Tåg-helvetet

Hemma och vabar. Jag och Överste Senap bygger tågbana. Med broar och viadukter. Snäva kurvor och långa raksträckor. Vi bygger med frenesi. Ivriga att sätta våra illdåd i verket. När banan är färdig sätter vi upp loken. Kopplar på vagnar. Sen kör vi igång. Vi sitter bredvid som två onda gudar. Vi arrangerar de värsta tågolyckor som någonsin skådats. Lok faller från broar. Vagnar spårar ur och kraschar rakt ut i ödemarken. De små obetydliga människorna hoppar i panik ur tågen. Faller handlöst ner i floder som kokar av krokodiler. De blir slitna i stycken. Vi applåderar. Skrattar. Gör highfive. Så fortsätter det. Tåg kraschar. Folk dör. Så skapar vi nya tåg. Nya människor. Nya olyckor. I en ändlös loop av död. Vi har skapat ett värre helvete än SJ själva.

Project S - ett utkast!

Jag lutar mig tillbaka i fåtöljen. Oxblod. Ja, fåtöljen alltså. Det är det bästa. På bordet framför står ett glas i kristall. Det gnistrar i skenet av brasan. Ute ylar vintern. Jag häller på tills det rinner över kanten. Det spelar ingen roll. 250 kr centilitern. Bah! Vem bryr sig om kronor tänker jag medan jag öppnar locket på min humidor. Jag snurrar cigarren under näsan ett par varv. Bah! Vem bryr sig vad den doftar tänker jag medan jag sliter ut ett vedträ ur brasan och tänder upp min cigarr. En gnista hoppar från vedklampen. Min konjak fattar genast eld och drinkbordet står snart i lågor. Bah! Vem bryr sig om sprit tänker jag medan jag sveper resten av min brinnande konjak. Medan min magsäck fattar eld tar jag ett djupt bloss på cigarren. Lutar mig tillbaka i oxblodsfåtöljen som nu också brinner. Bah! Vem bryr sig om möbler nu när första utkastet är klart!

Sjuk

Till slut kunde jag inte stå emot längre. Dagisbacillerna har vunnit över min kropp. Jag ligger utslagen i sängen med en salivsträng i ena mungipan som en äldre herre i sin nersölade sjukhussäng. Jag stirrar på samma fläck i taket. Funderar på om den inte flyttar sig då och då. Kanske kan jag fånga den, tänker jag. Fläcken blir till en fluga som plötsligt surrar iväg. Den far runt som en sinnessjuk jävel i rummet. Landar planlöst en där och en här. Jag följer den med blicken. Hatar den. Vill slå ihjäl den. Plötsligt landar den på min nästipp. Våra ögon möts. En lång kamp börjar. Arga leken. Fast på ett sinnessjukt sätt. Människa mot fluga. Min ena hand rör sig extremt långsamt mot klockan som står bredvid sängen. Den är av plast. Hård plast. Jag greppar den försiktigt. Spänner varenda muskel i kroppen som en katapult. Flugan är låst i min stenhårda blick. Unleash hell! Jag slungar loss krafterna från min arm. Klockan i hårdplast kommer farandes tillsammans med armen i en våldsam fart med sikte mot nästippen och den sinnessjuka flugan. Klockan träffar med kirurgisk precision på min nässtip. Näsan exploderar i en kavalkad av visare, plast, benbitar och blod. Jag tittar upp igen. Flugan är borta. Jag skrockar hånfult. Njuter av segern. Så ligger jag här med en blodsträng från det som en gång var min näsa och stirrar upp i taket. Jag stirrar på samma fläck. Funderar på om den inte flyttar sig då och då.

