
Översten fick sina första solbrickor i helgen. Han blev mycket glad. Tittade på mig som han brukar med sitt härliga leende. Jollrade lite. Fåglar kvittrade utanför.

När vi sedan satte på solbrillorna ordentligt hände något. Det glada leendet försvann. Ett mer allvarligt uttryck tog form. Det blev alldeles tyst i rummet. Kallt nästan. Solen i gick moln. Fåglarna flög sin väg. Översten stirrade på mig en lång stund med sitt stenansikte. Så halade han upp en nästan tom nappflaska och pekade den mot mig. Läpparna var som streck. Blicken stenhård. Med viskande iskall röst väste han:
I know what you're thinking. "Did he fire six shots or only five?" Well, to tell you the truth, in all this excitement I kind of lost track myself. But being as this is a .44 Magnum, the most powerful handgun in the world, and would blow your head clean off, you've got to ask yourself one question: Do I feel lucky? Well, do ya, punk?
2 kommentarer:
jag e rädd för översten.......
Så länge du inte har mat i fickorna går du säker.
Skicka en kommentar