Besökare

Totalt antal besökare: Antal besökare denna månad: Antal besökare idag: Antal besökare denna vecka:

fredag 8 april 2011

Tåg-helvetet

Hemma och vabar. Jag och Överste Senap bygger tågbana. Med broar och viadukter. Snäva kurvor och långa raksträckor. Vi bygger med frenesi. Ivriga att sätta våra illdåd i verket. När banan är färdig sätter vi upp loken. Kopplar på vagnar. Sen kör vi igång. Vi sitter bredvid som två onda gudar. Vi arrangerar de värsta tågolyckor som någonsin skådats. Lok faller från broar. Vagnar spårar ur och kraschar rakt ut i ödemarken. De små obetydliga människorna hoppar i panik ur tågen. Faller handlöst ner i floder som kokar av krokodiler. De blir slitna i stycken. Vi applåderar. Skrattar. Gör highfive. Så fortsätter det. Tåg kraschar. Folk dör. Så skapar vi nya tåg. Nya människor. Nya olyckor. I en ändlös loop av död. Vi har skapat ett värre helvete än SJ själva.

tisdag 5 april 2011

Project S - ett utkast!

Jag lutar mig tillbaka i fåtöljen. Oxblod. Ja, fåtöljen alltså. Det är det bästa. På bordet framför står ett glas i kristall. Det gnistrar i skenet av brasan. Ute ylar vintern. Jag häller på tills det rinner över kanten. Det spelar ingen roll. 250 kr centilitern. Bah! Vem bryr sig om kronor tänker jag medan jag öppnar locket på min humidor. Jag snurrar cigarren under näsan ett par varv. Bah! Vem bryr sig vad den doftar tänker jag medan jag sliter ut ett vedträ ur brasan och tänder upp min cigarr. En gnista hoppar från vedklampen. Min konjak fattar genast eld och drinkbordet står snart i lågor. Bah! Vem bryr sig om sprit tänker jag medan jag sveper resten av min brinnande konjak. Medan min magsäck fattar eld tar jag ett djupt bloss på cigarren. Lutar mig tillbaka i oxblodsfåtöljen som nu också brinner. Bah! Vem bryr sig om möbler nu när första utkastet är klart!

söndag 3 april 2011

Sjuk

Till slut kunde jag inte stå emot längre. Dagisbacillerna har vunnit över min kropp. Jag ligger utslagen i sängen med en salivsträng i ena mungipan som en äldre herre i sin nersölade sjukhussäng. Jag stirrar på samma fläck i taket. Funderar på om den inte flyttar sig då och då. Kanske kan jag fånga den, tänker jag. Fläcken blir till en fluga som plötsligt surrar iväg. Den far runt som en sinnessjuk jävel i rummet. Landar planlöst en där och en här. Jag följer den med blicken. Hatar den. Vill slå ihjäl den. Plötsligt landar den på min nästipp. Våra ögon möts. En lång kamp börjar. Arga leken. Fast på ett sinnessjukt sätt. Människa mot fluga. Min ena hand rör sig extremt långsamt mot klockan som står bredvid sängen. Den är av plast. Hård plast. Jag greppar den försiktigt. Spänner varenda muskel i kroppen som en katapult. Flugan är låst i min stenhårda blick. Unleash hell! Jag slungar loss krafterna från min arm. Klockan i hårdplast kommer farandes tillsammans med armen i en våldsam fart med sikte mot nästippen och den sinnessjuka flugan. Klockan träffar med kirurgisk precision på min nässtip. Näsan exploderar i en kavalkad av visare, plast, benbitar och blod. Jag tittar upp igen. Flugan är borta. Jag skrockar hånfult. Njuter av segern. Så ligger jag här med en blodsträng från det som en gång var min näsa och stirrar upp i taket. Jag stirrar på samma fläck. Funderar på om den inte flyttar sig då och då.

torsdag 31 mars 2011

Trött

Är inne på min vad, femte kopp kaffe idag? Är trött. Bakis. Storbandet var på besök imorse igen. Orkar inte berätta vad dom gjorde med mig. Känner mig smutsig bara. Sitter och försöker jobba. Det går. Långsamt. Plötsligt hör jag små tassande steg. En liten figur som påminner starkt om min ena njure tassar förbi på skrivbordet. Han har lustiga skor på sig. Hög hatt och käpp. Musik börjar spelas. Njuren drar igång ett cabarenummer med stepp och hela skiten. Han grinar illa åt mig. Han avslutar numret med att pinka på min musmatta. Jag gnuggar mig i ögonen. Tittar upp igen. Han är borta. En liten pöl ligger kvar på bordet.
I morgon går jag ut igen.

måndag 28 mars 2011

Måndag morgon

Jag vaknar tidigt som vanligt. Jag är trött. Det är kallt i rummet. Fönstret är öppet litegrann. Jag sätter mig upp i sängen. Rufsar mig lite i håret. Kikar mot fönstret. En pingvin sitter på fönsterbläcket. Han smaskar på en isglass. Han tittar på mig. Hånler med sin smala fula näbb. Han lutar sig förnöjt tillbaka mot fönstret. Han smackar nonchalant. Jag sträcker mig långsamt mot en toffla som ligger på golvet. Pingvinen tittar på mig. Spänner ögonen i mig. Han skakar på huvudet samtidigt som han gör en svepande rörelse över halsen med sin ena vinge. Jag fattar vinken. Släpper tofflan. Tassar upp på det kalla golvet. Försöker skyla mig. Jag hör hur han hånskrattar åt mig samtidigt som han öppnar upp en ny isglass. Han smackar igen. Jag försöker kika ut genom persiennerna. Snö. Det är snö ute. Jag gnuggar mig i ögonen. Tittar ut igen. Snö. Pingvinen hånskrattar när han försvinner ut genom fönstret. Fem, sex glasspinnar ligger kvar i fönstret och en liten klick med fågelträck. Jag tar snabbt upp tofflan igen. Öppnar fönstret helt och laddar för ett dödande kast. Men han är borta. Några små spår i snön vittnar om en snabb flykt över tomten. Jag muttrar för mig själv. Rufsar lite i håret. Förbannar landet. Förbannar klimatet. Ser mig i spegeln. Förbannar min frisyr. Ikväll går jag till frisören.

tisdag 22 mars 2011

Saken är biff





Den här var väl den som till sist skulle avgöra. Jag lägger ner all träning på momangen! Gött.

-- Post From My iPhone

måndag 21 mars 2011

Project S

Nu är vi igång på allvar. De första sidorna är skrivna. Jag satte mig sent i lördags kväll. Stirrade på den tomma lysande skärmen. Fingrarna svävade ovanför tangenterna som olycksaliga andar. Dom ville liksom inte landa någonstans. Det var som ett stort nystan av galenskap. Man vet inte riktigt var man ska börja någonstans. Som tur var hade jag hällt upp en liten fin italiensk grappajävel. Ett par snabba slurkar och plötsligt började fingrarna göra nedslag i tangentbordet. Till en början långsamt. Efter ett helt glas grappa. Allt snabbare. Efter två glas. Warpspeed. Tre små härliga kapitel blev nerskrivna. Korta. Ja. Men ändå. Tre kapitel. Konstiga? Ja. Barnvänliga. Ingen aning. Så blev jag plötsligt trött och gick och la mig. På söndagen läste jag igenom det jag skrivit. Herregud. Ikväll skriver jag om hela kapitel 1 och delar av 2. Kapitel 3 har jag fortfarande inte förstått ett enda ord av.