Trött

Är inne på min vad, femte kopp kaffe idag? Är trött. Bakis. Storbandet var på besök imorse igen. Orkar inte berätta vad dom gjorde med mig. Känner mig smutsig bara. Sitter och försöker jobba. Det går. Långsamt. Plötsligt hör jag små tassande steg. En liten figur som påminner starkt om min ena njure tassar förbi på skrivbordet. Han har lustiga skor på sig. Hög hatt och käpp. Musik börjar spelas. Njuren drar igång ett cabarenummer med stepp och hela skiten. Han grinar illa åt mig. Han avslutar numret med att pinka på min musmatta. Jag gnuggar mig i ögonen. Tittar upp igen. Han är borta. En liten pöl ligger kvar på bordet.
I morgon går jag ut igen.

Måndag morgon

Jag vaknar tidigt som vanligt. Jag är trött. Det är kallt i rummet. Fönstret är öppet litegrann. Jag sätter mig upp i sängen. Rufsar mig lite i håret. Kikar mot fönstret. En pingvin sitter på fönsterbläcket. Han smaskar på en isglass. Han tittar på mig. Hånler med sin smala fula näbb. Han lutar sig förnöjt tillbaka mot fönstret. Han smackar nonchalant. Jag sträcker mig långsamt mot en toffla som ligger på golvet. Pingvinen tittar på mig. Spänner ögonen i mig. Han skakar på huvudet samtidigt som han gör en svepande rörelse över halsen med sin ena vinge. Jag fattar vinken. Släpper tofflan. Tassar upp på det kalla golvet. Försöker skyla mig. Jag hör hur han hånskrattar åt mig samtidigt som han öppnar upp en ny isglass. Han smackar igen. Jag försöker kika ut genom persiennerna. Snö. Det är snö ute. Jag gnuggar mig i ögonen. Tittar ut igen. Snö. Pingvinen hånskrattar när han försvinner ut genom fönstret. Fem, sex glasspinnar ligger kvar i fönstret och en liten klick med fågelträck. Jag tar snabbt upp tofflan igen. Öppnar fönstret helt och laddar för ett dödande kast. Men han är borta. Några små spår i snön vittnar om en snabb flykt över tomten. Jag muttrar för mig själv. Rufsar lite i håret. Förbannar landet. Förbannar klimatet. Ser mig i spegeln. Förbannar min frisyr. Ikväll går jag till frisören.

Saken är biff

Den här var väl den som till sist skulle avgöra. Jag lägger ner all träning på momangen! Gött.

-- Post From My iPhone

Project S

Nu är vi igång på allvar. De första sidorna är skrivna. Jag satte mig sent i lördags kväll. Stirrade på den tomma lysande skärmen. Fingrarna svävade ovanför tangenterna som olycksaliga andar. Dom ville liksom inte landa någonstans. Det var som ett stort nystan av galenskap. Man vet inte riktigt var man ska börja någonstans. Som tur var hade jag hällt upp en liten fin italiensk grappajävel. Ett par snabba slurkar och plötsligt började fingrarna göra nedslag i tangentbordet. Till en början långsamt. Efter ett helt glas grappa. Allt snabbare. Efter två glas. Warpspeed. Tre små härliga kapitel blev nerskrivna. Korta. Ja. Men ändå. Tre kapitel. Konstiga? Ja. Barnvänliga. Ingen aning. Så blev jag plötsligt trött och gick och la mig. På söndagen läste jag igenom det jag skrivit. Herregud. Ikväll skriver jag om hela kapitel 1 och delar av 2. Kapitel 3 har jag fortfarande inte förstått ett enda ord av.

VAB

Vabar idag. Överste Senap har kräkis. Vi tittar på Mora Träsk. Varje gång vi tittar på detta musikaliska elände känner jag obehag. Som att jag vill ligga i fosterställning i duschen. Smutsig. Jag känner mig smutsig.

Det knackar på... igen.

