Träning

Efter fyra dagars träningsuppehåll på grund av trötthet så är jag på banan igen efter ett riktigt bra pass på lunchen idag. Nu börjar det dessutom dra ihop sig till slutspurt i vår tävling på jobbet. Vi leder. Knappt. Så nu blir det hårdträning igen tills segern är bärgad. Det kommer att behövas. Igår kväll åt jag tio mackor. Plus middag. Skengravid? Inte alls. Ikväll tar jag på mig min frus eatingpants.

Genomgången

"Det här är den farliga änden..." säger instruktören och pekar på mynningen.

Vi andra hummar och nickar försiktigt. Det är viktigt att inte reta eller ifrågasätta en man som bär fyra revolvrar samtidigt under jackan. Dessutom världens kraftigaste revolvrar.

Jag är stum av förvåning där jag står och lyssnar i snömodden. Ni vet. Lite som när en vit man kliver in i duschen på badhuset och ser en svart man naken för första gången. Man bara står där och glor. Och tänker... jävlar vad stor den är...

Vicken jäkla smäll!

Hela jag är som en överkokt sparris. Fladdrar, far och trillar nästan baklänges. Tydligen skjuter man både grizzly och vattenbuffel med den här lilla gynnaren. Om man nu lyckas träffa något överhuvudtaget med den här jäkla kanonen... Men kul var det!

Vicken jäkla smäll!

Vicken jäkla smäll!

Helgen

På lördag gör vuxna män saker tillsammans. Brorsan har 40 års partaj.

Vi börjar lördagen med att panga med kraftiga skjutvapen på en bana någonstans söder om stan. Här snackar vi tydligen riktigt rejäla pjäser. Jag tar med senaste numret av Guns & Ammo, sydstatsflagga, solstol och min husvagnstrailer.

På eftermiddagen fortsätter vi med den betydligt lugnare sporten bowling, med skor som luktar ost, på Ballbreaker. Jag tar med luktsalt, klot med ingjuten guldhamster, två liter klorin och min maskot av Sune Mangs i miniformat.

Sedan vankas det grillat med inhyrd grillmästare. Här snackar vi fet köttbuffé. Vildsvin, lamm och andra döda marinerade djur. Härligt. Jag tar med min frus gravidbrallor, köttyxa, lösskägg och vikingahjälm.

På småtimmarna sätter vi upp en pokerturnering. Fram med eldvatten, marker och uttryckslöst ansikte. Jag tar med solbrillor, cigarr, ett obehagligt grin och några ess i skjortärmen.

Jag tror det kommer bli riktigt trevligt. Och på söndag lyssnar jag på storband igen.

På smällen

Igår läste jag kapitlet om förlossning i boken "På smällen"...

Och den enda bilden som dyker upp i mitt huvud är den berömda scenen ur "Exorcisten" där en besatt och bindgalen Linda Blair, sittandes i sängen, kör headspinn och kaskadkräks genom rummet samtidigt som Max von Sydow försöker driva ur henne djävulen.

Jag måste jobba på en bättre målbild.

Torsdag

Jag tassar iväg. Skymd av skuggorna. Hukandes. Smyger som en fjäderlätt indian på stäppen med mockasiner av finaste bäverpungskinn. Hoppar ner i lådan för utgående post strax innan brevbäraren kommer och hämtar den. Jag ligger gömd mellan ett A3 kuvert och ett tjockt vadderat paket. En plötslig tvångstanke får mig att börja andas kraftigt för att ånga loss frimärket. Jag trycker snabbt fast det i pannan på mig själv och skriver dit en adress. Lådan kastas in i hissen och med ett gnissel far den neråt och stannar med ett pling på entréplan för att lyftas in i postbilen. Två dygn senare blir jag felsorterad och returneras tillbaka till jobbet. Tusan också. Jag kommer inte undan. Jag har verkligen ingen lust att träna.

På smällen

Jag håller på att läsa delar av boken "På smällen" som jag tidigare köpt till min gravida fru. Hon har noggrant valt ut de kapitel hon tycker jag ska läsa. Inget konstigt med det. Jag kan ju inget om graviditet och barn så det kan helt enkelt vara lämpligt att jag läser på en smula.
Men jag blir lite orolig när jag läser den. Det står väldigt mycket om hur de blivande mammorna i boken förändrades när de blev gravida. De förvandlades till veritabla onda monster med grava ätstörningar som den plötsliga lusten att äta grus och sand, humörsvängningar som skulle få Mr. Hyde att tappa kalsingarna, underliga laster som att tugga tvättsvamp gömd i en garderob och med ett helt fuckat luktsinne som gör att dom hatar allt som deras man har rört vid, inklusive hela sin man.

Shit, säger jag.

Det märkliga är att min fru är sig precis lik. Inget har förändrats. Förutom att hon blir större om magen såklart. Och äter hela tiden. Men inga konstigheter än så länge. Inga alls. Det är det som gör mig aningen orolig.

Men jag är på min vakt. Jepp. Lita på det. Så när fasaden rämnar och det där galna gravida monstret tittar fram ur min fru. Ja. Då står jag där redo.
Med en påse grus, en tvättsvamp, fyrtio cheeseburgare, tio askar choklad och med helt nya svettkörtlar.

Jordtimme

Earth Hour. Allvarligt. Vad är det för jäkla larv. Jag kommer att vara packad på lördag så jag kommer fullständigt att skita i det. Brorsan har 40-års partaj. Och. Det är ju jättefarligt att vara packad i ett helt nedsläckt mörkt hus fullt med möbler och fulla 40-åringar. Såvida inte brorsan tänkt att dela ut tyghjälmar och nightgoggles till alla så kommer jag se till att det är tänt som vanligt. Vi har ju vår jordtimme senare när alla har slocknat. Precis som vi gör varje natt. Släcker lyset. Inget konstigt med det. Jordtimme 20:30 på en lördag. Larv.

Gräddhyllan

Varje dag i flera år har jag vandrat samma väg. Fram och tillbaka. Morgon som kväll. Natt som dag. I regn. I snö. I stekande sol. I storm. I medgång. I motgång. I passgång. Jag har lärt mig alla mänskliga gångarter under denna långa svåra tid. Jag har fått plattfot, skoskav och skrevsvamp. Jag har hoppat hage mellan kanyler, tomflaskor och egen förtvivlan på väg till jobbet från bilen. Och plötsligt en helt vanlig tisdag. Denna glädjens dag. Plingade det till i mailkorgen. Jag har äntligen fått en parkering. På gräddhyllan.

Night vision mode

Det är tyst och lugnt på kontoret. De flesta av kollegorna är i väg på någon slags konferens eller kurs. Det är kusligt mörkt och tyst här. Ja, det är nästan lite spöklikt.

Helgen i bild

Jag borde låta bilden tala för sig själv. Men det var en mycket trevlig kväll. Innan middagen vattnade vi rejält med champagne. Under kvällen växte det ordentligt tack vare både vin och whiskey och jag stod snart i full blom. Dagen efter hade det hela rotat sig djupt. Jag hade riktigt ont i plantan eftersom rabatten var fullständigt torrlagd. Jag inte bara slokade. Jag kände mig vissen. Riktigt jäkla vissen.

Äntligen

Mohhhohoohooo! Farväl spelande romer! Nu har nu slagit er sista cymbal. Nu har ni blåst i er sista näsflöjt! Nu har ni tjongat er sista mungiga! Nu har ni klinkat på er sista ukelele! Hallelulja! Den här konserthallen kommer stå tom efter nästa fylla. Äntligen!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3740436.ab

En onsdagkväll

Mörkret har precis lagt sig över kvarteret. Vid den här tiden på dygnet håller sig folk inne. Det är tyst och lugnt. Men. I ett av husen pågår en febril aktivitet. En vansinnig plan ska förverkligas. Av en vansinnig varelse.

Han står och svajar i köket. Han är hungrig. Tittar intensivt på djuret framför honom. Ett obehagligt leende spricker upp över ansiktet på mannen. Plötsligt vänder han sig om. Haltar ut på altanen. Trotsar mörkret och kylan. Blickar mot metallmonstret som står i ena hörnet. Den är svart av sot och gammal ondska. Rostig av alla åren i tjänst. Med ett gnisslande läte som får ryggraden att isa sig öppnar han det tunga rostiga locket. Med långsamma nästan släpande andetag blåser han liv i glöden. Hettan får ansiktet att svagt lysa rött i mörkret. En tung svart rök stiger upp mot himlen. Som en signal från helvetet att onda gärningar är på väg att hända.

