Återkomsten

Äntligen frisk. Har kommit igång med träningen igen efter ett 5 veckors luftburet ebolavirus. 5 veckor av dekadens och ett liv i synd. 5 veckor av dålig sömn och sotlunga. 5 veckor av potatischips och kaviarmackor en tisdagkväll. 5 veckor av grillat är godast. 5 veckor av lådvin och smågodis. Trots det. Så har jag gått ner i vikt. Vilket betyder att jag har en superkropp. Min kropp är ett övermänskligt utomjordiskt fenomen helt enkelt. Som att stoppa en V8-motor i ett FIAT-chassi ungefär. Ful och klen på utsidan men med grym förbränning och hög prestanda på insidan. Så när jag fjäderlätt studsade upp på löpbandet häromdagen var det med gott mod och härlig frenesi. Tyvärr har min kropp på något sätt lyckats lura mig fullständigt. Det var ingen stålman som klev på löpbandet. Det var Sune Mangs i superman-trikåer. Sune Mangs med träknän och skyttegravsfötter. Två vänsterfötter dessutom. Med ihoptejpade ben och motvind. Ja så kan det vara.
Jaha. Ikväll går jag ut på stan som en vanlig indian. Jag ska dricka eldvatten och umgås med vänner. Imorgonbitti möter jag ett gäng andra gamla vänner. De spelande romerna. Det var ett tag sedan. Välkomna!

Helgen i bilder - Söndag

Vi var inbjudna på fika hos en familj i föräldragruppen. Med en massa barn och mammor och pappor. Det var mycket trevligt. Jag satte på Lillstinke mina solbrickor så han skulle göra ett coolt intryck. Så att han kunde ta kommandot direkt och visa vilken cool kille han är. Snäll men cool. Så blev det inte. Istället klöste han lilla Signe i ansiktet så det blev långa röda märken och norpade hennes plastmojäng, och vips så var han på allas shit-list. Sen började alla föräldrar prata om sina bebisars hår. Hur långt och fint det var och så. Så när alla tittade på Lillstinkes fyra fladdriga hårstrån ala Povel Ramel så försökte jag släta över det med att säga att han var nyklippt. Det var ingen som köpte det. Sen gick vi hem och grillade korv igen.

Helgen i bilder - Lördag

Bjöd över några vänner. Alla fick välja sina favoriter bland de olika kryddningarna. Det var svårt. Framförallt att komma ihåg vilken som var vilken efter ett par glas rosé. Men Pelle hade full koll på sin korv som han vårdade som sin egen. Sen sprack den och såg ut som Hindenburg-olyckan. Det var otäckt men korvarna smakade mycket gött.

Helgen i bilder - Fredag

Var ju på körvstoppning i fredags kväll. Satan i gatan vad korv vi gjorde. Åtta lådor fulla med körv blev det. Ungefär 400 körvar satte vi till världen i åtta olika kryddningar. Det var en riktig meatfeast kan man säga. Härligt. Festligt. Och köttigt. På ett grisigt sätt.

Kungen av Körv

I morgon kväll ska jag på korvstoppning. Ska lära mig göra körv helt enkelt. Det ska bli mycket spännande. Körv är ju jäkligt smarrigt. Men det är skillnad på korv och korv. Italienarna vet vad jag pratar om. En färsk salsiccia med smak av tryffel eller rosmarin som läggs på grillen och som gärna äts med en risoni får gomseglet att stå i full blåst. En Dennisvurre med smak av grisfot och glutamat som kokas i 2 minuter och äts med sockrat bröd är inte lika upphetsande.

Mitt första korvupplevelse går hela vägen tillbaka till småskolan. Jag var runt 7-8 år och smal som en pomfritt. I skolbespisningen bjöds det på fläskkorv en dag. Redan då tyckte jag det var bland det bästa som fanns i korvväg. Jag kunde äta hur många korvskivor som helst. Det fanns inget stopp. Jag var Kungen av Korv. Så. Den dagen kände jag att behövde en utmaning. Se om det fanns någon som kunde slå mig i mitt korvätande. Jag utmanade den tjockaste killen i klassen. På den tiden trodde jag att alla tjockisar kunde äta fasansfulla mängder och skulle alltså utgöra en fullgod utmaning. Jag själv var ju tre äpplen hög och försvann fullständigt bakom en lyktstolpe. Jag skulle till utseendet inte utgöra något hot. Jag skulle i andras ögon vara en mumsbit för den här typen av utmaningar. Flugvikt mot tungvikt. Så. Tjockaste Killen i klassen antog min utmaning med ett leende som såg ut att kunna svälja både mig och väldigt många korvar.
Vi ställde oss i matkön med tomma tallrikar och magar. Tävlingen var igång. Mattanten la upp korv efter korv och tittade snett på oss när vi vrålade; fler korvar! Muttrandes la hon upp korvarna som byggde höga köttberg på tallrikarna. Potatismos hoppade vi över. Det var endast korv det gällde. Dricka var tillåtet. Vi satte oss vid ett tomt bord. Mittemot varandra så vi kunde hålla räkning på våra korvar. Sen började ett våldsamt ätandes. Tjockaste Killen i klassen glufsade i sig ett rasande tempo. Jag själv började lite försiktigt. Avvaktande. Redan efter 15 korvar började han se aningen obekväm ut. Jag själv kände mig oövervinnlig. Korvarna slank ner en efter en. När vi närmaste oss 20 korvar såg han grön ut i ansiktet. Hans plågade grin gjorde mig än mer motiverad. Jag kände segerna sötma. Det doftade seger lång väg. När jag gick och backade hos mattanten var slaget över. Han sköt tallriken ifrån sig med ett stön och lutade sig tillbaka, blundade och andades tungt och sa; jag orkar inte mer. Jag kommer inte exakt ihåg hur många korvar jag fick i mig den dagen. Men det var obehagligt många. Jag hade inte bara vunnit. Jag hade krossat Tjockaste Killen i klassen. Förnedrat honom i det han trodde var hans egen paradgren. Jag kanske inte vann så mycket mer i skolan. Var inge vidare på sport och så. Men jag var i allafall Kungen av Körv.