Torsdagkväll. Plumsar ner i soffan. Jag rinner ut över soffkuddarna. Zappar med fjärrisen. 
Det knackar på dörren. 
Jag masar mig upp. Ger ifrån mig ett gubbljud. Öppnar dörren. En tunnhårig medelålders småfet 40-års kris står utanför och blänger på mig. Han synar mig uppifrån och ner. Han känns bekant. På ett obehagligt sätt. Jag stänger dörren utan att säga ett ord. Masar mig ner i soffan igen. 
Det knackar på dörren. 
Jag svär högt. Masar mig upp igen. Öppnar dörren. Samme obehaglige 40-års kris. Han ger ifrån sig ett elakt grin när han håller upp ett par löparskor. Jag tittar på skorna. De dinglar långsamt i skosnörena från den fetes händer. Jag tar emot skorna. Stänger dörren. Kastar skorna på golvet. Masar mig ner i soffan igen. 
Det knackar på dörren.
Svär igen. Öppnar dörren. Samme obehaglige 40-års kris. Försöker mota bort honom med några salta pinnar. Han försvinner inte. Kastar en näve småkakor på honom. Han står orubbligt kvar. Jag svär och fräser. Försöker mota bort honom med några bilder på lättklädda kvinnor. Han. Rör. Sig. Fan. Inte. 
Jag sjunker ihop på golvet. Snör på mig skorna. Muttrar för mig själv. Småkakorna krasar under mina skor när jag joggar ut i mörkret och kylan.

Project S

Har nu skrivit tre olika synopsis. Helt utan absinth. Vet inte om det är bra eller dåligt. Har sjösatt några olika figurer som Kapten Senap, SkrammelNisse och MackaPär. Ska testa dom på min medproducent/fotograf i morgonkväll. Så får vi se om jag behöver handla absinth eller inte.

Jävligt nära nu...

...till att jag ska börja träna igen. Varje gång jag går naken förbi spegeln hemma så blir jag sugen på att bowla. Slå ner en kägla eller två. Ni vet en sån som är smal upptill och fetsvarvad nertill. En smalfet jävel alltså. Men som sagt. Nära alltså. Inte riktigt där.

Storbandet

Det var länge sen. Hade nästan glömt bort dom. Men igår var dom tillbaka. De spelande romerna. Klockan 13.00 igår eftermiddag hörde jag hur de stod och tisslade och tassade utanför sovrumsdörren. Jag drog som vanligt kudden över huvudet. Kröp ner under täcket. Intog fosterställning och bet ihop. Plötsligt slits dörren upp och först in stormar den välbekante mannen med skepparkrans och ett tjutande dragspel. I släptåg kommer de andra in. Den lille korte med fiolen från helvetet. Den fete med den brinnande nyckelharpan. De siamesiska tvillingarna framför den gigantiska medeltida orgeln. Dessutom hade de hyrt in ett extra band - Waldorfs Zwergs, små tyska gnomer med struprabies frenetiskt spelandes på små vidriga trianglar och sjungandes gamla bortglömda glüweinvisor på en förbjuden sydtysk dialekt. Jag har ingenting att sätta emot. Ingenting. Det var länge sen de var här. Därför dröjer de sig kvar. Länge. De njuter av att se mig plågas och våndas. Jag försöker stoppa in mina egna sockor i öronen. Det hjälper inte. Jag försöker sträcka mig emot fönstret för att ta mig ut från detta galenskap. Men på fönsterbrädan sitter en av de små tyska jävlarna och dinglar med benen. Han hånler mot mig när han håller upp sin triangel och laddar för sitt paradnummer. Jag kryper långsamt tillbaka. Slaget är förlorat.

Grillstund

 


















Min fascination av grillning verkar ha gått i arv. När jag i förrgår monterade ihop min nya lokomotivgrill var Lillstinke med och pekade och hade sig. Klättrade på grillen. Öppnade luckor och hojtade i rökluckan. Igår vid grillpremiären var han alldeles till sig av glädje. När jag rullade ut grillen på altanen så hojtade han högt och klappade händerna. Det var stor uppståndelse. Ungefär som när Vasaskeppet lämnade hamn och sjönk strax efter som ett miffo med badbyxorna fulla med sten. Han följde noggrant grillprocessen inifrån fönstret, påhejandes och försökte härma röken från skorstenen genom att puffa med munnen. När vi satt till bords frågade jag om han ville smaka på det grillade köttet. Han skakade bestämt nej med huvudet. Jag pekade på grillen. - Det här köttet har pappa grillat i nya grillen. - Aaaaha!.. hojtade han och knep genast köttet och lät ett långt "mmmmmm..." gurgla ur strupen. Han var nöjd. Det var en fin stund det där. Far, son och en grill. Och ett dött lamm.

Klädbryderi

Jag ska på melodifestivalen på lördag. Jag har aldrig gått på något sådant tidigare. Många frågetecken alltså. Som vilka kläder man bör bära. Jag frågade en som borde veta. Min fru.

Jag: Älskling, vad ska jag ha på mig på lördag?
Min fru: Jag vet väl inte...
Jag: Men du ska ju kunna sånt.
Min fru: Ok... Du kan väl ta din banandräkt med glitter och marängskor med chokladsås.
Jag: Tack.

Project S

Skymning. Jag slår mig ned i fåtöljen bredvid den öppna spisen. I knät vilar min laptop. Jag är barfota. Låter mina långa spretiga tår långsamt knipa i det mjuka fluffiga fårskinnet på golvet. På mig bär jag min gråa favoritkofta. Den känns skön och har stora härliga knappar framtill. I min vänstra hand har jag tänt upp min gamla majspipa. Röken slingrar sig som osaliga andar i det dunkla ljuset. Pipan brukar bara vara tänd under min årliga fiskevecka. Men jag gör ett undantag nu. Situationen kräver det tänker jag. Likaså glaset med den rökiga whiskeyn till höger om mig som oljigt blänker i skenet av elden.
Från fönstret strålar den sista strimman av dagens ljus in. Jag kikar ut genom springan i träpersiennerna. En liten fågel landar plötsligt på fönsterbläcket. Den kvittrar högljutt. Jag hyschar åt den. Den fortsätter kvittra. Jag knackar försiktigt på rutan. Den vrider på sitt lilla huvud och tjuter i ett. Jag hojtar åt den. Bankar på rutan. Den försvinner inte. Jag hämtar hagelbrakaren och bränner av två skott rakt igenom fönstret och persiennen. Fågeljäveln exploderar i ett moln av fjädrar, glassplitter och träflisor. Det är åter tyst. Jag sätter mig till rätta. Sippar på whiskeyn och hummar belåtet för mig själv. Sen låter jag fingrarna dansa över tangenterna i skenet av brasan.
Nu är vi i gång. Nu ska min gamle förfader få vända sig i graven.

Death!

 

Bövelen. Det här får mig att vilja hissa upp mig i hästsadeln, dra på mig en bögig cowboyhatt och skena iväg över prärien med winchesterbössa i högsta hugg och slentrianskjuta indianer och djur till både höger och vänster. När jag fällt tillräckligt med ätliga djur så sätter jag upp mitt Brokebackmountain-tält och har förbjuden sex med en burk mexikanska bönor. Efter det släpar jag hem en död buffel i lasso som jag helgrillar och penslar med min nyinköpta "Pain is good - zesty chipotle steak sauce" eller kanske med "Blair's Pure Death Sauce"? Satan i gatan. Jag bara älskar utbudet på den här sajten! Återkommer med recension på det jag köpt.

Äntligen!

Nu är den beställd. Min efterlängtade lokomotivgrill. Med skorsten och röklucka. Det blev budgetvarianten. Att fanskapet har en skorsten och en röklucka är ändå det som är det viktiga. Får jag 6000 kr över någon dag blir det den tyska übersturmbahngrillen på momangen. Tysk kvalite krossar ju ändå svennebanankvalite. Men strunt i det nu. Nu är det bara köttkvarnen och den lilla feta grisjäveln som saknas. Sen är våren här på riktigt.

