Dagens horoskop

Sitter och läser mitt horoskop i dagens Aftonbladet;

"Tisdagen kan bli riktigt underhållande. Det krävs att du planerar och ordnar själv om det skall bli bra."

Lustigt. Och jag som ska vara pappaledig imorgon. Frun är på konfa. Det blir bara vi grabbar med andra ord. Å är det nåt vi grabbar är grymt bra på så är det just planering och ordning. Eller var det underhållning?..

Strunt samma.

Vi börjar väl morgonen med att gå till (baby)gymmet som grabbar gör emellanåt. Efter passet kanske vi tar en (babymassage) bastu som grabbar gör och tar en (ljummen mjölk på nappflaska) kall öl. Efter det käkar vi en riktig manlig lunch bestående av (ljummen mjölk på nappflaska) korv och stekt ägg. Mätta och belåtna hänger vi i soffan (babysittern) en stund och glor på (färgglada träklossar) nån tung rulle. Sen går vi på powerwalk i vildmarken (barnvagnspromenad) och pratar (sover) killsnack om tjejer och teknikprylar. Tillbaka in i värmen och tar en (ljummen mjölk på nappflaska) java och (somnar om) snackar vidare om livet. Vi tröttnar på det och kör dagens andra pass till i (baby)gymmet och lyssnar på (fjärtar) på tung rockmusik. Vi lagar schysst middag (ljummen mjölk på nappflaska) och hänger sen i soffan och (rapar, jollrar och kaskadkräks) spelar tevespel hela kvällen. Klockan (åtta på kvällen) halv tre på natten går vi och lägger oss och (jollrar) tackar för en trevlig (var är min mamma?!) grabbdag tillsammans.

Och det varde ljus!

Jaaaa! Det lyser! Det är så vackert att hela familjen fick något blött i blicken. Och grannarna något argt när allt annat slocknade.


-- Post From My iPhone

Klart!

Allt är uppe. Renar, släde, lampor och slingor. Det här kan man säga är hjärtat av min ljusinstallation. Lite fulfix och silvertejp. Allt är kopplat till tre olika timers runt huset och klockan tre smäller det. Då springer vi ut och tittar när allt förhoppningsvis tänds upp med ett dovt: voooooooooooooooom... och resten av kvarteret slocknar.

-- Post From My iPhone

Check!

Det är noga att kontrollera att allt lyser innan det åker upp i träd och tak. Check! Allt funkar. Härligt. Nu ska jag bara trassla ut de två nystanen med typ 8000 lampor. Det blir kul.

Post From My iPhone

Lördagmorgon

Jag och Lillen tittar på Ett päron till farsa. Känns härligt.




Lillen blir alldeles övertänd när jag på babyspråk rabblar: nu ska vi titta på Chevy Chase! Han blir så till sig att han börjar applådera. Ser ni det? Hans första applåd är det.




Så lutar han sig tillbaka och bara njuter. Vi älskar Chevy Chase!





Efter en stund drog han snutten över ansiktet och somnade. Antagligen helt utmattad efter alla skratt. Så måste det vara. Vi älskar Chevy Chase!

Nu julbelysning!

-- Post From My iPhone

Äntligen

Äntligen. I morgon smäller det. Då ska Lillen invigas i den årliga traditionen med att titta på "Ett päron till farsa firar jul" på morgonen. 100% inspiration. 100% humor. Och 100% undervisning i läran om julen. Efter filmvisningen ger jag mig själv ut för att juldekorera torp och grund. Nu när jag själv blivit ett päron till farsa så ska det bli härligt att föra traditionen vidare till en ny generation som snart är redo att ta vid och i sin tur föra den vidare till nästa osv. Så i morgonbitti bullar jag och Översten upp med sköna kuddar och filtar i morgonsoffan och bara njuter av underhållningen medan frun tar sovmorgon. Efter att alla lampor, renar och slädar är upphängda så ska jag samla hela familjen under månens sken och stoppa i kontakten för att låta oss bländas av det fantastiska skenet av lampor och åter lampor medan dom tårögda stolt applåderar mitt verk. Kanske blir jag kvar ensam där ute i kylan en lång stund och bara står och njuter då familjen för länge sedan tröttnat och gått in. Kanske nynnar jag på en liten julsång. Det blir fint det.

