltså. Vilket gör segern ännu större. Den 2/3 drar vi igång en ny tävling. Samma lag. Samma förutsättningar. Samma gamla löpband. Samma gamla vikter. Samma gamla proteinpulver. Med samma gamla kropp.

Måndag

För att vara måndag så är det riktigt bra. En bra jäkla måndag. Helt enkelt. Jag var som en japansk småbil på träningen idag med startkablarna kopplade till Barsebäck. Varvade nog en 30000 varv. Låg på rött hela tiden. Efter tre kilometer kastade jag i 4:an och vevade ner rutan och moonade snubben på löpbandet bredvid allt medan jag försvann i horisonten med mina små snabba japanska sulor. Efter racet kastade jag mig på backen och gjorde 40 reptilsnabba armhävningar medan jag i vänster hand höll upp manualen till min nya klockradio. Sedan vände jag på steken och pushade 100 stenhårda situps med Sune Mangs kalsonger dragna över huvudet.
En bra jäkla måndag. Helt enkelt.

Och är inte Chevy ett fantastiskt namn?

Datorjävel

Jaha. Det var det det. Ännu en pryl på teknikkyrkogården. Så. Ingen dator. Inget internet. Vad ska jag göra nu då? Läsa en bok? Dammsuga? Måla bilen? Köpa en guldhamster? Lära mig dreja? Fan. Jag vill suuuurfaaa! Baaaaajsdatoooor...!! Spela mastermind?.. Någon?.. Hallå?..

Helgen

Då var det fredag igen. En helg bokad med familjerna. Det vankas god italiensk mat i dagarna två. Ikväll gör jag hemgjord pasta med tigerräkor, musslor och bläckfisk med chili och vitlök. Mamsen kommer över med en riktigt fin flarra Amarone och en parmesan under armen. I morgon lutar det åt lamm med rosmarin och vitlök och kanske svänger jag ihop en pasta till förrätt också. Vi får se vad kocken känner för. Hur som helst kommer det att bli ett sjuhelsikes ätandes. Vilket i sin tur måste betyda ett sjuhelsikes tränandes. Vilket är bra för tävlingen på jobbet. Nu är det slutspurt och jag tänker samla fullpott de sista dagarna.
Så. Ikväll tar jag fram maghjul, stretchbrallor, hakklapp och vintunna. Här ska ätas!

Torsdagsträning

Jag känner verkligen inte för att träna idag. Men jag måste. För tävlingens skull. Men jag kan komma på mängder av anledningar till att inte träna idag. Jag är närsynt och hittar inte till gymmet. Jag är hjulbent och saknar handbroms och kan bara rulla baklänges. Jag är för trött och somnar i hissen på väg upp. Jag är för hungrig och äter upp mina träningskläder. Jag är för tjock och fastnar i stolen. Jag har glömt mina hålfotsinlägg hemma och äter mumsmums istället. Jag baddar mig med äggvita och rullar mig i ströbröd och steker mig på medelvärme. Jag upptäcker att jag egentligen bara är min egen skugga och försvinner i mörkret under skrivbordet. Jag är egentligen bara påhittad av mina föräldrar och finns överhuvudtaget inte. Men då skulle jag ju inte ens kunna skriva det här inlägget och... szöb... zzziitt... mmoooob...

hallå?...

hallå?..

...

Lilla patteklappardan

Ja, en härlig onsdag är det. Frun fyller år. Grattis Pullan! Kanske lagar jag lite god mat. Kanske dricker jag lite rött. Jo så får det bli. Pratar vi nödraket också? Jo, jag tackar jag. Och kanske kanske kommer presenten jag köpt med posten idag. I annat fall så har jag de virkade hålfotsinläggen i stl 48 i beredskap. Och så har jag redan gjort mina 37 st armhävningar för dagen. Det närmar sig 50 st. Just det. Och så vann jag som vanligt i fjäderboll. Annars då?