Min nya kärlek

Måste bara ha denna! Detta svarta monster i tung metall. Men en grillyta på över 7000 kvadratcentimeter. Med en vikt på över 90 kg. Med den här jäveln på altanen kommer jag mörklägga hela kvarteret i smog och sot. Se på videon nedan, i tjusig HD kvalite. Håll med om att man blir sugen på grillat bara man ser de två feta svettiga tyskarna som presenterar helvetet. Ja, dom snackar tyska, men mat är ju ett universalt språk som alla förstår. Det är fint det.

Till videon!

Min lunch på MAX

Burgaren på bilden i menyn (till höger) säger följande:
Hej. Jag består av tjockt fluffigt lätt grillat bröd. Krispiga färska salladsblad. Jag har en saftig tjock köttbit att sätta tänderna i med en härlig ostskiva med smak av cheddar. Njut av den fräscha dressingen av vitlök och persilja. Jag är en riktig godbit inslagen i lyxig guldfolie. Ät mig! Ääääääät mig!!!


Burgaren (den levererade) till vänster säger:
Tjenare. Jag blev precis överkörd av gratisbussen till Ikea fullastad med tjocka pensionärer. Sen kom regnet och jag blev blöt som en hund. Jag luktar förresten likadant. Sedan fick jag lägga mig och vila i ett värmeskåp fyra timmar och vänta på att någon stackare skulle köpa just mig. Det blev du. Grattis. Men om jag vore dig skulle jag slänga mig i närmaste köttkvarn och göra ett par fräsiga kalsonger av guldfolien du betalade 75 kr för.

Jag tänker...

Idag nalkas det tydligen hamburgare till lunch. Jaha, tänker jag, då bygger vi vidare på den runda lite feta formen. Och apropå form så är ju den ganska usel. Jag tänker tillbaka för ett år sedan. Jag löptränade som en alv på grönbete. Styrketränade som anabolastinn Fabio. Det var tider det. Det är dags nu. Jag vet vad ni tänker. Jag vet vad jag tänker. Jag tänker...

Sauna Belt!

Till helgen...

Till helgen behöver jag följande. Stora papper. Gärna A3. Jag behöver en stor tjock penna. Gärna svart. Jag behöver inspiration. Gärna absinth.

Hungrig

Kan nu bekräfta att jag är snusfri. Fri från giftet. Känns gött. Har till och med dragit ner på kaffet. En kopp om dagen istället för sju. Däremot äter jag godis för att kompensera suget efter nikotin. Igår åt jag så många tyrkiska peber att kalsingarna tog eld. Jag är hungrig dygnet runt. Varje kväll scannar jag kyl, frys och skafferi efter något ätbart. Äter allt jag kommer över. Jag är som Sune Mangs med ricinolja i tarmsystemet inlåst i en småkakefabrik. Jag är som en viagrastinn Benny Hill i tjejernas omklädningsrum i årskurs 9. Jag är som en utsvulten tyrannosaurus rex på ett knattedisco för halta och lytta i Flemingsberg. Mitt BMI skenar som ett passagerartåg i Bombay med en tikka masalahög lokförare bakom spakarna. Midjemåttet expanderar som en strandad knölval med tarmgaser i solsken. Fingrarna börjar bli så tjocka att jag trycker ner åtta tangenter åt gången och när jag tittar på dom blir jag vansinnigt sugen på korv. Och apropå korv. Snart lunch va!

Saker högst upp på min Jag-vill-ha-lista!

1. Köttkvarn på hela 1700 watt, med sköna grejor för att göra egen körv.


2. Lokomotivgrill med röklucka, temp och läcker skorsten.



3. En gris. Gärna en fet liten jävel.

Mina nya morgnar

Varje morgon blir jag väckt av Lillstinke som kommer in i sovrummet och klättrar upp i sängen. Han pussar på mig. Kramar mig. Sedan sträcker han sig efter mina glasögon som alltid ligger på nattduksbordet och ger dom till mig. Vi ligger och drar oss i sängen innan vi går upp tillsammmans och påbörjar dagen. Det är en fin stund på morgonen.
Tills för ett par dagar sedan. Istället för att krypa upp i sängen och gosa så ställer han en gigantisk trumma precis bredvid mitt huvud och låter ett vidrigt trumsolo gå loss som skulle få en hel orch-arme att löpa amok.
Jag fattar piken och hasar mig grymtande ur sängen.
Morgonen efter är trumman utbytt mot två enorma trä-marackas som han låter banka ömsom mot varandra ömsom mot mitt huvud. Han ser mycket nöjd ut när han ser mig försöka dra kudden över huvudet.
Jag fattar piken och hasar mig grymtande ur sängen.
I morse lät han instrumenten vila. Han kröp som vanligt upp i sängen och gav mig en puss. Jag suckar av lättnad. Ser fram emot stunden. Men plötsligt ställer han sig upp i sängen. Böjer på knäna, gungar försiktigt, armarna rakt upp, tar sats och börjar kasta sig handlös över min trötta stela kropp som en galen sönderdopad wrestlingbrottare. Om och om igen.
Jag fattar piken och hasar mig grymtande ur sängen.

I natt sover jag med öronproppar, mongohjälm och ett täcke av wellpapp.

Force majeure

Jag vaknar och tittar ut. Det är alldeles vitt. Minst 4 meter snö utanför. En pingvin blåser förbi utanför fönstret. Den såg förvirrad ut. Jag rycker nonchalant på axlarna. Tar på mig min Hugh Hefner-rock och låter fötterna långsamt glida ner i dom rosa pälsbeklädda kanintofflorna som står bredvid sängen. Jag hasar långsamt ut i köket. Tänder ett ljus till min fru som fyller år och gör frukost. Sneglar ut genom köksfönstret. Kung Bore ylar som en besatt. På teven varnar dom för trafikkaos. Nättidningarna likaså. SL´s hemsida är lika död som fossilen av en brontosaurus. Plötsligt knackar det på köksfönstret. En isbjörn står och huttrar och vill in i värmen. Jag skakar på huvudet och pekar mot grannen. Han nickar och lufsar vidare. Jag tänder upp i öppna spisen. Värmer lite äggtoddy. Skvätter i en slurk konjak. Bryter upp några golvbrädor från vardagsrummet och kastar in i elden. Det sprakar till. Sätter mig i fåtöljen. Tänder en pipa. Smuttar lite på toddyn. Idag jobbar jag hemifrån.

Tisdag

Tisdag. Det känns som veckans stora skitdag. Det händer aldrig någonting på tisdagar. Alltid skit på teve. Man går aldrig ut en tisdag och tar en öl. Planerar aldrig någonting en tisdag. Bara tomt. Ta måndag, också en skitdag egentligen. Men. Man går till tandläkaren en måndag. På måndagar har man kvällsmöte med bostadsrättsföreningen. Man blir magsjuk en måndag. Man blir påkörd en måndag. Aldrig på en tisdag. Sicken skitdag, tisdag.

Snusfri dag 5

Riktigt jävla jobbigt nu. Inget nikotin på 5 dagar. I stället sockerkickar jag. Semlor, choklad, sockerkakor och godis åker ner på löpande band. Till och med socker i kaffet vilket jag aldrig någonsin brukar ha. Jag skjuter socker som en pundare skjuter heroin en lördagkväll i Blackeberg. Det tär på humöret det här nikotinfria tillståndet. Jag växlar hela tiden mellan galna nikotinabstinensattacker och euforiska sockerchocker. För att dölja dessa obehagliga tillstånd för andra bär jag en mask på kontoret. Nu ser jag ständigt glad ut. Galet glad. Härligt. Och så får jag jobba i fred.