Ljuset

Det är väl ungefär fyra soltimmar i november. Och så snart solen lyser ute. Ja, då skickar dom ner järnridån för fönstrena med ett hujj här på jobbet. Ingen får titta ut för att kanske få njuta av några minuters ljus. Järnridån är bara uppe när det är mörkt eller riktigt gråmulet ute. Så snart vi kan ana ljuset utanför kastar sig alla anställda här och trycker sig mot rutan för att suga in ljuset i våra ljussvultna kroppar. I samma sekund hör vi ljudet av järnridån som sakta knirrande fälls ner för fönstrena. Ett gemensamt suckande och stönande susar genom lokalerna. Ett och annat "neeeeeej... snälla bara en stund!!..." hörs skrikandes bortifrån korridoren. Uppgivna krälar vi tillbaka till våra arbetsplatser. Bleka. Trötta. Så trycker vi våra ansikten mot dataskärmarna för att slicka i oss det enda ljus vi har att tillgå. Dom med riktigt stora dataskärmar ses ibland trycka sina avklädda överkroppar mot skärmarna som att i ett desperat försök få lite värme och ljus på sina Gollumbleka kroppar. Så kommer en högre chef förbi och stannar till och stirrar med uppfodrande blick på de stackars satarna och gör en notering i ett litet block och mumlar något obegripbart. Minuten senare är skärm och dator utbytt mot en skrivmaskin anno 1984 under devisen här ska jobbas inte solas, låt detta bli ett exempel för alla! Numera har de flesta lärt sig läxan. Vi har våra knep för att få sluka lite ljus och värme. Senaste i morse satt en mellanchef på lägre nivå i mikron på full effekt i string, kokosolja och flipflop och hukade när jag skulle värma lite vatten. En redigerare hittades i förra veckan fastklämd mellan två lysrör i en takarmatur på plan 8 som enligt vittnen hade den "mest ojämna solbränna dom någonsin sett". Själv ligger jag just nu i kopiatorn och steker som jag satt igång på 2500 kopior i A3.

Lika som bär

Kanske inte helt till utseendet. Skurt är ju mer grön och Roger mer... likröd. Men rösten. Herregud. Rösten. Nu vet vi vad Roger gjorde innan han blev bonde.

Förresten hoppas jag att TV4 betalar fullt skadestånd till min fru efter incidenten igår kväll när vi såg programmet. Vi tittar på en scen där Roger badar badkar innan sin bridgekväll. Min fru börjar vråla i soffan om att hennes ögon brinner och viker sig dubbel i smärtor för att sedan kräkas i blomkrukan. Den vill vi också gärna ha betalt för. Det var en blomma vi tyckte mycket om.

Fyra dagar

Köpte en hjort igår. Utan att tänka mig för. Frysen är ju full av djur som gris, lamm och kossa. Antingen får jag köpa en frys till eller så får jag äta upp allt. Men vi har inte riktigt plats för en frys till. Så. Jag har fyra dagar på mig. Sen kommer hjorten springandes. Ja, inte själv, den är ju död. Antagligen skjuten. Inte mördad, utan skjuten av en jägare någonstans i mitten av landet. Den kommer i en låda förpackad i påsar. Nej, den är inte styckmördad utan lagligt skjuten. Fyra dagar. På fyra dagar ska jag äta lite mindre än en kvarts gris, några kilo lamm och kossa. Det blir tufft. Det blir fläsk till frukost, lunch och middag. Till efterrätt äter jag lammtårta smyckad med korv. Till kaffet tar jag en bit kanderad kossa. Jag får införa nattmackan igen. På den lägger jag stek och smågurkor. Lillen får sluta amma och börja äta kött istället. Jag får bli en feeder och tvångsmata min fru med färs, färs och åter färs. Och om det ändå inte skulle gå bygger jag en snögubbe i trädgårn. Av kött.

Ikväll tar jag på mig eatingpants, maghjul och köttkeps.