Den lätt kutryggade mannen sträcker plötsligt på sig. Greppar ett enormt järnverktyg som han för runt det lilla oskyldiga marinerade djuret. Ur hans hals gurglar ett avgrundsvrål när han sträcker sig upp mot den lysande månen som skymtar svagt bakom de mörka molnen. Han ögon lyser av primitiv lust och hunger när han långsamt och löjligt försiktigt lägger djuret på glöden. Det fräser till och höga lågor slår upp genom gallret. Mannens förvridna anlete uppenbarar sig för ett ögonblick på ett obehagligt tydligt sätt i lågornas sken. Elden får honom att grina illa. Den vita tandraden blänker till i månskenet. En katt som irrat sig in på tomten ger i från sig ett fräsande och skjuter rygg. Backar långsamt ut genom hålet i staketet den kom in från.

Runt kvarteret sprider sig den svarta röken och doften från ond bråd död med ett stick av vitlöksmarinad. För den lättsinnige skulle doften kunna ha uppfattas som lockande. Rent av upphetsande. Kanske är det därför den unga vackra kvinnan plötsligt sliter upp ytterdörren med ett hungrigt grin i ansiktet. Förförd av dofterna. Vilseledd av den mörka röken.

Förvånad ser hon ut över altanen där hon kan ana siluetten av en märklig varelse som i samma ögonblick lyfter upp det perfekt tillagade djuret i en gest av seger och kanske urgammal sed över sitt huvud och gurglar ett forntida läte ur sin strupe. Han för djuret till sina käftar. Han sliter det i stycken. Med ansiktet nerkladdat av marinad, kryddor och köttsafter tittar han upp på kvinnan som plötsligt uppenbarar sig bredvid honom. Hon kastar en kärleksfull blick till den mörka figuren. Sedan tar hon med sina bara händer upp en djurdel från gallret. Värmen från glöden verkar inte bekomma henne. Hon öppnar sina käftar och börjar slita sönder det möra köttet med ett ondskefullt grin. Sedan ger hon ifrån sig ett illtjut i mörkret.

Runt om hela kvarteret hörs smällar av fönsterluckor som stängs och haspar som låses.

På bara några sekunder är allt uppätet. Mannen fäller ner järnlocket och glöden slukas av mörkret. Lugnet lägger sig åter igen i det lilla kvarteret. Det enda som bryter tystnaden är en avgrundsrap från den mätta kvinnan som får ett par kråkor i närheten att lyfta och ta till flykten.

Nästa vecka grillar vi igen.

Jonglören

Jag jobbar än med det ena än med det andra. Samtidigt. Många bollar i luften som det så krämigt brukar heta. Jag är som en jonglör på scen. Med en hänförd publik framför mig. Dom applåderar och tjoar på mig. Dom är ruskigt imponerade av mina konster. Än mer impade blir dom när dom ser att det är motorsågar jag jonglerar med. Det är lite så jag jobbar. Med döden tätt intill mig. Men det krävs inte mycket för att distrahera mig. Och motorsågarna faller över mig och sågar mig sönder och samman. Kvar ligger det bara en blodig hög på golvet. Men jag reser mig igen. Plockar genast upp en motorsåg. Kastar upp den i luften. Publiken jublar igen. Så börjar jag glatt om. Men med ett söndersågat galet leende.

Dagens bildtävling

Vad gör jag på bilden?

1. Jag har blivit religiös och kör ett galopperande böneutrop efter lunch.
X. Jag har precis satt mig på min ena kula.
2. Jag stretchar munnen inför mitt tandläkarbesök i eftermiddag.

Svara nu och du har chansen att vinna min gamla bettskena.

Funbeat

Tips för dig som tränar. Utmana kompisar. Håll koll. Topplistor. Diagram. Och massa annat skoj som gör det lite roligare att träna. Sen blir man ju ganska nöjd med sig själv när man blickar tillbaka i sin träningskalender från 1 mars...

http://www.funbeat.se/

Våren

Så kom den äntligen. Våren. Nu ligger den bästa tiden framför oss. Härliga. Ljusa. Försommardagar och kvällar. Fram med grill, golfklubbor och gott humör. Det enda som saknas nu inför våren är våra kära djur. Den stolta kon. Den intelligenta grisen och det söta lilla lammet. Styckade. I vår frys.

Drömmar

För ganska länge sedan drömde jag om att jag skulle få en son. I drömmen hette han Laban. Jag kommer inte ihåg mer än så.

I natt drömde jag igen.