Fisherman

Jag känner mig risig igen. Så jag äter halstabletter. I mängder. Jag har en hel jävla kartong som jag ska sätta i mig. Så läser jag på förpackningen. "En överdriven konsumtion kan ha en laxerande effekt."

Ja. "Kan ha." Så ingen fara på taket alltså. Inga bromsspår i rabatten alltså. Ingen chokladmousse i tygpåsen alltså. Ingen bromsvätska i handsfacket alltså. Ingen rocketlaunch i parken alltså. Bra så. Gott så.

Våren

Äntligen är våren här. Jag kan redan känna doften av grillade djurdelar och doften av upptinat hundbajs. Längtar efter att plocka fram utemöblerna och göra i ordning poolen. Känslan av att stå i solen och känna hettan i ansiktet av glödbädden från grillen när jag står och vänder körvar och biffar som bubblar i marinad. Bredvid står ett glas rött eller en kall öl och pockar. På altanen ligger Överste Senap och kisar med ögonen efter att ha upplevt sitt första halvår i livet i kyla och mörker. Det kommer att bli en chock för den lille. Som att slita ut Gollum ur sin grotthåla och kasta ut honom på playan i Ibiza. Plötsligt är det ljust och varmt. Lättklädda människor som umgås och roar sig i solen. Kanske kommer han att kravla in igen. Söka sig tillbaka till mörkret i sin trygga grotta och suga på en död fisk. Oförmögen att förstå vad som plötsligt hänt omkring honom.

I helgen går jag ut på tomten. Jag ska inspektera våra ägor. Se vad Kung Bore ställt till med under vintern. Jag ska sätta mig på gräsmattan och prata ömt med den. Säga att det ordnar sig. Bara det kommer lite värme. Jag ska klappa lite på lökarna också. I rabatten alltså. Kanske tar jag fram utemöblerna om det är sol. Sopar undan det sista av vintern på uppfarten. Och så tar jag ned julbelysningen. Herregud. Det står fortfarande sex stolta renjävlar på tak och tomt.
Och grillen. Den borde dömas ut. Efter fyra år i tuff tjänst. Rostig. Bucklig. Ärrad av lavaheta glödbäddar. Jag vill krama den och tala till den. Låt mig tacka för lång och trogen tjänst. Du har gjort det du en gång skapades för. Du har gjort det med bravur och stolthet. Du har gjort det i sol, regn och snö utan att slockna. Du har gjort dig förtjänt av den sista vilan. Inga fler körvar eller stekar ska härmed betunga ditt trötta gamla galler. Tack för allt. Sen går jag in och kramar min fru. Säger något snällt. Att hon är vacker och är världens bästa fru och mor. Och att Lokomotivgrillen med skorsten, rökhus och termometer finns att köpa på Jula för specialpris just nu.

Pimpla!

Det var stor fisketävling idag på sjön. Vinnaren skulle kamma hem fyra lök på laxen. Härligt. Samlade familjen på skotern och drog iväg över sjön. Startskottet gick 11.00 och tävlingen skulle vara över ett par timmar senare. Här skulle pimplas! Två timmar senare satt jag fortfarande och glodde ner i ett svart hål i isen utan ett minsta napp. Tävlingen blåstes av och det bjöds på grillade burgare och prisutdelning i solskenet. Vi packade familjen på skotern och åkte hem.
Sen tog jag skotern till grannstugan och hälsade på de lokala infödingarna, ett gäng riktiga gamla fiskegubbar, och så satt vi och berättade fiskestorys från förra sommaren och hela vägen tillbaka till 70-talet. Så bjöd de på eldvatten och historierna blev fler och fiskarna större. Efter ett tag klev den lokala byfånen in genom dörren och satte sig och pratade sluddrigt och obegripligt trots att han var nykter. Han fick bara en folköl. Det var lika bra det med tanke på hur konstigt han pratade. Så berättade byfånen om sin syster som gick genom isen och låg en timme i det iskalla vattnet men klarade sig tack vare att hon var så vansinnigt tjock. Så pimplade vi vidare och så blev det tyst en lång stund men så är det i Norrland. Jag försökte prata lite väder men det var ingen som nappade utan alla satt tyst och tittade i sitt lilla glas som om det vore den sista supen de skulle dricka i sina liv. "Jaaaså!!!..." vrålade någon plötsligt högt och ljudligt och så började vi om med fiskehistorierna från början. Sen vinglade jag hem.

-- Post From My iPhone