Kung Bore

Jag har satt på mig en rejäl björnmuff på huvudet. Min kropp är insvept i en enorm sälpyjamas. På fötterna har jag urgröpta pingviner. Jag befinner mig inne i min egen frys. Det är kallt. Mycket kallt. Ånga puffar ur min mun. Mina kroppsdelar rör sig långsamt och sävligt när jag jobbar långt därinne i mörkret på fryshylla 2. Jag arbetar metodiskt samtidigt som jag suger på en gammal piggelin jag hittat längst in i frysen. Den smakar gammalt. Alldeles täckt av fryskristaller som glittrar i mörkret. För att kunna se har jag tänt upp en stormlykta som piskar långa skuggor på de istäckta väggarna. Mellan slicken på min piggelin rabblar jag en uråldig eskimåramsa om och om igen på ett melodiöst och sövande sätt. Jag har försatt mig själv i ett nästan hypnotiskt tillstånd. Omedveten om att mina nakna fingrar fastnar i både gamla frysta korvar och iskuber som ligger som tjälskott och väntar på att få pluppa ner i ett drinkglas till våren. Jag skrider till verket intill mitt lilla altare som jag byggt av glasspinnar, flörtkulor och fryst köttfärs. På altaret ligger en liten liten farbror klädd i röd luva och gröna tajta byxor. På fötterna bär han bruna skor med en fånig knorr längst ut. Hans lilla skägg under hakan spretar trotsigt i kylan. Näsan lyser rött i skenet av lyktan. Han ser löjligt liten ut där han ligger med stelfrysta armar längs sidan av kroppen. Man kan ana på den rundnätta magen att en hel del godsaker har inmundigats under de år han levt under farstutrappen i sitt lilla mushål innan han olyckligtvis, frestad av den smarriga lätt fuktiga ostbiten, blev ihjälsmälld av råttfällan. Nu ska han få den sista smörjelsen i form av chokladsås och smulade maränger. Jag närmar mig den sista fasen. Snart kommer han att lämna jordelivet och påbörja sin sista frostfärd mot Kung Bores land och rike. I hans byxlinning fäster jag en liten papperslapp;

"Kära Kung Bore, ta nu emot denna lilla Nisse som levt och tjänat Dig väl. Jag har förberett hans ankomst till Dig i minsta detalj (ta gärna för dig av chokladsåsen och marängerna). Det enda jag begär i utbyte är kyla och snö till helgen. Ty då skall jag klä in vårt hus i både ljus och lykta. Om Du mot förmodan icke skulle kunna uppfylla denna simpla önskan eller är upptagen på annat håll kan det hända att Nisses familj också faller för "frestelsen" att ta sig en "ostbit". Kyliga kramar från Herr Fisk."

I helgen julpimpar jag torp och grund. Hoppas att vintern hinner komma.

Samtal med min son

Jag: "Eh, Viggo? Vad gör du?"
Viggo: "Jag babygymmar."
Jag: "Det ser inte så ut."
Viggo:"Nehe ne."
Jag: "Du ligger ju helt still med snutten över ansiktet?"
Viggo:"Det är så jag gymmar förstår du."
Jag: " Ok... men det är väl mer att du ligger och slappar bara?"
Viggo:"Är du snäll och går nu?"
Jag:" Visst, visst..."
Viggo:"Det är dags för lite stretching nu förstår du..."
Jag:" Ok...ropa om du behöver något?"
Viggo:"Mmm.. Zzzz... Zzzz..."
Jag:" Du sover ju."
Viggo:" Zzztretchar.... zzzztrechzzzzzar..."
Jag:" Jag köper inte det här hörrö."
Viggo:" Zzz... nu... ge... mig... babymassage... å... en... tolva mjölk... ljummen... inte... rumsvarm... annars... skrikfest... zzz... comprende?..."
Jag:" Visst, visst...kul hörrö..."
Viggo:"Zzzkynda sig nu... zzz... zzkrikfeeezzzzt..."
Jag:" Ilar som en iller!"
Viggo" Zzz... hehe... zzz..."
Jag:"Förlåt?"
Viggo:"Zzz... zzz..."