Jag sitter vid ett frukostbord. På bordet finns det äggröra. Till vänster om mig sitter det ett antal för mig okända människor. Jag tror dom är bekanta till min fru. Snett mitt emot mig sitter min fru. Hon äter av äggröran. Mitt emot mig sitter min dotter. Hon heter Amanda. Hon äter också frukost. Hon har hår på huvudet och kan prata. Hon är ohyggligt söt. Stolen bredvid mig till höger är tom. Jag tittar på min dotter. Hon ler. Plötsligt kommer min far in i rummet. Han sätter sig bredvid mig på den tomma stolen. Jag tittar på min dotter. Hon tittar på min far som hon aldrig tidigare sett eller träffat.

Jag säger: "Amanda, det här är din farfar."

Amanda säger: "Han ser kooonstig ut."

Jag vrider på huvudet och tittar på min far. På huvudet har han en mössa. Den är orange. Väldigt orange. Den sitter också otroligt tajt på huvudet. Som en extra hud. Han ser ut som en kuk. Och jävligt konstig. Precis som min dotter sa.

Full i teve

Här pratar vi en präktig vinfylla. Bengan står och mässar om boxviner, schluddrar om artikelnummer, hickar och fräser. Men man kan inte annat än avundas människan. Det är väl varje mans dröm. Att få vara full i teve.

Ingen panik

Jag står på vansinnets brant. Jag tittar ner. Med en galen blick. Jag vill kasta mig ner. Vrålandes. Naken.

Det som började så bra i morse med en nyrenoverad dator med nya härliga uppdaterade program att arbeta i. Med ett lugn. Ett skönt leende på läpparna. Glatt visslandes jobbade jag på. Allt flöt. Tills jag öppnade... Flash CS 4.

Ingenting. Är sig likt. Jag sitter och fånstirrar på skärmen. Provar mig fram. Tänker att det kommer gå lätt. Ingen panik. Jag har jobbat med Flash i över åtta år. Det är lite nya knappar bara. Lite nytt utseende bara. Nya funktioner. Efter 20 minuter rinner den första svettpärlan ner för pannan. Ingen panik. Jag sätter på mig lurarna med Iron Maiden. Efter ytterligare 5 minuter kommer de första svordomarna. Ingen panik. Höjer volymen på musiken. En minut senare vill jag döda något. Ingen panik. Jag spänner musklerna i kroppen. Lutar mig tillbaka i stolen. Som att jag tar ordentlig sats för att skalla in skärmen framför mig. Jag. Vill. Döda. Dator. Jäveln.

Men. Jag biter ihop. Nu sitter jag och skriver ett lugnande inlägg istället. Bidar min tid helt enkelt. Men. Plötsligt händer det. Min vänstra arm börjar långsamt att röra sig mot skärmen. Handen öppnar sig som att den lever sitt egna liv. Och den hungrar. Hungrar efter ett byte. Den vill dräpa. Den sträcker sig mot skärmen. Långsamt pulserar handen. Det hela är obehagligt. Jag försöker stoppa den. Jag bitchslapar till den med min högra hand. Den andra handen hoppar till. Som att den blivit störd i sin smygande attack. Nu vänder sig handen mot mig. Långsamt rör den sig med fingrarna krampaktigt spretandes. Vafan skriker jag högt. Det är inte kul längre... hörru! Lägg av!... släpp mig... nej... inte... haaalssseenn..... sddläääpppp... grrgllrl.-.443/&¤%&JHHJddbb...... ererererertgfffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffffddddddddddddddffffffffff..............

Låtsasjobbarminer del IV

Ibland tar jag upp telefonen och håller den mot kinden. Jag har munnen halvöppen som att jag pratar. Ögonen är stängda som att det är något oerhört viktigt jag pratar om. I själva verket sover jag. Skickligt? Sjukt skickligt säger jag

Fy bövelen

Plötsligt får jag en obeskrivlig lust att dra en dubbelfilig kokainsträng så näsborrarna pipsprängs och sätta på mig min propellerkeps, kasta mig ut genom fönstret och flyga söderut.

För några veckor sedan...

Jag sitter och trummar nervöst. En svettpärla kittlar min panna. Jag sitter och stirrar som i trans på skärmen framför mig. Väntan är brutal. Till en början är allt mörkt. Rösterna runt omkring mig är bara som ett sorl på långt håll. Jag är helt fokuserad på min uppgift. Att titta på skärmen. I min högra hand håller jag någons hand. Det är tydligen min frus hand. Min hand känns svettig, kall och nästan död. Som en fisk. Hennes hand är varm och torr.