Drömland

Jag hade en konstig dröm i natt. Jag blev biten av en iller i armen. Jag tror det var på en båt. Mannen som visade sig äga illern förklarade övergreppet något förvånad att iller minsann hade ägglossning och var upprörd över detta. Så. Nu kollar jag efter bitmärken och ringer frun och frågar varför hon är arg.

Storbandet

Jag tror att det här rackarns storbandet med spelande romer med cymbaler, mungigor, bastrummor och ukuleler har bokat säsongskort hos mig. Dom spelar för mig varje helg nu för tiden. Det är hemskt. Plågsamt. Jag lider. Och jag är ändå tondöv. Det måste få ett slut.

Fredag

Ja vilken vecka. Tre styrketräningspass. Två löppass. Och en maratonmatch i badminton. Och så gör jag mina armhävningar varje dag utöver allt annan träning. Målet är som sagt att klara 50 st på raken utan vila innan februari är slut. Inte konstigt att jag känner mig lite duktig nu. Där jag står vid mitt lilla skrivbord och dricker proteinpulver så det sprutar ur öronen och skriver veckans kanske sista blogginlägg. Så det är helt utan skam, ånger och synd att jag i morgon byter mina träningsspeedos mot partyhatt, nödraketer och vindunk och går på kalas. Precis som jag gjort de senaste 3 veckorna.

Frisöråbäket

Jag ogillar verkligen att gå till frisören. Främst för att jag är usel på att förklara hur jag vill ha håret klippt. Men även för att jag avskyr att kallprata om vädret eller jobbet. Det blir alltid så stelt, tillgjort och bibliskt tråkigt. Och jag är alltid universalt ointresserad av personen som klipper mig. Klipp mig och var tyst. Strunta i vad jag gör för jag struntar i vad du gör. Det är min melodi när det gäller frisörbesök.
Sen hamnar jag alltid i någon form av koma eller trans när jag blir klippt. Jag blir helt enkelt trött. Jättetrött. Jag känner mig som en drogad mupp i stolen och sluddrar fram svaren på de ointressanta frågorna. Men. Nu har jag gått till samma frisör de senaste gångerna. Och jag gillar henne verkligen. Hon säger inte ett knyst. Hon är vänlig och frågar hur jag vill ha håret klippt förstås. Jag förklarar kort. Så nickar hon och hummar. Så hummar jag tillbaka med en nick och sen skrider hon till verket. Inte ett ord yttras under själva klippningen. Allt medan jag sitter och försvinner in i de lobotomerades förlovade land. Med halvöppen mun. Den döda blicken. Och den sedvanliga salivsträngen dinglandes i mungipan. Det är så jag vill ha det. Just det. Är det inte tråkigt väder ute förresten?

Dagens lunch

Mmmmmm. Tror jag hoppar firren idag faktiskt. Man undrar ju hur den bragts om livet. Eller hur den är tillagad. Eller hur den levde sitt liv. Man har ju ingen aning om hur många som klivit på där. Det lilla kåta fanskapet.

Nya tider

Sötebrödsdagarna är över. Jag kastar mig inte längre ur sängen på morgonen som en pensionär hög på crack med ett vansinnigt sug efter sudoko. Nu är det precis som vanligt. Det är stora visaren på "Zombie" och lilla på "Kinkig". Jag hasar mig ur sänghalmen tack vare en enorm kraftansträngning samtidigt som jag gnyr och gnäller för mig själv. Jag ställer mig upp. Står och svajjar ett tag bredvid sängen. Med tom och trött blick försöker jag urskilja mina kläder från fruns. Det sista jag vill är att komma till jobbet i strumpbyxor, kjol och en liten rosa topp. Som tur är skakar en espresso liv i mig och strax efter snubblar jag ut till bilen. Förhoppningsvis klädd i mina egna kläder kopplar jag på radio, stjärtvärme och ett gravt tunnelseende.

Kran-armen

Vaknade plötsligt i natt i en obekväm ställning som gjorde att hela kroppen värkte. Dessutom med en salivsträng som runnit ut i en liten sjö på kudden. Som tur är har jag två kuddar. Med ett ryck snurrar jag runt så jag ligger på rygg. Med min vänstra arm försöker jag sno åt mig den nerdreglade kudden och för att sedan rycka åt mig den torra. Men tydligen har axeln somnat medan resten av min arm och hand är funktionsduglig. Vilket får till följd att min arm är som en skenande lyftkran. Med uppspärrade Gollumögon i mörkret ser jag fascinerat min arm fara än hit och än dit som en jäkla utomjordisk tentakel. Jag försöker styra min skenande kran-arm och handen mot min blöta kudde. Men armen lyder inte. Med koncentrerad blick och totalt fokus lyckas jag till slut få armen tillräckligt nära kudden och jag lyckas nypa fast örngottet med mina fungerande fingrar. Nu återstår bara att försiktigt dra kudden åt sidan. Men eftersom kran-armen inte lyder min hjärna så blir det hela till ett djävulskt ryck och jag kastar kuddjäveln med full kraft rakt in över sängbordet bredvid så klocka och prylar far all världens väg. Jag tittar förvånat på min kran-arm som långsamt svajar av och an framför mig i mörkret. Nästan som den levde sitt eget liv. Den ser nöjd ut. Där den stirrar på mig i mörkret. Jag försöker somna om. Men jag känner mig hela tiden observerad. Det hela är mycket obehagligt. I natt är det jag som sover med tvångströja.

Måndagsdrömmar

Ljudet av kluckande vatten mot skrovet är bedövande. Nästan sövande. Det är någonting magiskt med att sitta i båten. Med ett spö i handen. Höga förväntningar. Spänningen. Den totala avkopplingen. Fjärran från vardagen.
I fiskeväskan ligger något annat och kluckar i takt med vattnet. Det skulle kunna vara kaffe men är antagligen och oftast en flaska whisky av finare kvalité. Singelmalt ska det vara på sjön. Inget fuldricka. Om man drunknar ska det vara med stil och finess. Man vill inte trilla i sjön och drunkna för att man står och högtryckspissar ut 5 liter fulöl i öskaret. Nej. Det ska komma ut finstrilad singelmalt. Inget annat.
Längst fram i båten sitter Anslagstavlan och filmar som vanligt. Och hoppas att det ska gå åt helvete för 9 av 10. Men jag flinar döden i ansiktet och tänder min fiskepipa som en segergest. 25 tändstickor senare får jag fyr på den. Jag är en usel piprökare. Kanske för att jag bara tränar en gång om året. Eller för att det nästan alltid regnar ner i pipan och tobaken blir blöt och obrukbar. Men jag älskar min fiskepipa. Jag kan sitta i timmar och det händer ingenting. Skrockandes för mig själv säger jag att det är dags för lite röka för då brukar det nappa minsann. Så plötsligt rycker det till i spöhelvetet och jag kastar pipan som jag ägnat en evighet att tända ner i båten så tobaken far ut och blir blöt. Jag svär och mumlar för mig. Tar upp singelmalten ur väskan. Tittar på fisken som ligger död i båten. Tar en rejäl klunk. Förbannar pipan än en gång. Börjar om proceduren. Tändstickorna tar slut. Bannar mig själv och vänder upp och ner på fiskeväskan efter nya elddon. Hittar inget.
Med händerna fulla med krokar och drag börjar det regna. Kraftigt. Tittar ut över sjön som ligger stilla förutom regndropparna som hastigt slår ner och bryter ytan med tusentals ringar som sprider sig. Drar på mig huvan och stänger jackan. Huttrar och muttrar. Jag vet att om 10 minuter bryter solen ut igen. Så är det i norrland. Ena minuten är det regn eller rent av storm. I nästa solsken. Pipan har jag i munnen. Släckt. Blöt. Men det spelar ingen roll. Smaken av tjära gör sig påmind som en kär gammal vän.
Om fem månader sitter jag i min lilla båt igen. Med en flaska singelmalt. En pipa. Lite tobak. Och en eldkastare.