-- Post From My iPhone

The day after tomorrow

Det är inte synd om mig idag. Jag mår precis som jag förtjänar. Alla mina inre organ känns som torkade frukter. Som skrumpna aprikoser och äckliga dadlar. Mina kroppssvätskor har bytts ut mot makadam och svavel. Huden känns som en gammal presenning som legat ute och bleknat i flera år. Skallen är utbytt mot en övergiven fågelholk uppspikad mot en gammal trästam. Ögonen är ihåliga och min tomma blick skulle få Gollum att bli avundsjuk. Dessutom har jag skändat mitt inre med hamburgare, pommes och bea till lunch. Nu sitter jag och petar i färgpytsen i Photoshop och låtsas jobba en aning. Helst hade jag legat kvar hemma i bingen i min spökplumpspyjamas. Med mongohjälmen på.

Torsdagkvällen

Ikväll vankas det öl, racing och bowling i en härlig mix med avdelningen på Ballbreaker. Med två vänsterarmar och gravt tunnelseende är förväntningarna mycket låga vad gäller prestation. Mina förväntningar vad gäller nästa morgon är dessto större. Det var länge sen jag vaknade upp till storbandet med de musikaliska romerna med nyckelharpa, cymbal och näsflöjt, som brukar ställa till stor konsert i förmaket i min pannlob.
Om du, min kära fru, läser detta så får du gärna ställa fram en dubbelpipig tub med Bakis, en låda Ipren och stolpillerna Esrange (XXXL) märkta med röd varningstriangel. Tack.

Ikväll tar jag med sockiplast stl 54, rattmuff av silverräv och mongohjälm.

Tittar ut

Sitter på kontoret. Tittar ut genom fönstret. Plötsligt är det som att mina ögon bränner. Smälter som smörkulor i en het stekpanna. Jag gnuggar mig med knogarna. Försöker fokusera blicken. Allt jag kan se är ett suddigt vitt blurr. Sakta men säkert klarnar blicken. Så ser jag. Klart och tydligt.

Det. Är. Blå. Himmel. Ute.

Så blir jag alldeles varm inombords. Tanken att börja dricka alkohol på arbetstid försvinner. Tanken att greppa häftapparaten och skjuta automateld i min egen tinning försvinner. Tanken att stoppa tungan i USB-porten och hoppas dö av en elektrisk chock försvinner. Tanken att klä av mig naken och dansa ut genom kontoret med en enorm ghanaholk i mungipan samtidigt som jag vrålsjunger "Singing in the rain" försvinner. Tanken att gräva en grop under skrivbordet och leva som Saddam Hussein och odla skägg för att bli hittad i april av den militanta städerskan försvinner.

Jag tror det blir en bra dag idag.

Så tittar jag förnöjt ut genom fönstret igen medan jag skriver detta. Det är mulet igen. Och tankarna återvänder snabbare än Sune Mangs blir hungrig igen efter ett toabesök.

Tackfilmen

Det kommer snart bli inflation med dessa tackfilmer. Men en riktigt bra kampanj är det. Och nu vet jag vart våra tv-licenspengar gått till iallafall.

http://www.tackfilm.se/?id=1258446160593RA76

Lysande!

Vi var ute på en shoppingrunda i helgen med hela familjen. Handlade mattor till vardagsrummet. Runda. Svarta. Med inbyggd belysning! Fattar ni? Med lysande små stjärnor! Ser ni vilken fantastisk glädje och värme ljuset i mattorna sprider. Man sitter där och myser runt bordet med en kopp varm glögg i handen och samtidigt gnider fossingarna mot lysande små stjärnor. Och vips så spiller man ut glöggen på mattan och får 220 volt genom kroppen och ser ut som gnistrande julgran. Lysande!