Min vänstra fot hoppar orytmisk upp och ner där jag sitter i min stol. Den lever sitt egna hysteriska liv. Min fru tittar på mig där hon ligger på en brits. Hon himlar med ögonen. Foten stannar upp för ett ögonblick. Sedan fortsätter den oförtrutet att hoppa som en mekanisk del i en motor som håller på att gå sönder.

Plötsligt händer något på skärmen som jag inte släppt med ögonen för en enda sekund. Till en början ser det surrealistiskt ut. Ljusstrimmor blandas med kolsvart mörker. Det är svårt att urskilja något. Mitt inre håller på att skena. Foten hoppar upp och ner i warpspeed. Mitt hjärta slår som på en kolibri som snortat kokain på en stureplansklubb halvfem på muggen.
Jag vill bitchslapa mig själv. Men jag är rädd att det skulle se konstigt ut.

Jag biter ihop. Fokuserar blicken. Samlar tankarna. Något rör sig i mörkret. Ljusstrimmorna börjar att samla sig. Formar sig. Jag känner mig aningen fuktig i ögonen.
Jag vill bitchslapa mig själv. Men jag är rädd att det skulle se konstigt ut.

Nu strålar skärmen av ljus. Bilden är nästan stilla. Behaglig att titta på. Något rör sig. Släpande. Rytmiskt. Långsamt. Jag ser nu allt tydligt. Väldigt tydligt. Verkligheten kommer med en stor slägga och slår mig kraftfullt i bakhuvudet. Framför mig ser jag något som ser ut som liten... Chevy. Huvudet är stort. Benen korta. Armarna är på plats. Ena armen är utsträckt. Handen svajar. Jag tror att den lilla parveln vinkar till oss. Jag vill vinka tillbaka.
Men jag är rädd att det skulle se konstigt ut.

Jag har just sett ett litet mirakel. Jag ska bli farsa.

Dagen efter

Idag blir det ryggsim för hela slanten.

Feta Fisken

Ugh. Efter fyra månvarv på löpbandet med brinnande mockasiner är Feta Fisken värd att möta andarna igen. I skymningen vankas det eldvatten med resten av stammen. Vi lämnar vår tipi och drar ut på prärien med totempåle, eldvatten och präriemyror i kalsongerna. På med dansmockasiner, stridsmålning och läckert höftskynke i bäverpungskinn. Feta Fisken laddar fredspipan med knallpulver och kreditkortet med SMS:a låna. I gryningen hoppar jag upp på min skalperade järnhäst och fyllegalopperar hela vägen hem till tipin. I morgon går Feta Fisken som vanligt till jobbet med storbandet med de spelande blekansiktena på banjo, näsflöjt och mungiga i bakhuvudet. Jag sätter mig framför lägerelden, lägger upp fötterna på buffeln, blundar och ser andligt upptagen ut. Precis som jag brukar.

Knappen

Sitter och jobbar som en besatt. Iron maiden bultar på mina trumhinnor. Samtidigt som jag jobbar nynnar jag på 12 olika sommarvisor på finska, virkar ett smörgåsunderlägg, lackar om träskorna, spelar mahjong med Skurt och bakar en 12-bitars silltårta. Precis innan jag ska till att skena kastar jag mig på min panic-button som jag nyligen installerat i pannan. Whoooompf! Bzzzzzzzzzuuuuuuuuuummm... hallå vad mörkt det blev?... hallå?...hallå?... papa?...

Kinkig

Jag är kinkig. Jag vill inte riktigt. Det tar emot. Jag skulle hellre slippa. Men det är dags. Det är proteinpulverstund. Jag hatar den. Men det är ett måste på väg mot den perfekta kroppen och mot "Utmärkt kondition" i Coopers test.

Sa jag förresten att jag klarade 50 armhävningar i rad i helgen? Och sa jag att jag låg i fosterställning och grät efteråt? Men inte av glädje. Utav. Ren. Ond. Smärta.

Tävling

I dag börjar friskvårdstävlingen på jobbet igen. Så i helgen har jag sytt min egen hajdräkt av 1827st guppies och slipat ner alla ojämnheter på min kropp så jag nu är helt spolformad. Låt tävlingen börja. Jag är rosa. Jag är strömlinjeformad. Jag är sjukt snabb. Jag är Low friction Highspeed Barbapapa.