Snusfri dag 3

Sitter vid min dator. Surplar på mitt kaffe. Jag har inte snusat på tre dagar nu. Det går bra. Utmärkt faktiskt. Inga cravings här inte. Skönt. Sträcker lite på mig. Sneglar på kollegan bredvid. Hon ser aningen konstig ut. Som att hon sitter i en pappsäck. Alldeles stilla är hon. Doftar bekant. Lite som tobak faktiskt. Hennes skrivbordsstol är borta. Hon verkar sitta som i en stor rund plastlåda. Locket ligger bredvid. Märkligt. Hon påminner faktiskt om en gigantisk portionssnus. Det är ju för bra för att vara sant. Snusarnas snus sitter plötsligt bredvid mig och pockar. Det här tillfället får inte glida mig ur händerna. Det är nu eller aldrig. En sån här stor fin snus får man bara en gång i livet! Jag närmar mig försiktigt. Smyger upp bakom. Börjar varsamt trä min överläpp över den enorma påsen. Det är som att försöka sätta en badmössa på en blåval, men det måste bara gå. Herregud. En sån underbar snus. Plötsligt hör jag någon vråla. Jag rycker till och den enorma snusen är som bortblåst. Framför mig sitter istället en förvånad kollega med min överläpp runt skallen. Jag sätter mig skamset i min stol och spottar försiktigt ut hennes stickade mössa.

Snusfri dag 2

Framför mig ligger resterna av blomman uppsliten med rötter och allt. Lite jord ligger utspritt runt omkring. Krukan ligger omkullvält bredvid. Några lösa skärvor vittnar om våld.
Det här går ju finemang, mumlar jag för mig själv medan klumpar av mörk fuktig blomjord rasar från insidan av min överläpp och bildar en kletig sörja på tangentbordet nedanför. Någon kommer fram för att fråga mig något men vänder hastigt om utan förklaring. Finemang, finemang, finemang, hojtar jag högt medan jag smakar på resterna av blomman.
Endast en ryckning i ögat avslöjar min snusabstinens. Ingenting annat.
Finemang.

Snusfria dagen

Tänkte ha en snusfri dag i dag. Känna lite på abstinensens stormvindar. Vill inte säga att jag ska sluta. Känns så definitivt på något sätt. Ett misslyckande blir så genant. Bättre att säga att det bara var en snusfri dag.
Så. Första timmen har gått bra. Fram tills nu. Morgonkaffet på kontoret. Det är nu det börjar blåsa ordentligt. Att dricka en kaffe, ta en snus och snabbt skanna igenom mailskörden, snabbsurfa de viktigaste sidorna och bläddra lite i dagens tidning tillhör morgonens finare stunder. Att göra det utan snus känns naket, tråkigt och tomt. Nu sitter jag istället och flackar med blicken, nervöst fingrande på tangentbordet. Hetsäter ett äpple. Kan inte sitta still. Känns som jag har damp. Börjar pilla loss en tangent från tangentbordet. Väljer med omsorg S-tangenten. S som i snus. Lirkar. Bänder. Plötsligt far den loss. Plockar upp den med mina darriga fingrar. Lägger varsamt upp den under läppen. Lutar mig tillbaka i stolen. Ger ifrån mig ett kort gubbljud. Morgonstunden är räddad.

Tillbaka

Jag är tillbaka på arbetet efter sju månaders pappaledighet. I natt drömde jag om jobbet. Det var just ingen angenäm dröm. Jag omkom i en hiss som skenade och kraschade mot bottenplanet. Äsch, tänker jag. Jag tror ju inte på drömmar. Men just idag kändes det som en bra idé att prova trapporna. Härlig motion. Sen kom jag på att jag jobbar på plan 8. Så oavsett val. Jag är rökt.