Lördagmorgon

Översten har blåst revelj. Han har satt på sig sin påvehatt och håller stort hov vid frukostbordet. Han talar högt och tydligt inför folkmassan kring bordet. Han gestikulerar vilt omkring sig som en stor talare. Förkunnar sitt budskap på ett nästan magiskt sätt. I knät har han sin toppman och förste rådgivare, Långe Farbrorn. Vi sitter länge och lyssnar. Nickar bifallande och hummar i tysthet för oss själva. Plötsligt tystnar han. Ser med allvarlig blick ut över bordet. Vi sitter alldeles tysta. Spända av förväntan hur slutordet ska lyda. Blir det ett citat från någon av de stora författarna? En dikt? Eller kanske ett teatraliskt utspel som får oss att tappa andan?
Så tar han till orda. Tiden står stilla. Tystnaden är tjock som Sune Mangs frukostkorv.

"Vänner. Familj. Mor och far."

Konstpaus.

"Idag åker vi till Ikea."

Sus runt frukostbordet.


-- Post From My iPhone

C.O.V.

Vi har nu bestämt Överste Senaps andranamn. Det blir två namn. Vi har letat bland släktnamnen. Till slut kunde vi enas om två namn vi gillade som dessutom finns på bådas sidor. Rättvist ska det vara. Och det är viktigt att namnen ligger rätt i munnen. Att man inte vrickar tungan när man uttalar namnen i följd. Det är också viktigt med tyngd i namnen. Så när Lillstinke målar om min bil med rosa lackfärg så vrålar jag med bestämd ton ut genom köksfönstret;

CARL OSCAR VIGGO!!!

Låtsasjobbarminer del VIII

Vi köpte ju en kvarts gris från en gård för ett par veckor sen. Nu äter vi fläsk varje dag. Kanske slipper vi Svinis då. Precis som Anna Anka äter brosk för att slippa cancer. Problemet är att jag nu utvecklat ett hiskeligt tryne. I övrigt fullt frisk. Min fru har fått knorr. I övrigt fullt frisk. Men jag är inte sen att utnyttja detta. I och med tryne vågar ingen fram till mitt skrivbord i tron att jag har Svinis och jag kan sova ostört. Skickligt? Sjukt skickligt säger jag.

Fars dag

Första gången jag blev firad som far. Härlig känsla. Fick en slips av Lillen. Han var väldigt nervös om jag skulle gilla den eller inte. Han hade ju valt den alldeles själv. Och vi har ju bara känt varandra i 9 veckor. Så det är ju inte alldeles lätt. Översten vågade inte titta när jag skulle öppna paketet och gömde sig under snutten och tittade inte upp förrän jag hojtade; nämen, vilken fin slips! Då blev han väldigt glad och stolt över sitt val.

Sen åkte vi ut på landet till svärisarna och gick långpromenad för att sedan äta söndagmiddag. Översten var på ett strålande humör hela dagen och hade söndagskjortan och finskorna på sig.

Svärmor hade som vanligt dukat fint och bjöd på en god middag med vin. Översten satt bredvid i sin egna stol och gungade och observerade allt som hände och sades under middagen. Ibland tjoade han till med ett försiktigt "hoooohooo!..". Så tittade alla ner på honom och han svararade genast med sitt bredaste leende. Så kom hunden och katten in i matsalen och for genast in under bordet där hunden försiktigt förgrep sig på katten. Jag höll för ögonen på Översten som är lite för ung för att skåda naturens skönspel. Katten såg förolämpad ut när hunden var klar och gick till köket för att äta men stannade och blängde surt på oss och hade tydligen helt tappat aptiten. Vi andra åt efterrätt.

Svampbob & Lillstinke

Lördagmorgon med Viggo. Vi tittar på Svampbob Fyrkant på teve. Mest jag. Lillstinke ligger i min famn och myser. Halvsover. Plötsligt hörs ett mullrande ljud.
Soffan skakar. En unken doft sprider sig. En fruktansvärd morgonprutt har just sett dagens ljus. Jag tittar ner på Lillstinke och frågar; "var det du?"




"Eh, nee verkligen inte..." svarar han och börjar nynna på en för mig okänd melodi.
"Jahaja, ok då var det väl jag då..." svarar jag lite trumpet.





"Allvarligt farsan, hur kunde du anklaga mig för den där vidriga morgontrumpeten?" säger han och ser mig djupt i ögonen så jag verkligen skäms genom ryggmärgen.
"Jag ber verkligen om ursäkt, verkligen! Jag vet inte vad som flög i mig. Jag..."





"Haaaaaahaaaaahaaaaaa!!! Lurad! Det var jag! Pucko! Moooooooohaaaaahaaaaahaaaaaaamooooohoooooo!! Gick du på den enkla? Haahahhaaa!!! Loooser! Hahaha! Fy bövelen sicket drag det var i den fjärten! Och kände du lukten av sur mjölk? Hahaha! Å du fattade ingenting!"

"Ok. Jättekul. Verkligen."





"Pappa?"

"Ja?..."

"Kan du byta på mig?"

-- Post From My iPhone

Årets julpyssel - också en fin tradition

En annan fin tradition vi har är årets julpyssel som infinner sig i december månad. Vi har varit ungefär samma gäng i många år nu. Träffas en lördag och dricker pappas glögg gjord på tandläkarsprit och äter julmums. Sen skrider vi till verket. Sätter oss och skapar. Jag brukar göra tomtar i olika material med stora hängande julsköna genitalier. I år har jag en son att ta hänsyn till. Vill ju vara en fin förebild för honom. Det är viktigt. Jag får tänka om helt enkelt. Får steka genitalie-temat som hängt med i alla dessa år. Jag vill hedra min son. Skapa något han tycker om. Som han kan relatera till. Vad kan det månne vara?

Bröst.

Årets jultema är bröst. Så får det bli. Härligt.

Det snöar

Det snöar ute. Visst känner man genast julkänslorna flöda genom kroppen. Härligt. Vilket får mig osökt in på decembers stora händelse. Julbelysningen. Varje år ökar jag försiktigt på min arsenal av ljusslingor, lampor och renar. Inte för mycket. Och alltid vita ljus. Annars tittar min fru på mig och skakar långsamt men bestämt huvudet och så är det genast till butiken och lämna tillbaka 30 meter ljusslang i fyra olika färger. Men jag lär mig. Nu är det vita ljus som gäller. I år har jag redan nio meter ny ljusslang och en extra ren till min skock som nu är uppe i sex magnifika djur. Det kliar redan i fingrarna att få skrida till verket. Att få halka runt på ett snorhalt tak i snöstorm i sockiplast med fyra rangliga renar med släde som ska monteras fast i 30 graders lutning. Att få klättra högst upp i plommonträdet med glöggimma på brillorna med 20 meter ljusslinga med 600 lampor runt halsen och 220 volt fastkopplat i navelsträngen. Det är en fin tradition och jag ser redan fram emot tackkortet från personalen på Fortum.

Bra tisdag

Jag har en bra känsla i kroppen idag. Det liksom sprudlar av kreativitet och energi. Men jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den. Jag vill inte ödsla denna kraft på något jobb. Nej, den är alldeles för bra för det. Den är värd något bättre. Det är som Darth Vader i unga år. Han vet inte vilken sida han ska välja med all sin töntiga kraft. Ljuset eller mörkret? Gott eller ont? Jag vet inte. Vilken väg ska jag vandra? Antingen rånar jag en bank eller så bakar jag en 6-vånings gräddtårta.

Måndag

Tränade idag. Det var ett tag sen. Och nu har jag så jävla ont i benen. Ligger i soffan och glor. Funderar på en bastu men orkar inte gå så långt. Kanske rullar jag av soffan och kravlar mig långsamt fram och lägger mig i Överstens nyhämtade babygym. Det ser så skönt ut. Mjukt med härliga färger och skojsiga djur som ger konstiga läten från sig. Alldeles nyss provade Lillen gymmet. Först låg han mest och glodde. Rynkade på näsan. Utforskade noggrant alla detaljer i gymmet. Efter en liten stund blev han så till sig av lycka att han kissade ner hela sig. Då gick jag genast och bytte på honom. Det enda som var torrt var strumporna. Men så pinkade han ner dom också. Och nu ser jag plötsligt att Idol-Agnes är med i ett inslag på TV4-nyheterna så nu ligger jag väl kvar i soffan och glor. Härligt med ont i benen!


-- Post From My iPhone