Om några veckor kommer jag och min fru att ligga just under ett av dessa parasoller medan julmaten fortfarande bearbetas i våra svullna bleka trötta kroppar. Långsamt tinar vi upp i den 30 gradiga värmen. Tungan hänger ut som på en labradorvalp som just tagit sina första stappliga steg. Jag sträcker mig ut från britsen och räcker mot den kalla ölen som står fuktig och kall i skuggan. Låter den kalla bubbliga vätskan rinna ner och kyla min strupe. Lutar mig tillbaka med ett aaahhh!.. och dåsigheten slår till som en frisk västanvind i en norrförort. Innan jag låter mig svepas bort i drömmarnas och de ljumma vindarnas förtrollade värld kastar jag en tanke till andra sidan lång borta. Till den grå kalla världen vi kallar vardag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar